söndag 16 juli 2017

Att vara kvinna är bland annat att ha händer som fnasar och snippa som spricker

De två sista äventyren (skulle ju göra minst ett äventyr om dagen) under WEEK OF FUN blev Lundbybadets utomhusbad på torsdagen och Lek och bus-landet på fredagen. Sedan gick barnafadern på semester och livet blev enklare.

Älskar att vara mycket med mina barn (doh), men just nu är det jobbigt med Ben som ständigt, i varje ögonblick, testar om min kärlek är villkorslös.

Det är den. Men bläää vad det är urlakande med de konstanta bråken.

På kvällarna säger jag att jag älskar honom vad som än händer och för alltid. Då säger han att han älskar mig också och så kramas vi jättehårt. Känns som att han behöver stryka ett streck över det som skett under dagen (dagtid säger han uttryckligen att han inte älskar mig) för att kunna komma till ro och somna. Det är en fin stund. När han sedan vaknar morgonen efter dröjer det fem-tio minuter innan han kommer på att han ska vara arg och besviken. Det är också en fin stund. Sedan svartnar det för honom och så börjar det om...

MEN this too shall pass och nu är hela familjen ledig. Nils och barnen är i Halmstad och jag ska snart ansluta. Ska "bara" städa klart huset inför AirBnB-gästerna som anländer i dag. Ett gäng fotbollsdomare som är i Göteborg för Gothia cup.

Det är pyttelite deppigt att jag njuter så av att gå runt och städa i ett tomt hus. Att det är min lugnaste och skönaste tid. Är inne på andra dygnet nu och har helt klorfnasiga händer, men är liksom rätt tillfreds.

I dag la SR ut mitt andra Tankar för dagen, förresten.

Jag måste nästan skamduscha när jag hör presentationen. "Kommunikationsstrategen Maria Hellbjörn." VEM TROR JAG ATT JAG ÄR? Usch och fy.

Men jag pratar om snippor som spricker och det kan inte bli för mycket snippsprickeri i public service, tycker jag, så därför är jag liksom ursäktad. Sa jag själv till mig själv...

5 kommentarer:

  1. Svinbra att du tar upp detta, Maria! Jag håller med om att det ska pratas mer om detta i Sveriges Radio och i samhället i stort. Tack!

    En fråga bara: Menar du att hälften av alla som föder barn vaginalt i Sverige spricker? För om det är hälften av ALLA som föder barn så borde det ju vara långt över hälften av alla som föder barn vaginalt som spricker, eftersom ganska många föder med hjälp av kejsarsnitt.

    Jag är en av dem som fick ta ut bebisen med hjälp av kejsarsnitt. Tyvärr. Men så blev det. Jag försökte dock tänka lite positivt, även om det var mycket som var hemskt i och med min förlossning: Snippan är åtminstone orörd. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vaginalt ska det vara, ja! Attans vilket misstag av mig. Tack för att du sa till.

      Radera
  2. Älskade även det här pratet! Lyssnade imorse och har gått och småfunderat under dagen, haft svårt att släppa. Har liksom kommit på mig själv med att fundera över om snipporna sys ordentligt eller det ibland hastas igenom och om det därav finns kvinnor som är skadade efter bristfällig vård? Om instruktioner för eftervård av stygnen ges eller om fokus omedelbart skiftas till barnet och det som är barnrelaterat kring mamman? Obs att jag ej menar att du ska sitta på svaren, menar mest att massa saker ploppade upp i hjärnan. Jag födde Adrian med kejsarsnitt så upptäcker att det är mycket jag inte vet i ämnet. Tyvärr.

    Och även - hur gick det med familjen efter förra avsnittet? Fanns det fog för din oro eller togs det emot väl?

    SvaraRadera