fredag 28 september 2018

EFIT KL 18

Drar igång Broil king för kalas 1 av 3 den här födelsedagshelgen.

EFIT KL 16-ish

Tar gratisbåten som tar mig och cykeln över älven till Hisingen.

EFIT KL 15


Skriver texter till vår uppdragsgivare Tjejjouren västs hemsida. Illustrerar det med en bild på en t-shirt som är en del av kampanjen Stoppa tjejhatet som vi gjorde för dem till Almedalen tidigare i år. Är mycket nöjd med Stoppa tjejhatet. Våra praktiktanter Kristel och Linda gjorde massor till den här kampanjen, bland annat filmen som ligger som bakgrund på sajten.

EFIT KL 14

Vi tog långlunch (surprise), så kl 13-efitten uteblir.

Skriver nu på ett eLearningmanus för en uppdragsgivare. Svårbildsatt, så jag visar i stället upp brödet jag fick i present av Kajsa i dag. En rågsur. Så snällt!

EFIT KL 12

Det blev vinlunch i dag, ja.

EFIT KL 11

Kajsa och jag testar att fånga upp ljus i reflektorn i kontorets lilla "burspråk".

Vi ska fotografera människor på måndag och det är viktigt att öva. Varde ljus! Notera den oerhört göteborgsiga bakgrunden med kranarna.  

EFIT KL 10

Ligger i divanen på jobbet och tänker på konversationen med barnmorskan när jag sa att jag inte ville ha en ny spiral.

"Har du en plan för att skydda dig om du inte vill bli gravid?"

"Ja, jag tänkte att min man kunde ta ansvar för det."

"Men om han inte gör det då?"

...

Jag tänker att han kan respektera mitt önskemål om att inte ejakulera i mig. Tror nog att det ska gå bra. "Var som helst utom i mig, tack. Jag är inte knusslig!"

Det är ju ganska enkelt egentligen. Jag rekommenderar den här läsningen. Det är en person som i tweets förklarar varför män bär ansvaret för alla (jo, alla) oönskade graviditeter. Det är lite långt, men väl värt det. Ögonöppnande läsning!

EFIT KL 9

Hem och lämna bil och hämta cykel. (Kör aldrig bil till jobbet, vet ni vad det kostar att parkera vid Järntorget? Skulle gå back.)

Passar på att byta om, för jag hade tagit på mig fläckiga kläder i morse. Typ allt jag äger är fläckigt och/eller trasigt. Det gör det svårt, ibland, att "ta ett rum".

Mamma tog bilden på vår altan. Hon och pappa är i Gbg för att Bo fyller år. Den här veckan är ... ja, blockbokad och körig och dessutom har vi varit sjuka (på tal om famous last words), så bara att slippa lämna på förskolan en dag (Ben är hemma m mormor o morfar) känns som en bussig avlastning.

EFIT FRIDAY EDITION (härmar Jenny)

Jag vill också göra EFIT (ett foto i timmen) i dag, precis som Jenny.

8:00 – väntar på att få komma in på Biskopsgårdens mödravårdcentral. Har tid för att byta spiral, men funderar på att bara ta ut den. Jag upplever spiralisättning som rakt igenom vidrigt. Tänker att någon annan kan ta ansvar för oönskade graviditeter ett tag. Har ju gjort det (mer eller mindre lyckosamt) i 22 år nu.

måndag 24 september 2018

Viggo och rädslolistan och veckan som breder ut sig


Det här är andra gången jag väcker bloggen till liv för att jag vill visa vad för fint jag fått från Lisa. Alltså tack, jag blir så otroligt glad och samtidigt lite skamsen, av någon anledning, när jag får opåkallad present på posten på det här viset. "Inte ska väl jag" och så, ni vet.

Hur som helst så kommer jag och Bossa att ha många fina stunder med Viggo och rädslolistan, det är jag säker på, ety den verkar helmysig.

...

Jamen i alla fall, det har varit feelings all over the place senaste tiden och det är väl därför jag varit så tyst. Mycket dödsångest, klimatångest, tankar kring meningsfullhet/meningslöshet, skakigt i nära relationer-konstellationer och så en ganska intensiv mani på det.

Efter valet drabbades jag av ett starkt, starkt behov av att "rensa ut och städa upp". Ville liksom jiffa varenda list i huset och gå igenom alla gamla lådor och murkna hörn och göra RENT. Och i manin missade jag att tänka på att övriga vuxna i familjen Hellbjörn inte kände samma behov och så blev det, så att säga, en obalans.

Men det ska vi jobba på.

...

Jag skramlar igång bloggandet genom att göra som Sandra Beijer och berätta om veckan.

Jobbmässigt ska jag intervjua ett gäng personer och skriva grovmanus till en grej, göra en pitch (reklamspråk för att woo:a en potentiell uppdragsgivare genom att lösa en kommunikationsutmaning medelst en bra idé) för Amnesty, ombilda bolaget för att få igång en AB-verksamhet (ÄNTLIGEN är det på gång), förhoppningsvis få positivt besked från en annan pitch och i och med det planera för ett större projekt samt slutföra arbetet med en webbplats vi jobbat med ett tag.

Vid sidan av jobbet ser det ut så här:

Onsdag kväll: föräldramöte på förskolan
Onsdag-torsdag: min kompis Anton är i Göteborg pga bokmässan och bor hos mig. Har saknat Anton mycket, han bor så långt bort som i Luleå.
Torsdag dag + kväll: jour på + städning av förskolan.
Torsdag kväll: after work med kompisar, men får nog ställa in det pga:
Torsdag-lördag: mina föräldrar är på besök och ska fira Bo som fyller åtta på söndag
Torsdag-söndag: barnens kusin Emma bor hos oss
Lördag-söndag: Bossa ska ha pyjamasparty för en liten skara kompisar och några sover över. Detta ska bli så mysigt. De ska få beställa pizza, kolla film osv.
Söndag: BOSSAS FÖLSEDAG! Hon kommer att firas mest på lördagen, för på söndagen ska hon på ett annat kalas, men lite fir blir det ju även denna dag. Plus att vi ännu inte vet när hennes farfar och farmor vill komma och fira. Kanske dyker de upp den här dagen? Får väl ha en plan för det.
Lördag-söndag: En journalist från P1 Tendens kommer till oss vid två tillfällen under helgen för att göra en dokumentär om barns könsidentitet. Ska intervjua mest mig, men också träffa Ben.

Hmm, nu när jag ser det framför mig känns det eventuellt som en lite för späckad vecka? Men det löser sig alltid. Bara ingen blir sjuk. (Famous last words.)

torsdag 6 september 2018

Cis-män i grupp, det är ert fel allting

Heeej, någon mer än jag som är politiskt deprimerad? Det är ju megadeppigt med alla rasister och med patriarkatet och har så varit ett tag, men på sistone har jag slagits av en för mig ny insikt: ingenting vi gör spelar någon roll, för 2040 är det ändå ute med klotet. Jag och Kajsa kan hålla på med vårt feministiska arbete, men vad spelar det för roll?

Jag har fram till nu tänkt att "trägen vinner", typ, och att vi kommer att se tillbaka på den här tiden och oja oss över att pappor inte ville vara hemma med sina barn, att folk diskriminerades pga deras namn eller att klasslistan delades in efter kön. "Håhåhå, nu ska ni få höra hur TOKIGT det var på 10-talet!" tänkte jag att jag skulle få skrocka som läcker gammal tant, men nu lär det ju inte bli så. 

Så deppigt. 

Jag är nog lite extra låg för att jag förra helgen fick smak på livets goda: en tillvaro utan cis-män i grupp. Statement var helt otroligt och jag vill bara ha mer. 

Så här såg jag ut hela helgen. Som ett flin. Jag var så lycklig.

 Vi hade förfest hemma hos mig på fredagen och det var så jävla mysigt.
Kajsa hade med sig finkamera och förevigade alla mina kompisar. Ibland slås jag av tanken på vad mitt mobbade 14-åriga jag skulle säga om hon fick veta hur många vänner jag skulle få i framtiden. Hon skulle inte tro det. I bild här syns Sara. Hon är med i TBUB-gänget och en av de tuffaste jag känner. 

Jag bjöd på snacksbord med dipptema. Här kommer recept på min bästa dipp: 

Mosa kronärtskockshjärtan (burkvariant) med majonnäs och crème fraîche. Ha i massa riven parmesan, pressad vitlök, hackad chili eller sriracha eller något annat starkt, salt och peppar. Kör i ugn till dess att det bubblar. 

Det är något vackert när ölen trängs i kylen. Får sådan Dazed and confused-feeling. Ni, vet när de öppnar bakluckan på en bil och så är det fullt av bärs? 

Här är vi väldigt spralliga utanför mitt hus. Jag var så nyfiken på hur det skulle bli att vistas i ett stort separatistiskt sammanhang i offentliga rummet. 

Och ja, det var ju otroligt. Jag har aldrig tidigare varit med om så mycket jubel och applåder före, under och efter en spelning som under de framträdanden jag såg på Statement. Aldrig varit med om sådant ös i ett publikhav utan att samtidigt bli mörbultad eller tafsad på. Alla_visade_hänsyn. Det var inga knuffar, inga brötiga bröl, inget tjafs i köerna. 

På tal om köerna! Det var så fint. Det var ingen som trängde sig och när en bajamaja blev ledig tittade de som var längst fram i de närmaste köerna på varandra och nickade tillåtande att "gå före du". Alla var så jävla fina mot varandra. Och bajamajorna var rena och fräscha hela kvällen. Jag lovar, till och med efter midnatt var det fan fläckfritt där inne. 

När det var över, natten till söndag, ramlade jag, Katten och Liselott (bilden ovan) ut i Frihamnen helt fnittriga. Sedan tog det ungefär en sekund innan vi blev påminda om att vi inte var i Kansas längre. Katten fick en knuff så att det sjöng av en man på spårvagnen och när vi kom fram till Eketrägatan annonserade chauffören att vagnen inte kunde åka längre på grund av "stenkastning vid Vårväderstorget". 

"Nä nu är de där feministfittorna igång och kastar sten igen", sa Katten då och så skrattade vi gott.

"Ja, batkihäxor som slänger stenar och skiter glitter". 

Ja, haha. 

Haha.

Ha...

:(