söndag 14 maj 2017

Ett litet liv

"Hon klagade och skrek och sedan blev det tyst." Här kommer en recap av vad som hände sedan:

Jag använde Kry-appen och fick fatt på ett recept på antibiotika som smakade tillräckligt ok för att få Ben att ta emot det. I Nutella. Mycket Nutella. Han blev frisk. Jag åt min Kåvepenin (helt utan Nutella) och blev frisk. Jag prisade Alexander Fleming och vi gick vidare in i #intesivhelgen2017. 

#intensivhelgen2017 var superrolig. Och väldigt intensiv. Förutom att jag jobbade (mitt parti, Fi, har lämnat kommunens ledning och det innebär en hel del hantering av media etc) så fyllde Ben fyra år. 

Lördagen började med att han blev helt_förstörd när jag, Nils, Bo och mina föräldrar väckte honom med sång. Och då sjöng vi ändå hans absoluta favoritlåt Ja må han leva (standard-request när vi exempelvis kör bil, han älskar den). Tog en kvart att få honom att komma tillbaka och intressera sig för paketen. Men då blev han glad. 

För att sedan mulna ur på nytt. Mycket känslor! (Klänningen och kronan var önskade och uppskattade presenter, även om det inte syns i bild.) 

Sedan kalaspreppade vi för Bens allra första förskolebarnkalas. Det var Hello Kitty-tema (på begäran) och jag pudrade en tårta...

... och dukade med katten på duken. 

Nils hade fixat en "fäst rosetten på Kitty"-lek ... 

... och jag hade, med mina föräldrars hjälp, blåst upp hundra ballonger som vi gömde i lekrummet medan barnen åt tårta i köket. Sedan bad vi dem att komma upp och då slog jag på 99 luftballoons när Ben öppnade dörren. Succé. Kan rekommendera ballongdisco. (Även om det mest var skräck-KBT för mig som är jumpy vad gäller ballonger.)

Direkt efter barnkalaset åkte jag till Johanneberg för att överraska Elin (den andra med glasögon i bild) som ska flytta till Umeå. Jag, Kajsa, Elin, Sara och Marie träffades på förra arbetsplatsen och har i dag alla slutat och gått vidare. Bandet vi har är starkt. Vet inte om jag pratat om TBUB på bloggen? Det är i alla fall vi som är TBUB. Står för "Till Berlin Utan Behå" pga åkte till Berlin ihop en gång och hade som ett manifest. Tänk vad det kan göra för sammanhållningen att finna varandra på ett riktigt jävla rövställe till arbetsplats, va? Förlåt, så kan jag ju inte säga utan att säga B. Men det där B:et är fog för en längre utläggning. 

Elin blev jätteöverraskad och det där med överraskningar som gör folk glada är ju livet. Vi hade en mkt rolig kväll i park på filt och sedan på lokal med Shuffleboard. Hade med mig kamera för fotosession med självutlösare så att jag kan framkalla goa gruppbilder som Elin kan glo på när hon är hundra mil (?) från oss i Norrland. La mig efter tre på morgonen och vaknade till en söndag som betydde möte med tre personer vars bloggar jag läser och som jag tycker så väldigt mycket om, trots att jag bara träffat en av dem (Johanna) förut. Det var Jenny, Johanna och Mirijam. (Fotocred: Sigge, son till Mirijam.) Vi fikade vid trädgårdsföreningen och ...

... sedan brunchade tre av oss på Ritz och tog bild efteråt när solen tittat fram. 

Jag var väldigt nervös (och lite bakis) och framstod väl som en ganska fladdrig person åtminstone till en början. Eller så är det typiskt sådant som bara jag tänker på? I alla fall var det fint. Jag är så glad för blogg. 

Nu ska jag kolla på Barnmorskan i East end och eventuellt pysa ut luften från de här, som mötte mig i trappslutet när jag kom ner från nattningen. Hävde ner dem från övervåningen, för jag tänker EJ sova nära sprängstoff. 

2 kommentarer:

Johanna sa...

Haha fladdrig? Framför allt framstod du som: väldigt härlig och smart, av helt uppenbara skäl. Ses snart igen tycker jag! 😘

Colombialiv sa...

Men åh! Om du ska hälsa på din vän i Umeå någon gång så hojta till!