söndag 29 april 2018

Skagen över dygnet


Jag har aldrig sett Bo så besviken som när helgens Kolmårdentripp blev inställd. Vi skulle vara där tillsammans med mina föräldrar + min bror med familj = Bossas kusiner och det var liksom LIVETS resa. Och så blev det inställt pga sjukdom. Och då hade Bossa redan packat och då hjälpte det inte att vi sa att resan kommer att bli av, "bara inte den här helgen".


Och visst, livet är fullt av besvikelser och det hade hon kunnat tugga i sig, men jag ville så gärna skaka om henne med något kul att jag kompenserade med spontan överraskningsresa till Danmark. Här står vi och väntar på att få cykla ombord på Stena Danica. "Det finns ingen cykelskylt, mamma", konstaterade Bo när vi skulle välja fil bland bilar och långtradare. Knäppt ändå. Det är liksom världens härligaste grej att kunna cykla över sundet och sedan vidare, men det uppmuntras ungefär noll procent av rederiet.

 Vi fick åka på sist. Efter att alla långtradare tuffat på. Ben var iofs vid gott mod.

Väl ombord spexade vi oss igenom överfarten. Det var så mycket folk på färjan att vi inte vågade lämna våra platser när vi väl hittat stolar och bord.

Sedan hamnade vi i helvetet. Eller på lastbilsdäck med ingen möjlighet att ta oss därifrån. Sist vi gjorde det här, med cyklar till Danmark, fick vi köra av först, men nu fick vi vänta på att alla lastbilar åkt av. Cirka 30 minuter med stora fordon delvis på tomgång, ledsen smiley. Ben kröp in i sitt skal och slöt sig. Bossa sa att "nu dör jag nog, mamma", pga lukten, ljuden och avgaserna. Kom igen, Stena Line. Ni har ju världens bästa koncept för hållbar och härlig semester. Varför hatar ni cyklister? Ge cyklar en egen ombordkörningsfil och en dedikerad cykelparkering i färjans för och jag ska reseblogga skiten ur all potential det finns i att kunna cykla sig till Nordjylland från Göteborg.

 Jaja, till slut kom vi fram till Frederikshavn.

Vi tog tåget till Skagen.

Så mysigt att ha med sig cykel ombord.

Väl framme checkade vi in och cyklade till stan där jag insåg att JAG var jättehungrig, så vi hoppade in på första bästa. Att Ben var på riktigt risigt humör kopplade jag inte till att han kanske också var jättehungrig. När ska jag lära mig att barn inte säger till när de är hungriga? Har ändå haft barn i sju och ett halvt år.

Allt blir bättre med pasta. Sedan gammalt. Obs att stället vi hamnade på var riktigt bra. Tur, för det låg som på "Avenyn" och såg inte mycket ut för världen. Men pizzadegen var liksom seg och tomatsåsen god och det var bara väldigt bra. Och barnen rensade tallriken (köper bara en rätt till dem när vi går ut because...) så det blir högsta betyg för stället.



Sedan blev det lite tråkigt, för karamelleriet (där man skulle få se hur godis görs) stängde 15, trots att Google sa 17, men vi hittade en bra lekplats som kompenserade. (Gud, "hittade och hittade", jag hade givetvis scoutat ut den i förväg.)



När de inte slår varandra leker de gärna med varandra nu. Det är, för mig, fruktansvärt fint att se.



Det bästa med lekplatsen var när Ben upptäckte den här och kom på att han skulle "gunga mamma".

Ej mig emot, så att säga. Zzz. Tråkig grej är att jag blev råförkyld i går (classic när det blir ledig dag efter mycket jobb). Så alla chanser att få horisontella sig lite tas emot, ja tack.

 When in Denmark blir det ju givetvis en del danska Stöl också. Det vill säga en helt vanlig 75-centilitare.

Vi avslutade dagen med att vilja gå till hamnen och äta middag, men de mest viljestarka ville hem till hotellet. Så vi köpte kvällsmat på Lidl i stället.


Här är min vy när jag cyklar bakom min familj. Nils har stora ryggsäcken och Ben där bak och agerar draghjälp för Bo när det är uppförsbacke. Han kämpar.

Vårt hotellrum var mer som en lägenhet. Med balkong!

Här sov barnen. Eller, de började sova där. Bo drömde mardröm om Sommarskuggan och kom in till oss och då bytte hon och jag plats.

Jag och Nils (började) sov(a) i bäddsoffan i andra rummet.

När barnen somnat fick jag sitta på nämnd balkong med uppföljaren till förra årets bästa bok Björnstad. Jag trodde inte att jag skulle gilla Fredrik Backmas böcker pga hans blogg och krönikor (hej, jag är en klumpig pappa och min fru fixar allt), men så rekommenderade Jenny Björnstad och då ville jag läsa och helvete vad bra det är. Även denna.

 Dagen efter kollade vi in hotellområdet. Kan tänka mig att åka tillbaka i sommar.

Barnvänligt deluxe.

 Hotellfrukosten ingick inte och var jättedyr, men det fanns å andra sidan miniförpackningar med Nutella.

 Vi hann med ett biljardgame innan vi ...

 ... packade ihop oss och hoppade upp på cyklarna.

Den här gången fick vi gräddfilen till färjan.

Vi och ett gäng mc-knuttar fick vänta i särskild fil, med toa och möjlighet att gå inomhus.

Det var "barnens båt" med extra mycket barnunderhållning på Stena Danica, men det roligaste var  en myra i ett fönster.

"Vänta nu utanför toaletten när mamma kissar." Kom tillbaka till detta.

 Ben betraktade tumlaren Happy på bekvämt avstånd.

Vi testade den tropiska baren The Reef och njöt av hur det känns när barnen går in i sina skärmar. Ändå lite skärmtid den här resan. Varför känns det som att man "köper" sig skärmtid när man lyckas underhålla barnen utan iPads?

När vi skvalpade in i Göteborgs hamn slogs jag och Nils av hur vackert allt var och ville gå ut på däck. Det ville inte barnen. Men vi lyckades få dem till något slags halvläge, där vi kunde betrakta det fina bakom en fönstervägg.  

Mycket bra tur. Känns som att vi var borta längre än ett dygn.

onsdag 25 april 2018

Bara lite till, typ maj och juni, sedan så


Häromdagen fick jag en så fin leverans: Lisa skickade bok, kort, choklad och öronproppar. Jag har velat skriva om det, men jag har mått så grunddåligt ett tag, så det kändes typ som att det vore ett lur att lägga upp ett glatt inlägg. 

Men under förutsättning att det får vara både och här på bloggen så vill jag säga att jag blev otroligt glad för presenten i brevlådan och jag och barnen läste "Samtidigt i min låtsasvärld" med stort nöje. Ben (snart 5) tyckte att den var spännande och gillade bilderna, Bo (7,5 år) tyckte om att hon själv kunde läsa högt för Ben och hon levde sig in i idén att man kan vara någon annanstans – i sitt huvud – än just där man är med kroppen. Jag (snart 38) tyckte om boken av samma anledning som Bo. 

På andra sidan av "både och" får jag lov att meddela att jag fick en panikångestattack i går. Det var första gången på länge och det var allra första gången inför barnen. Det skedde på morgonen, före lämning, och utlöstes av stress. Jag kunde inte hindra det (lite av panikångestens främsta kännetecken) och jag kunde inte sluta förrän det klingade av, av sig självt. 

Jag är inte så rädd att barnen blev trasiga av att ha bevittnat attacken, för jag pratade med dem efteråt, på väg till förskola och skola, och jag tror att så länge man pratar om allting är det bra att de får se att föräldrar kan må på olika vis. 

Men det var jobbigt att se deras bestörta nyllen när paniken började lämna kroppen och jag kunde sluta gråta och börja andas igen. De var som chockade. Men också väldigt kramiga och det var fint att se att Ben verkligen ville trösta mig (en av sakerna de undrat över under autismutredningen: "upplever ni att han kan känna empati?"). Bo gick och hämtade min gamla nalle från en garderob (så fint att hon kom att tänka på den och visste var den var). 

Största "aj mitt hjärta"-et kom när Bo ställde följande fråga till mig, när jag nästan var mig själv igen: 

"Mamma, när vi åker till Kolmården, kommer du att jobba i din jobbdator då?"

söndag 22 april 2018

Killfri helg

Nils är bortrest i svensexeärende så jag och Ben och Bo har varit själva i helgen. Det är konstigt med gruppdynamiker, för medan Nils påstår att allt med barnen blir lättare när jag är borta (då kan de ju inte spela ut oss föräldrar mot varandra) så upplever jag att det blir mer konfliktfyllt när jag är själv med dem. Det har varit extremt mycket bråk mellan de unga tu och många "JA VILL HA PAPPAAA" från den minste.

I alla fall. Det är ju också spännande med undantagshelger, när allt är lite annorlunda. Jag hämtade barnen extra tidigt på fredagen och i stället för att åka hem åkte vi till Backaplan och köpte ett lypsyl (Ben) och en Squishy (Bo). Det var stor succé, ska jag säga. Men på tal om them squishys: varför luktar de aceton? Jag är ingen giftfriabarnförälder, men djiisus vad Bossas squishy stinker. Kan det vara okej?

Hemma begick jag det stora misstaget av att göra "FÖ STOOOLA PANNKAKOL" till middag. Men i fjärilsform gick de ner. Dock undrade Ben "hur många måste jag äta?". Det handlar alltså om pannkakor med glass. Till middag. Så ogärna äter Ben mat.

Så när Ben ber om "MEGAFLUKOST" dagen efter är jag snabb att respondera. Till Ben: kokt ägg utan gula, bacon, rostis med nutella, honungsmelon, äpple och päron. Till Bo: samma, fast med stekt ägg. Till mig: bakat ägg, rostis och kaffe.

Ben åt en kvarts äggvita... Och slickade på nutellamackan. Jaja, en dag kommer det väl att börja ätas?

Naturlig följd av nutella.

Sedan drog vi till Bossas tennisträning. 

Jag och Ben övade på alfabetet när Bo lirade. Ben ÄLSKAR bokstäver. När vi pratar om vad vi ska träna på kommande år, sista året före förskoleklass, säger vi "torka sig själv efter bajs, cykla och sova utan blöja" och då lägger Ben alltid till "Å SKLIVA".

Påfyllning av depåer. Kris uppstod när Ben fick fel smak på sin milkshake. Hatar när jag måste gå och reklamera grejer. Gör det aldrig för min egen skull, men för barnen "måste" man ju. För att få tyst på klagoskriket om inte annat. Jaja, Ben fick sin jordgubbssmak till slut. Drack väl två centiliter av den.

Sedan in i Julia Aurora för färd mot Kungsbacka. Den här bilden tog Bo på mig. Hon älskar att sitta i framsätet och välja låtar från Spotify när jag kör bil. Stort barn jag har.

Vi besökte Adidasoutletten i Hede och köpte snabba inomhusskor till Bo. Och så hängde vi med Katten och Marit och hälsade på hos familjen Mangan, men det har jag inget bildbevis på.

Tydligen tyckte jag att det var viktigare att fotografera Ica Maxis kundtoalett när nästan alla av oss blev bajsnödiga samtidigt.

 Mmm, Ica Maxi. Underhållning och nytta i ett.

Köpte bjärt regnställ till Bo. Så tillfredsställande att lösa både inomhusskorna och funktionskläderna på samma dag.

Det var kväll när vi kom hem och barnen fick inkassera dagens muta ("OM NI SLUTAR BRÅKA NU FÅR NI LADDA HEM VARSITT SPEL SOM KOSTAR PENGAR I KVÄLL") och jag fick titta ner i det vita vinets kyliga abyss.

Avslutade med inspirationsläsning. Jag har inte förodlat någonting i år, men jag tänker att det kanske inte är för sent för att så direkt i pallkragarna? Någon stackars grönsak gillar förhoppningsvis att planteras i april/maj.

torsdag 12 april 2018

Lyxlirarn

Utveckling, ej stagnation, är ändå det som bäst lägger sardiner på ångesten. Att veta att det finns en framåtrörelse.


Kände av det i dag, när jag fick på mig det här på hotellrummet. Har aldrig bott på hotell med tofflor och morgonrock förut. Nu gör jag det i firmans regi. I eget rum till och med.


För ett och ett halvt år sedan bodde jag och Kajsa på Yellow house i Kiruna under en jobbresa. Den övre bilden visar lektyren på vandrarhemmet och den nedre den fettfläck som svävade ovanför Kajsas säng.

Rent rum och badrock före fettfläck. Ändå framåtrörelse.

Oj, lät jag som en äcklig kapitalist nu? Då vill jag poängtera att jag satte den öl i halsen som kostade HUNDRANIO KRONOR i hotellobbyn bredvid vår. Alltså någon måtta får det vara, Hobo hotell.