söndag 24 mars 2019

Nu så

Jag läser gamla inlägg som jag skrev för 8-9-10 år sedan och skäms så mycket att jag måste vispa igen datorn och utstöta ljud. Det är kanske därför jag ligger lite lågt här. Eller för att jag undrar om jag egentligen har något att säga över huvud taget.

Med det sagt kommer här en minnesanteckning. I dag var ingen vanlig dag, för i dag förstod jag att Ben har lärt sig läsa och till viss del skriva. Alltså jag är så stolt och glad och tänker strunta blankt i min och Nils vanliga hållning att inte bedöma barnen för prestationer, för FAN VAD BEN ÄR VÄRD EN FRAMGÅNG.

Ben som inte hade hörseln med sig de första åren. Ben som är huvudet kortare och åtta kilo lättare än alla andra fem-sexåringar. Ben som hade andningsuppehåll pga sina stora mandlar och oturen att gå till en BVC samt öron-näsa-hals-klinik som inte bemödade sig att kolla ordentligt. Ben med sin pragmatiska språkstörning och ögonkula som måste opereras. Ben som tycker att alla nya situationer är jobbiga och inte vill vara hemma hos andra. Ben som är van vid att hans (okej pronomen att använda nu för övrigt) syster kan allt och lär sig cykla på en kvart medan han själv får höra av andra barn på förskolan för att han sitter i "bebisstol" på min cykel. Ben som fick sin mjölkproteinallergi diagnosticerad fyra år för sent.


Ben som gick i skidskola i Branäs (förra veckan) och fick höra av skidläraren att det nog var bäst att han avslutade efter första dagen eftersom han var så liten och höll en lägre nivå än de andra barnen (han ville själv sluta, men ÄNDÅ, det var liksom nybörjarnivå för femåringar).

Ben Ben Ben.

BEN SOM LÄR SIG LÄSA I PRINCIP PÅ EGEN HAND VID FEM ÅRS ÅLDER. BEN SOM ÄR BÄST! BÄST BÄST BÄST!

Jävlar vad jag ska uppmuntra och berömma skiten ur den här färdigheten.

lördag 2 mars 2019

Blundar och gör dagen i bilder

Man kan vara mångbottnad som människa, va? Ha flera områden i livet som ej är speciellt bra och som inte passar för internet – och ändå skriva om sådant som händer, på andra områden. För det är fint att ha dokumenterat vissa grejer och så. Med det sagt kommer en dagen i bilder.

Jag vaknade av att Nils och Bo skulle iväg till Ulricehamn för att åka skidor. Vi ska till Branäs om några veckor och har anmält Bo till nivå 2 i en skidskola, trots att hon inte åkt förut, för Jack som är  kompis med Bo ska vara med i den skidskolan och vi vill att de ska få vara tillsammans. Så i dag skulle hon få öva, för att vara på samma nivå som de i Branäs.

Jag inledde dagen med att göra mjölkfri Nutella till Ben. Det livsmedel som är mest saknat, i och med den mjölkproteinfria kosten, är Nutella. Och det är svårt att få tag på sådan utan mjölkpulver. Så jag mixade rostade hasselnötter utan skal, florsocker, lönnsirap, kakao, salt och rapsolja.

Det blev jättegott. Smakade precis som vanlig Nutella. Men Ben har ingen aptit, så det tog en timme att få ner en halv rostis med pålägget som hen ändå gillade. Det är som det är. Tarmarna ska läka om ungefär ett halvår, då blir det äta av.

Sedan fick Ben spela på min dator medan jag fixade köket. Vår diskmaskin har gått sönder, så köksstäd är lite meckigare nu. Och att få den fixad är lite krångligt (måste gå direkt på tillverkaren och få dem att komma hem till oss). Men det är ett världsligt problem.

Sedan jobbade vi lite bildstöd. Det funkar väldigt bra, med Ben, att rita upp vad vi ska göra under en dag. Om vi bara säger det med ord blir det lätt oroligt. Vilken ordning ska saker ske i, vad är det som ska hända egentligen osv. Bra att kunna se det framför sig.

Dagens bildstöd berättade att vi skulle cykla till spårvagnen, äta något på stan, köpa mascara till mamma, köpa lördagsgodis, gå på bio, träffa mammas kompisar, ta spårvagnen hem till huset och återförenas med pappa och Bo.

Vi poppade popcorn till bion, eftersom den man köper där mest troligt innehåller mjölkprotein. Tänker på den gula goda smörbeläggningen.

Och så åkte vi in och kollade bio. Lilla spöket Laban. Sex delar om totalt 40 minuter. Jag lyssnade på en podd och käkade godis medan Ben njöt av underhållningen.  

Efter filmen tog vi en vagn genom Chalmerstunneln till Järntorget. Ben fick spela på mobilen, because mood.

 
Vi mötte upp med Kajsa och gick till Byns Bistro.  

Efter ett tag kom även Elin. Jävlar vad jag gillar de här. 

Sedan åkte vi hem och då var Nils och Bo hemma från sin skidresa. Bo hade ett svullet knä efter en grov vurpa, men var vid gott mod. Hon körde lite trummor i källaren. Hon spelar ju varje fredag på det som hette kommunala musikskolan när jag var liten, men som heter kulturskolan nu. Man får låna instrument. Det är fint.

Sedan kollade vi på melodifestivalen för första gången. Barnen ville se och jag sa ja. Vi har inte kollat förut, för ingen har varit intresserad. Men jag hade ingen tanke på att inte låta barnen titta, när de själva bad om det. Så jag kollade med dem. Nils, däremot, har tydligen sagt aktivt nej till önskemål om att titta (jag visste inte detta) och i kväll fick jag veta att Nils inte tyckte att de skulle kolla och sedan blev det bråk. Eller ja, inför barnen blev det mer diskussion, men när de somnat blev det gräl i en timme. Det handlar ju såklart om mycket mer än om vår oförmåga att kommunicera om barnens eventuella mellokonsumtion. Men nu är jag helt rödgråten och jag vet inte vad som är upp eller ner.