lördag 22 oktober 2016

Sälja, pyssla, måla, andas

Meeeow vad det händer mycket om dagarna nu, jämfört med när en var anställd på stora byrån. I torsdags var vi (jag och Kajsa och Jennifer som är vår praktikant/kollega) på kundmöte i Köpenhamn och passade på att ha kickoff och det var jättekul. Jähhhteqwl. Bland annat så fick vi överraskande god reaktion på vår presentation för kund, vi gick vilse i Köpenhamn med gott resultat och så drack vi roliga suröl och en av oss (okej det var jag och jag rev av Common People) sjöng karaoke. Fint att få en bild av mig och Kajsa utanför hotellet vi bodde på: Cabinn. Affärsidén går ut på att ha som båthytter fast iland och centralt och det var helt okej. Eller bra! Bra för pengarna. Centralt och egen toa för mindre än 600 per person (vi hade varsitt enkelrum). Word of advice: betala inte extra för frukosten för den var sådär.

I dag vaknade vi till ett fyragradigt Göteborg med snedvind och regn från sidan. Vad gör man ens då? Vi tar ibland med oss barnen till stora Toys R Us utan att köpa en enda grej. Finns det andra som gör så? Man kan ju hänga där ett tag ...


Och barna blir ju glada. Samt elektriska! Gick inte att peta på Bo efter hoppborgen utan att få jordens stöt.

På kvällen kollade vi på Pyssellördag på Barnkanalen och gjorde typ ungefär vad Kitty pysslade på teven. Ben fick ihop en uggla.

 Bossa stayed more true till Barnkanalens manus och fixade en fladdermus.

 Jag tog samtidigt tag i det här: mina skitiga Stan Smith.

Jag tvättade med såpa på duk och handtvättade snörena med vittvätt + vanish och körde sedan vit skokräm över alltihopa. Blev stor skillnad, även om de ser lite liksom målade ut nu.



tisdag 18 oktober 2016

Babybjörn-gate, forts.

Nu har Babybjörn lagt upp min krönika. Har liiite av en knut i magen över eventuella reaktioner. We're not in kansas anymore, liksom. Som i att jag lämnat mitt trygga rum bloggen. Men det ska också bli kul att se vad folk säger.

Brasklapp: jag tycker såklart inte att det är fel att skilja sig och jag vet att slidkransen inte behöver påverkas av att man ligger. Jag ville bara beskriva vad som funkade för oss samt få chansen att använda ordet slidkrans i en krönika.

måndag 17 oktober 2016

Nyläst och ett moget beslut

I veckan fattade jag beslutet att radera Two dots från min telefon. Ett helt obefintligt steg för alla i min omgivning (utom möjligen Nils), men ett stort kliv för mig. Avslappnande och mysigt som det var, så höll spelet på att ta över livet. Jag höll på med de där prickarna nästan hela tiden, om jag inte var tvungen att använda händerna till något annat. Framför allt spelade jag på kvällarna, i sängen, i stället för att läsa. Jag saknar att läsa. Och eftersom jag tydligen inte kan hantera ett mobilspel i måttliga mängder så fick jag gå cold turkey.

Nu ser jag fram emot att tugga i mig följande böcker. Antingen när jag får för mig att jag har råd att köpa dem eller när jag tar mig tid att gå till biblioteket:

- Hennes nya namn
- I love Dick
- Available dark/Se mörkret
- Fattigfällan
- Glöm mig
- The girls/Flickorna
- Störst av allt

Vill också passa på att blixtrecensera tre böcker jag ändå läst sedan sist. Vid de få tillfällen jag valde bok före Two dots.

All the bright places av Jennifer Niven handlar om två high school-personligheter med väldigt olika social status (en populär, en kuf) som råkar mötas på ett tak på skolområdet. För att eventuellt hoppa. Men det gör de inte. Och så inleds en vänskap och ett skolprojekt som går ut på att åka runt i delstaten Indiana där de bor för att samla information om "udda turistattraktioner".

Jag fick John Green-feeling av den här boken. Och nu när jag googlade för att kolla vilken delstat det handlar om såg jag att den beskrivs som "The fault in our stars möter Eleanor Park". Det tycker jag stämmer bra. Det är en fin bok.

Läs den här boken:

JA   NJA   NEJ

Fast läs ännu hellre den här: Hausfrau av Jill Alexander Essbaum. En svinbra skildring av en amerikansk kvinna som lever ekonomiskt privilegierat hemmafruliv i Schweiz med man och tre barn och som enligt omgivningen borde ha det alldeles toppen, men som på insidan går sönder utan att riktigt förstå varför. Nattsvart ångest rakt igenom. Underbar bok.

Läs den här boken:

JA   NJA   NEJ

Och så den här: Generation Loss av Elizabeth Hand. Den här var fruktansvärt bra. En förbannad podd beskriver det bättre än vad jag kan och de har till och med intervjuat författaren, så kika in på deras blogg och lyssna på podden för allt om den här trilogin (eller ska det bli en serie om fyra?) om fotografen Cass Neary som dricker för mycket, sätter sig själv i första rummet och är allmänt flinthård. Jag ser mycket fram emot att läsa del två i serien (Available dark/Se mörkret som jag nämner ovan).

Läs den här boken:

JA   NJA   NEJ

söndag 16 oktober 2016

Dagen i bilder

Dagen började med att jag upptäckte att det inte fanns toapapper - efter att jag bajsat. Det får symboliseras med hur det ser ut när man tittar ut från vårt badrum på övervåningen.

 Sedan gjorde jag pannkaksbuffé. Stor succé.

Bo gjorde en tårta, med vispad grädde, sylt och chokladsås.

På helgerna får man äta frukost vid teven, så att mamman får läsa DN i lugn och ro. Det är sedan gammalt.

Sedan bakade vi ...

Efter Bossas recept. Ketchupen är hennes signaturkrydda. Får muffinsen att poppa.

Listigt nog fikade vi vid teven, så att jag fick ytterligare tidnings-tid. Hann skumma gårdagens lördagsbilaga.

Sedan slog jag och Ben in paket för stundande kalas.

Här någonstans vaknade Nils. Då kunde jag gå ut och springa. Men inte utan sopåtervinningen! Måste ta vara på alla tillfällen att få ordning.

Väl hemma fixade jag lunch till barnen och  hängde en tvätt. Svettig och glad. Helvete vad välgörande det är med motion. Är det för att jag kopplar ihop det med att bli smal, vilket jag fått lära mig är det rätta och riktiga? Eller är det endorfiner som frigörs? Oavsett så funkar det som ångestdämpare, varje gång.

Sedan åkte jag och Bo på utomhuskalas.

Det var Veijo som fyllde fem och han (eller hans föräldrar om vi ska vara petiga) hade fixat så att alla fick göra sin egen pokemon-boll.

 Och så fick alla varsin Veijophone ...

 ... för att sedan springa iväg och jaga pokemons. Bossa älskade det!

 Caught them all.

Det bjöds även på tillfälle att grilla marshmallows. Här känner jag att kalaset levlade och satte en ny nivå för kalas.

På väg hem från kalaset stannade vi vid Coop Forum och handlade för kommande vecka. Om vi inte handlar på söndagen rasar allt.

Kände extra starkt för Julia Aurora i dag. Alltså jag vet att det är sämst för miljön att ha bil, men herrgud vad hon underlättar vårt liv.

Väl hemma fixade Nils barnens middag medan jag hängde tvätt. Jag hänger så mycket tvätt.

Barnen målade en stund.

Innan vi gjorde det här för första gången: tände brasa trots att barnen var vakna. Har inte vågat det förut på grund av risk för tråkiga brännskador. Men nu är de tillräckligt stora, tänkte vi. Ben hjälpte till genom att riva tidningspapper.

Sedan varvade vi "titta på Barnkanalen" med "titta på brasa" innan Nils tog med barnen upp för nattning. Nu ska jag städa undan i köket och laga mustig pasta till mig och Nils. Vi kommer att äta till Six feet under, vilket vi alltid gör. Vilket alltid är bra. Älskar alltid bra.

fredag 14 oktober 2016

Mitt lilla barn

Den här veckan har präglats av Bendelas störtförkylning som föranledde såväl rinnande öra som inflammerade ögon. Stackarn. Dessutom var vi på BVC och fick veta att han inte gått upp i vikt sedan han vägdes sist, i december. Sköterskan blev lite orolig. Ordinerade gräddglass till efterrätt varje dag, så det blir ju i alla fall kul för barnen framöver.

Konstig grej, att BVC "egentligen inte får rekommendera mer fett i kosten". Däremot ska de tipsa om lightprodukter för den - tydligen överrepresenterade gruppen - överviktiga barn. Jag är ju ingen dietist MEN. Jag tycker att det låter snett att ge barn lightprylar.

I alla fall. Nu blir det extra olja på allt och grädde i mjölken för Ben som klockar in på 12 kilo.

Jag har också gjort vårdbesök i veckan. Uppföljning på knölen i armhålan. Det var inte cancer, utan snarare någon talgkörtel som fått spel. Har aldrig varit så glad för busigt talg. Puh.

lördag 8 oktober 2016

Så mycket bättre

I dag var dagen jag insåg att mina mjukisbyxor gick att dra upp och ha som ETT HELT PLAGG. Sådan go stund.

Dessutom rann mensen till ordentligt och plötsligt är livet lättare. Visst, den ekonomiska ångesten är reell och helt rimlig att ha för ögonen. Jag har gått från att få ut runt 27 efter skatt till cirka 7 och det kommer inte att funka så länge till om vi vill ha kvar vår bostad. Men nu, med mens och mysigare byxa, känns det mycket mer som att det ooordnar sig jämfört med för två dagar sedan, pre byx-upptäckt och med PMS.

Vi har faktiskt massa potentiella storkunder på gång, jag och Kajsa. Och jag tror verkligen på det vi gör. Mycket mer än jag trott på något annat jag jobbat med. Kejsaren har inga kläder och jag har hittat en byxa som går att dra upp över tuttarna. Hurra!

Förtydligande: Byxan är gammal, men upptäckten är ny. Det är inte som att jag köper nya plagg nu, herregud. Förutom funktionsplagg till barnen, men då kan man använda coop-poängen och gå på Polarns, mjaharå. 

fredag 7 oktober 2016

Känslig person på säljmöte

Så himla dålig stund i cykeln nu. Dessutom viktigt möte kl 10. Kämpa mensen, du har en timme på dig att rinna till!

Trots svajeriet pga pms blev jag så fnissig nyss, när programledaren för USA-valpodden (älskar den podden) Sara Stenholm outade Amanda Schulmans graviditet genom att avsluta senaste podden med "vi säger hej då till Carl Bildt, som ska hem till sin förkylda son. Och så tackar vi Alex Schulman, som ska hem till sin gravida fru". Varsågod för fredagsskvaller.

onsdag 5 oktober 2016

Sälj grej med feminism

Brasklapp: jag inser att de allra flesta inte ens märkt det här, men jag känner ett behov (med tanke på mitt yrke och min, eh, specifika nisch) av att säga något om kritiken mot normkritiken som varit på tapeten på sistone. Som stora varuhuset som vill bryta klädmaktsordningen eller klädföretaget som vill sälja grejer med feminism.

SLUTA GÖRA EN GREJ AV ATT NI KRITISERAR NORMEN vill jag säga till de förstnämnda. Det här är inte normkreativ kommunikation. Eller om det är det så har man lagt bajs i maten halvvägs in. Att visa en ny typ av bild eller att säga något på ett nytt sätt och samtidigt poängtera att man gör det på ett nytt sätt FÖRTAR HELA GREJEN. Det är som att inleda en barnbok med att säga att "Lisa gillar att spela fotboll med killarna" eller att på något vis ha anslaget "Lisa är en speciell flicka för att hon älskar att spela fotboll". Varför ens plantera att det är något konstigt att gilla fotboll som flicka?

Dessutom håller jag med En varg söker sin podd om att det borde heta "bryt kattmaktsordningen", för Jens Lapidus har ju helt otvetydigt lånat Maja Gräddnos kläder på bilden.

Angående företag nummer två, som säljer grej med feminism så är det så mycket pinkwashing att jag inte ens orkar ... tänka ... på ... det. Ni kan inte både vara en del av fast fashion-industrin och göra anspråk på att vara feminister. Börja från början: se till att människorna som syr era kläder tjänar tillräckligt för att slippa lämna bort sina barn. Se till att fabrikerna ni använder er av har tillgängliga nödutgångar så att ingen behöver brinna inne för att det står symaskiner i vägen. Se till att det går att färdas väl genom livet trots att man arbetar som en av de bomullsbönder i Indien som förser era fabriker med material. Känns vid att en indisk bonde tar livet av sig var 30:e minut som ett resultat av fast fashion-industrin och våga sätta er emot det.

Bryt fast fashion-trenden. Ta mer betalt för era kläder. Våga vara det företag som erkänner att fast fashion är ohållbart och leder till att människor förtrycks och dör. Våga undervisa er målgrupp. Våga säga "förlåt, vi har gjort fel, det ska inte kosta 49:90 för en t-shirt". Våga börja prata om att man inte behöver köpa 13 kilo nya plagg om året – och slänga åtta kilo av dem (som medelsvensken gör).

FIXA DET HENNES & MAURITZ. Sedan kan ni göra anspråk på att vara feminister. Och då kan ni ringa oss på Hellbjörn Schedwin för lite mumsigt normkreativt strategiskt tänk.

Peppe pratar förresten om detta i senaste avsnittet av Magnus och Peppes podcast. Mycket bra lyssning.

tisdag 4 oktober 2016

Helst vill jag bara spela two dots

Jag hoppas att jag en dag ska kunna knäcka nöten att tänka bort ångesten när jag vet vad den beror på. Det är ju egentligen superlyxigt att ha koll på orsaken, för oftast har jag inte det. Men nu är det PMS och jag vet att det kommer att kännas bättre på torsdag-fredag när det rinner till, men det hjälper inte. Inget tålamod med barnen (kastade Bens sko hårt i ytterdörren i morse när han gnällde över byxan/strumpan/allt), katastroftankar deluxe (mest över pengar och hur vi ska få det att gå ihop) och allmänt tvivel på framtiden med företaget, inkomster etc. 

PMS:en bjussar i alla fall på att vara hyfsat förutsägbar. Desto värre "försnack", desto värre ångest. Den här månaden hade jag så mycket ägglossning att det blödde när äggröran skulle ut. Och den hormonella aknen ska vi inte prata om. Den var grov. 

Men vad är en bal? Jag löser det bäst jag kan, med hushålleliga sysslor som att rota fram barnens alla vinteraccessoarer och tvätta dem. Städa ut olika skåp och fönstershoppa resor. Äta hela världen. Sådant.