fredag 16 juni 2017

Radiomanus och lifehacks

Jag är fortfarande i överlevnadsmode. "Om jag bara tar mig i genom den här veckan och nästa så kanske..." Ni vet, hemskt mycket jobb, hemskt mycket annat. Den här helgen ska jag jobba större delen av söndagen och göra två roliga saker på lördag (1. hänga med Ylva som gör ett mycket efterlängtat besök i Göteborg, gud vad jag ser fram emot detta 2. på kvällen/natten ska jag på releasefest för min kompis Carl-Henriks nya poesisajt). Det blir bra, men jag känner stressen av att inte vara färdig med texter jag tänkt att jag skulle vara färdig med nu.

Har jag sagt att jag ska göra några "Tankar för dagen" i P1 i sommar? Har spelat in två och ska spela in två till. För mig är detta så enormt stort att ångsten går på full blås när jag tänker på det. Att få en arena i public service där jag får prata om vad jag vill. Så viktigt att det blir bra. 

I alla fall. Två sådana manus måste jag få ihop i helgen (de två jag redan spelat in handlar 1. om snippor som spricker (of course) och 2. om det sorgligaste jag vet). Därför känns det som lite stökigt att det är så mycket annat i helgen. Önskar att jag inte behöva jobba med politiken på söndag. Men samtidigt har vi ett val att vinna nästa år, så att... 

JAJA, DET ORDNAR SIG! 

I dag är Bo med på kontoret, för fritids är stängt. Nils gick göra en manöver och ta med sig Bo i morse när han lämnade Ben, så att det skulle se ut som att Bo skulle till skolan. Annars hade Ben krävt att få slippa förskolan. Och då hade det inte gått att jobba. 

Nä, nu ska jag försöka skriva manus. Ska bara berätta om två nya upptäckter som underlättar mitt liv när det är körigt:

1. Photo booth. OMG, det går att sminka sig vid datorn! Sist i hela världen upptäcker jag detta, men men. 


2. Städservetter från Lidl. Så bra grej! Har en i badrummet på övervåningen nu och ska köpa till toan på nedervåningen också. På under tio sekunder kan vi (läs jag, för det är alltid jag) nu fräscha till handfat och klosett, utan att behöva mecka med såpvatten eller ren fiberduk. Hurra! 

onsdag 14 juni 2017

Fin utveckling sedan jag gjorde det för 30 år sedan

I dag var det Bossas första skolavslutning och jag ska inte bli långrandig eller sentimental, men hör nu här. Alla elever i jämna årskurser (nollan, tvåan, fyra, sexan och åttan) och deras släkt samlades i gympasalen för show. En av konferenciererna, en sjätteklassare, påade förskoleklassernas framträdande så här:

"Och nu ska förskoleklasserna sjunga. Och tänk nu allihop på att det är viktigt att alla får vara sig själva. Du kan vara kille eller tjej eller något där emellan. Det spelar ingen roll, bara du är dig själv."

Och så klämde 70 sexåringar i med Lalehs "Bara få va mig själv". Tänk när de tar i från tårna och skriksjunger "jag ska aldrig ta skit igen".

SÅ STARKT.

Nu har hon sommarlov. (Eller ja, hon ska ju gå på fritids några veckor till, det är ju inte som att vi föräldrar kan vara lediga i tio veckor. Eller kan föräldrar det?)

måndag 12 juni 2017

Ska det vara så här, det känns rätt orimligt ibland

I helgen var jag och Nils på temafest i Halmstad. När man osade till festen fick man ett mejl med information om vem man skulle gå som. Jag älskar temafester – tycker att de är livet. Den här var extra extra kul, för alla hade gått in för det så hårt och verkligen satsat. På bilden ser man kanske att Nils var Obelix och jag Cleopatra. Ben och Bo fotobombar...
Men nu är vi tillbaka i vardagen igen och den här veckan är som en parodi på det_berömda_familjepuzzlet. Okej, here goes:

I dag kom vi på klockan 7:50, när barnen och Nils var på väg ut genom dörren, att Bossa hade utflykt och skulle ha med sig "matsäck som ersätter lunch och gärna också lite gofika". Snabbt som ett svett slängde jag ett ägg i pannan och rafsade ihop en dubbelmacka i ugnsfolie. En fryst bulle ("det gör ingenting om den är lite hård, mamma") åkte med också.

Samtidigt hade Ben BVC-besök på morgonen. Det fick Nils ta. Läkaren var samma som under två års tid vägrade tro på att Ben hade ont på nätterna. "Har ni testat att ta upp honom? Eller kanske är han hungrig?". Nils upplevde att hon ville ta igen för tidigare misstag, för nu har vi remisser upp över öronen (no pun intended). Han ska få gå till logoped, på hörselkontroll och rör-kontroll och utredas av BUP. Förutom att vi ska hålla vidare uppsikt över hans ringa storlek. Vi fick ingen remiss för att kolla mandlar, vilket var vad jag hoppades mest på, men jag har ju också egenremissen jag gjorde till Sahlgrenska. Så det ordnar sig på något vis. Det är mycket nu, med Ben. Pedagogerna på förskolan pratar om en fyraårskris. Jo, något är det.

Okej, hetsveckan fortsätter i morgon, med tandläkarbesök mitt på eftermiddagen för Bo. Den får Nils också ta.

Sedan är det onsdag och skolavslutning. Och så är visst fritids stängt på fredag. Det hade vi missat helt – en annan förälder upplyste mig i dag. Det får vi ... lösa på något vis. Bo får följa med till kontoret. Fast vi har iofs möten...

Fredag eftermiddag: sommarfest på föräldrakooperativet.

Gah, jag har så fruktansvärt mycket att jobbskriva i veckan att jag skulle behöva sitta helt koncentrerad med det i tre oavbrutna arbetsdagar. Men jag kanske kan skriva på nätterna?

Jag brukar inte drabbas av jämförelsegrejen och tänka på hur andra familjer har det. Men nu undrar jag hur tusan folk löser allting.

Vet ni vad hjärnan min börjar tänka på nu? Jo, den tänker på att vi inte packat upp sedan helgen och att vi verkligen, verkligen borde städa vårt hus. Håhåjaja.

I dag gjorde vi i alla fall Labyrintslajm efter middagen som Ben inte åt (han sprang omkring och skrek att han inte älskade maten medan vi andra käkade) (tips: kolla in Labyrintpyssel på SVT Play). Och Mia Skäringers och Anna Mannheimers nya podcast är jättejättebra. Och är det inte säsongspremiär för Game of Thrones snart? *tänker positivt*

onsdag 7 juni 2017

Bananpengar, Bubbas vrede och flicktröjor

Här är några dåligheter från i dag:

Bens humör efter förskolan. Herre-himla-gud vad sur han var. Alla har ju dåliga dagar, men satan vad jobbigt det är när alla arga stjärnor linjerar i den fyraårige lelle kröppa på en och samma gång. Speciellt när mamman är helt dagvill pga långhelg och inte riktigt känner att hon hinner med. Mmm. Tålamod tålamod. Allt var NEJ och GRÅT och inte fanns det någonting hemma som gick att äta (lagade ändå exakt det han bad om - spaghetti och bacon - vid sidan om den andra middagen jag planerat but he be like HELL NO när han fick se specialbeställningen på sin tallrik) förutom BANANPENGAR och vi hade ingen banan hemma, så. (Bild från häromdagen när vi var på promenadloppis i Bräcke och Ben fick köpa en egen Hello Kitty. Då var han glad.)

När Nils kom hem drog jag snabbt till Lidl i Biskopsgården för att köpa bananer och bretzel. Bo älskar bretzels mer än livet så ibland frångår jag vanliga Coop för att bistå hennes kvällsmackedrömmar.

I kväll fick jag inga bretzels (de var slut), men jag fick en jävligt skakig upplevelse när en bil körde JÄTTEFORT rakt in i en rondell som jag redan äntrat. Snabbkörarbilen hade väjningsplikt, men måste ha missat att jag fanns? Jag fick göra en abbrovinch och tvärbromsa och liksom ställa mig på sniskan så att han (det var en han) kunde bröla förbi, men hade jag varit bara pyttelite mindre uppmärksam hade det definitivt blivit en krock. Noterade att personen i bilen som struntade i väjningsplikten satt och HÖLL PÅ MED SIN MOBIL när han körde. VAD FAN?

En annan dålig sak från i dag, när vi ändå är på ämnet, är att slå in en öppen dörr, men det handlar om de här tröjorna från Lindex. Bo behövde nya t-shirts och jag köpte tre från basutbudet "ta 3, betala för 2". Blandade från flick- och pojkavdelningarna och låt oss inte gå in på att de delar in kläder efter kön, men vi kan väl dröja oss kvar vid det faktum att det skiljer så jävla mycket i storlek på skiten. Dessa två t-shirts är båda i storlek 122 centilong. "Seså du flickjänta, in i det trängre plagget med dig, det förminskade livsutrymmet börjar här."

"Inte alla tröjor!" kanske någon säger nu, men jo, det gäller åtminstone samtliga t-shirts i basutbudet på Lindex, jag mätte.

tisdag 6 juni 2017

Nappstopp och killskor

Stor dag i dag. Ben lämnade sina nappar (de två vi hittade) till kaninerna på Liseberg. Det blev stort pådrag, med applåder och diplom. Han var mycket nöjd och mallig.

Vi trodde att det skulle bli världens svåraste nappavvänjning, eftersom ... ja, allt med Ben har varit mer eller mindre svårt. Men så gick det av sig själv. Vi var på Rhodos med Nils startfamilj (svärföräldrarna bjöd, så himla generöst) för några veckor sedan och jag som ansvarade för Bens packning tog med en (1) napp till Ben. Glömde helt enkelt. Och när han tuggat sönder den (som han gör) ville han inte ha den längre och då slutade han. Den kvällen tog nattningen en och en halv timme, men sedan var det absolut inga problem.

Bo lämnade sina nappar till kaninerna i samband med treårsdagen och det gick helt okej. Hon fick livets första lördagsgodis som "belöning", vilket kanske hjälpte. Men Ben har ju ätit godis sedan stan brann och han har som fyraåring färre ord i förrådet än vad Bo hade när hon var tre, så vi har dragit ut på det här med att komma överens om att sluta. Men så gick det så fint, hej och hå vad man aldrig kan veta hur något ska gå.

En annan grej som hände på Liseberg var att ett barn frågade Bo om hon var kille eller tjej. Och när hon sa tjej så ifrågasatte barnet Bossas skor (typiska killskor enligt barnet).

Nu på kvällen berättade Bo att det händer hela tiden. "Alla" (inte vuxna, men barn) frågar om hon är kille eller tjej och hon tycker att det är jobbigt. Jag frågade varför det känns jobbigt och då sa hon att det var för att det tog så mycket tid att förklara.

Vi spånade på vad hon kan säga nästa gång och kom fram till två saker.

1. Vad menar du? Tycker du att snoppen eller snippan ska ha skor på sig? Alternativt: styr du cykeln med snoppen? (En cykelförsäljare, vuxen, berättade för Bo häromsistens att "den där cykeln är en killcykel", vilket Bo tyckte var så knäppt.)

2. Men vad tråkigt! Får du bara välja mellan vissa slags skor? Jag får välja mellan alla.

torsdag 1 juni 2017

Skryt

Förutom att jag aldrig trodde att jag skulle få sova igen eller att jag skulle bli så gles mellan inläggen följer här några andra "det trodde jag aldrig"-grejer:

Köra bil utan att vara rädd för mitt liv. 
På bilden har jag precis köpt Julia Aurora. Det var ungefär ett och ett halvt år sedan och helvete vad läskigt det var att ta sig fram i Göteborg. Jag tog liksom körkort (på andra försöket) i Kristinehamn. En stad dit folk åker för att enkelt och snabbt få sin lapp. Göteborg är ... något annat. Vågade knappt köra till Coop i början och nu kan jag, med Waze-appens goda minne, åka nästan var som helst känns det som. Inne stan trots att hela Göteborg byggs om, bland spårvagnar och på chans. Vet inte exakt när det hände, men ungefär 18 år efter att jag tog körkort blev jag en trygg (i mig själv) bilist.

Prata på scen utan att vara kräknervös
HUR är det möjligt att jag kan tacka ja till att medverka som sakkunnig eller expert i olika sammanhang och babbla om olika saker i mikrofon? Skäms till och med när jag skriver det. Expert. HAHAHA. Ska jag börja skriva om mig själv i tredjepersonperspektiv i min presentation på LinkedIN-profil snart också? Nämen jag gömmer min jante bakom det faktum att jag aldrig skulle kalla mig det själv och det är ju lovande att folk vill höra mer om normer.

Ha ett eget kontor
Detta är bortom vad jag vågade hoppas på när jag och Kajsa började med firma på heltid för knappt ett år sedan. Ett eget ställe, bredvid Järntorget. Som vi får inreda hur vi vill och där vi har gott om plats för såväl skrivbord som konferens- och leisureyta.

Vi flyttade in i dag och här ska jag sitta. Som i en nook, eller vågar jag säga burspråk? Det är fönster åt alla håll i alla fall. Högst upp i Lagerhuset vid (på?) Heurlins plats.

Utsikten är ... Jag ser Liseberg och inloppet och Hisingen och säkert massa andra saker jag inte lärt mig (har inte så bra lokalsinne). Det luktar tjära och hav när man öppnar fönstren och vi hör måsar, spårvagnar och paddanbåtar. Det är som ett Göteborgsvykort.

Allt är så bra nu. Så man undrar ju nästan vad för skit som ska komma och bita en i...