måndag 26 mars 2018

Mer av dessa dagar

Helgen som gick var vår första oplanerade på mycket länge. Det var välbehövligt med en "vad ska vi göra i dag?"-lördag. Jag måste tvinga mig att inte tänka på att nästan alla mina timmar är förutbestämda, för då snörps det åt i halsen. Hatar att leva utan utrymme för misstag/sjukdom/lättja. Men nu är det som det är, med väldigt hög arbetsbelastning, valår, föräldrakooperativ och mycket humör på barnen.

I alla fall – att tuffa runt med familjen utan särskilt mycket mening och mål, i lördags, var mycket fint.

Vi pallrade oss exempelvis upp till Biskopsgårdens vattentorn.

Och upptäckte att det finns en sjö där!

Och en superfin lekplats! Tänk sicket mys detta kan bli när (om?) våren kommer.

Hann också med en second hand-runda i Bellevue.

Hemma bakade vi. Eller ja, vi smälte choklad och rörde ihop med cornflakes.

Och så kollade vi på början av sjätte Harry Potter-filmen. Sedan insåg vi att den var på engelska och vi hittade ingen version med svenskt tal och det kanske var lika bra, för uj vad läskig den var (det lilla vi såg).

Annars är det här med att barnen gillar Harry Potter en av de viktigaste grejerna som hänt i mitt föräldraskap. Underbart är det.

måndag 12 mars 2018

Äckligt

Jag började blogga precis innan jag blev gravid med Bo och det har liksom alltid varit enkelt att hitta grejer att skriva om. Gravid, post-förlossning, spädbarn, sömnlöshet, hur ojämlikt det blir efter barn. Allt det där, ni vet.

Nu är barnen så stora och egna och en kan läsa själv, så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det vardagliga dokumenterandet längre. Kan inte skriva på samma sätt.

Men det slog mig i dag, när jag gick in i ett mörker, att "mig själv kan jag ju hänga ut hur mycket som helst". Så häng med på min extra måndagiga måndag!

Jag kände direkt när jag vaknade att det fanns ett omedelbart, dock odefinierbart, hot i rummet. Kollade min mensapp och förstod att PMS:en rullat in. Det ÄR skönt att kunna luta sig mot en förklaringsmodell, men jag vette fan om det egentligen hjälper. Har inte hittat någonting som kan lindra. Förutom Efamolen, men det kanske var nyhetens behag (eller så har min kropp vant sig med utebliven effekt som följd). Den här veckan ska jag försöka äta som de tipsade om i Matsamtalets mensavsnitt och träna varje dag. Fast jag vet ju att det inte kommer att hålla, för minsta motståndets lag gäller extra mycket veckan före mens. 

Sedan var det extra gnälliga barn vid hämtning och punka på min cykel. Och allt Ben ägde i form av ytterplagg var så blött att det droppade och vinterstövlarna gick att vrida ur. Således var det en skolös iskall Ben som satt bak på min punkterade cykel när jag släpade oss hem genom modden. 

Hemma var det tjat om iPad och olika krämpor som barnen kom på att de hade och "JAG ÄR SÅ HUNGRIG" och "MAMMA KAN DU HITTA LIMPISTOLSLIMMET/MIN HJÄRTVÄSKA/LEKLERAN" osv. 

Efter maten gick en propp som ploppade ut så fort jag puttade tillbaka den, så halva huset var strömlöst. Vi (nu var Nils med) löste det genom att skruva ur massa lampor och testa oss fram till vilket uttag som strulade, men vi måste nog ringa en elektriker som får komma och titta på det. Är det gratis att anlita en elektriker? Hoppas det, för annars har vi trubbel. 

När jag var och rafsade i proppskåpet fastnade jag med ena strumpbyxefoten i något extremt kladdigt. Petade med foten på högen av kartonger och påsar ur vilka vätskan verkade komma (vår källare är ett hav av skräp sedan en tid tillbaka och vi hinner inte ta hand om det). Då började golvet RÖRA sig. Det var så mycket bananflugor och spindlar att världen snurrade för en stund. 

Orsaken till den klibbiga vätskan var en påse äpplen som måste ha stått i sin papperspåse och gonat till sig sedan oktober någon gång. Minns att vi fick en påse av Nils föräldrar och att jag tänkte "när ska vi hinna ta rätt på det här – äsch, jag ställer dem under trappan i källaren så länge". 

Det var så äckligt. Så jävla äckligt. 

Jag och Nils är ungefär lika spindel- och krypfobiska, så vi tog rätt på det tillsammans. Det var iofs bra med lagbyggande övning, för det har varit frostigt mellan oss sedan en incident i fredags kväll. Men det var ändå något jag hade sluppit. 

Dessutom har jag atopiska eksem i armhålorna och svampinfektion i underlivet. Pank är jag också. 

NU LEKER LIVET. 

torsdag 1 mars 2018

Om berättelser som inte får berättas av anledningar som är dumma

Förra veckan sov jag nästan ingenting de första tre nätterna, för jag skulle vara med i en podcast där Ina Lundström skulle intervjua mig och jag älskar ju hennes poddar. Ju mer jag tycker om ett sammanhang, desto mer nervös blir jag, nuförtiden. Så var det inte förut. Då var jag mer nervös inför situationer som jag inte tyckte om, typ "hierarkiska arbetsplatser". Sådant skrämmer mig inte alls längre. Men att få prata om sådant som jag tycker är viktigt, med en person jag beundrar och inför publik. Det gör mig kvillrig. 

Nu är avsnittet ute, i alla fall. Jag är med drygt 20 minuter in i det. Pratar om ... allt, ungefär. Från MVC till metoo. Här finns det, om någon vill lyssna till min odefinierbara (brukar jag få höra) dialekt.