onsdag 25 januari 2017

Vissa morgnar

Ibland tänker jag på att det finns människor med barn som har städhjälp och tillgång till släktingar som hämtar och lämnar och vabbar för dem.

Jag bara tänker på det, ibland. Att de finns mitt ibland oss.

10 kommentarer:

  1. Guilty as charged. Jag tänker på det ibland. Sån himla priviligierad lyx det är. Och är extremt himla tacksam.

    SvaraRadera
  2. Jag tänker att det måste vara underbart.

    SvaraRadera
  3. Bor i Uppsala, har familjen i Stockholm (40 min med tåg). Mina föräldrar hämtar en gång i veckan och tacksamheten är överväldigande. Det, och det faktum att de kan ta en vab här och där, gör livet sjukt mycket lättare. Städandet har vi löst genom att leva i skit. Funkar okej.

    SvaraRadera
  4. Apropå städhjälp har vi testat de senaste månaderna (en gång varannan vecka) via Abis, som är ett antirasistiskt kooperativt företag som anställer asylsökande för att möjliggöra arbets- och uppehållstillstånd för dem i Sverige. De har såklart kollektivavtal och allt. De är göteborgsbaserade så om ni någon gång funderar på städhjälp kanske det kan vara ett alternativ som känns bättre än andra:
    http://www.arbetskooperativetsolidaritet.se/index.html

    SvaraRadera
  5. Förlåt..!

    (Har inte städhjälp (gud känns som att vi städar JÄMT), dock väldigt hjälpsamma föräldrar som kommer och är med barnet minst nån gång i veckan. Det är otroligt lyxigt och jag har verkligen vett på att uppskatta det. Sjukt mycket.)

    SvaraRadera
  6. Tank att ha nagon man kan ringa och be om hjalp nar det skiter sig???!!! Alltsa den LYXEN!

    SvaraRadera
  7. Jag tänker också på det ibland (eller snarare, jävligt ofta). Min lyx är att kombinera tårfyllda sammanbrott (som beror på konflikter, struliga nattningar etc av och med treåringar) i soffan med chokladätning. Livet!

    SvaraRadera
  8. Ja. Alltså så mycket som vi plockar och donar här (mest jag enligt ojämställdhets-lagen) . Och att ha släkt så nära att man kan få spontan hjälp. Herre gud så ovärderligt.

    SvaraRadera