måndag 29 februari 2016

Logistiken

Helgen som gick var så himla fylld med grejer. I fredags städade jag hela huset, men framför allt källaren, och gjorde vårt extrautrymme där nere så mysigt jag bara kunde. Min kompis Matthew behöver någonstans att bo och i fredags bestämde vi att han skulle flytta in hos oss åtminstone tillfälligt. "No trouble for me now, mother Mary", sa han, men jag ville såklart att det skulle vara fint.

I lördags fortsatte jag att säkerställa att huset inte var en sanitär olägenhet och sedan packade jag för övernattningshäng hos Katten och Jocke i Anneberg. Fast först åkte vi till Botaniska för att vara med på eventet "invigning av  våren". Fast ALLRA först pyntade jag huset med olika lappar som talade om var kaffefiltren finns, att man gärna får tulla på bibben och vad vi har för wifi-lösenord. Så att Matthew, som hade tänkt flytta in när vi var borta, skulle känna sig välkommen.

Jag körde till Botaniska och växte en centimeter av att kunna transportera min familj och till och med hitta parkering vid Slottskogen fast det var så mycket folk överallt (dock att Nils fick parkera om när jag ställt mig helt snett, för det var så trångt och jag hatar att parkera och trixa när andra bilister väntar ivrigt på plats).

Ute i Anneberg fick jag och Cathrin återträffa Liselott och hennes bebis. Vi gick grundskolan ihop och när vi alla tre bodde i Göteborg (ett tag i samma kvarter i Linné till och med) hade vi brunchklubb på helgerna. Nu bor Liselott i Västervik och har en bebis och det är så knäppt att han inte är lika pyttig som sist när vi ses, utan en riktig person med egen frisyr. TIDEN.

Brunchklubben fick återuppstå på söndagen med våfflor, färskt bröd, ägg och bacon, färska jordgubbar och grädde och kladdiga barn. Det var fint. Sedan hem och lasta ur bilen och vika ner säten och köra och hämta Matthew och alla hans grejer vid Landala torg. Han hade inte flyttat in när vi var borta ändå. Den här gången växte jag nog två centimeter av körningen, för GPS-appen Waze fick mig att köra Göta Älv-bron och förbi Nordstan och Centralstationen och på massa knixiga vägar. Men jag klarade det! Hem också och varken jag eller Matthew dog.

Helgen avslutades med Suffragette på bio och jag mitt sällskap Elin tog ett glas vin efteråt och rantade om Patriarkatet, svampinfektioner och sådant. En härlig stund. En härlig helg!

Nu är jag på jobbet sedan en halvtimme tillbaka, helt uppe i varv och försöker få tag på Nils. Men hans mobil är urladdad, så jag vet inte hur det ska gå. Snälla Nils - kolla din mejl. Jag kommer inte alls hem med min dator för att jobba hemifrån med Ben vid min sida för att kunna åka med honom till Mölndal och kolla hörseln. De ringde från sjukhuset och läkaren vabbar i dag och vi får en ny tid först någon gång i april och jag stannar på jobbet. Så: ring förskolan och säg att både Ben och Bo kommer dit i dag och skjutsa dit dem med cykelvagnen så att jag kan hämta som vanligt. Och ladda din telefon. Puss.

lördag 27 februari 2016

Love

Nu har jag kollat alla avsnitt av Love och vad synd att huvudkaraktären är så himla mager och samtidigt älskar pizza osv.

fredag 26 februari 2016

I alla fall om det är versaler

Annat nytt på utvecklingsfronten: jag chattade precis med Bo för första gången. Fattar inte exakt hur det gick till, men plötsligt kunde hon läsa och skriva. Just nu sitter hon på vårdcentralen med Nils och väntar på att få kolla upp hostan som kommit tillbaka med emfas.

Slow but steady, Bendela



I går sprang Ben, blöjlös, ut till mig i köket och utropade "KISH!". Jag följde honom till vardagsrummet och tyckte lite synd om vår nya matta som redan fått massa kritfläckar på sig och undrade hur stor pölen skulle vara. Och så hade han kissat i pottan! Första pott-kisset! Synd att det inte fanns vittnen. Bo satt iofs en halvmeter från honom när det hände, men hon kollade teve och då märker hon inte vad som pågår.

Kissa på pottan. Herregud, det trodde jag aldrig. Med Bo pott-tränade vi från att hon var yngre än två och hon var blöjfri dagtid en bra bit innan hon fyllde tre. Med Ben har vi inte ens tänkt på att börja förrän nu. I mitt huvud tänker jag mig att han har blöja och napp tills han blir åtta-nio år. Men han kanske är mer redo än vi tror?

onsdag 24 februari 2016

Döden döden döden. Och kiss.

"Alla ska dö. Hur är det ens möjligt att någon kan tänka på något annat än det? Hur är det ens rimligt att inbilla sig att något spelar någon roll?"

Den tanken väckte mig klockan 5 och sedan låg jag och tänkte på det till dess att det var dags att stiga upp.

Borde verkligen rota fram den vidmakthållandeplan terapeuten och jag gjorde tillsammans. Det var något om att jag skulle se till att ha ordning och redan vare söndag. Göra listor över vad vi ska äta under veckan och se till att handla hem saker, planera in träning, få koll på utgifter. Sådana saker. Det får mig att må bra.

Nu kommer jag att tänka på Peter Siepen. Han sa i en intervju att han mår toppen för att han har koll på kroppen och ekonomin. Han tränar lite varje dag och så har han sett till att investera och spara pengar på ett klokt sätt. Inga orosmoment, ingen ångest. Det satte sig i min skalle. Är det kanske lösningen på allt?

Åh, jag gillar verkligen Peter Siepen. Kommer någon ihåg programmet Rocky & Drago? Jag var pressansvarig för det och hade en del kontakt med Peter och Tilde Fröling. Pressfotograferingen för den första säsongen av den serien var ett av mina första jobb någonsin. Minns att jag hade på mig mina "finaste kläder" och var så himla nervös. Direkt efter fotograferingen skulle jag på någon Aftonbladet-grej, kanske ett tv-pris, och allt var så nytt och konstigt.

Peter såg att jag var skakig och han var så himla snäll och behandlade mig som att jag var värd lika mycket som han och Tilde. Liksom tröstade mig eller gjorde mig lugn på något sätt.

Gud vad konstigt det känns att tänka på de där första stapplande åren av yrkeslivet nu. Det känns som att tänka på en annan person.

Nu babblar jag. Jag ska hämta kaffe och sedan ägna resten av dagen åt inkontinens. Ett ämne som ligger mig nära. Det är praktiskt att befinna sig i målgruppen för det varumärke en jobbar för. Även om det känns som att vissa ibland tycker att det blir lite väl privat när jag dryftar mina egna erfarenheter av urinläckage i kundmöten. Fast mest tror jag att det känns bjussigt att jag ger dem både en copywriter och nästan som en fokusgrupp i samma person. Hoppas.

tisdag 23 februari 2016

På tal om sådant som handlar om att ha en familj eller att fundera på det och som är bra

STOPPA PRESSARNA! Det finns en ny säsong av Togetherness och första avsnittet ligger redo på HBO Nordic as we blog. Jag som sett fram emot Apatows nya serie på Netflix och ny säsong av Girls på nämnda HBO kan nu kasta mina planer åt sidan. Åtminstone i 20-25 minuter eller hur långt det här avsnittet av Togetherness är, för HERREGUD VILKEN SERIE.

Alla som inte har sett första säsongen har så goa stunder framför sig, alltså. Se den med en partner. Eller utan. Bara se den. Just Duplass yourself.

Ps: vi betalar för Netflix, HBO Nordic och Viaplay varje månad. Förutom vanliga tv-avgiften. Är det lite mycket, eller är det så alla gör nu?

När man lyssnar på radio och skriker rakt ut

Jag testar nya poddar och lyssnade i morse på Lillelördag med Anita Schulman och Ann Söderlund och det var väl helt okej till dess att de kom in på hur mycket barn och bebisar med snippa skiljer sig från barn och bebisar med snopp. Hallå, kan folk som har en röst sluta vara idioter? Det är farligt att prata så.

Jag orkar inte resonera kring det just nu, för jag måste skriva väldigt mycket copy om inkontinensskydd. Ville mest bara säga att jag önskar att kändisar med poddar och andra redaktörsfria kanaler slutade lägga bajs i maten. Om ni fattar referensen.

Här kommer tips på en väldigt, väldigt bra podcast: Heliga Familjen (finns i Sveriges Radios app). Jag önskar att jag hade känt till den 2009, när den kom, så att jag och Nils hade kunnat samlyssna. Det hade nog varit väldigt bra för oss att ha gjort innan vi började yngla av oss. Jaja, bättre sent än aldrig.

Obs: lyssna från början och spola förbi radioteater-inslagen om ni, som jag, är allergiska mot radioteater. Jag älskar framför allt när man får följa med hem till kända personers vardagsmiddagar och höra hur de resonerar kring sitt familjeliv och hur de delar upp allting kring barnen (de som delar upp alltså, alla gör ju inte det, I'm looking at you Johan Staël von Holstein).

måndag 22 februari 2016

Ljusglimt: hämtade ut öronmedicin till Ben och blev varse att medicin till barn från och med nyss är gratis. Heja Sverige!

Jag önskar att jag bloggade om varje dag, vad som händer, för det blir ett så fint tidsdokument. Men jag kan inte beroende antingen på att jag tycker att allt känns för futtigt (vilket i sin tur tyder på att jag ev. är på väg in i ett mörker, fan vad jobbigt om det är så) eller antingen på att jag inte orkar. Jag är så himla trött. Nils var sjuk nästan hela förra veckan och nu blev han sjuk igen i dag och jag vet att det inte är hans fel och att det egentligen är synd om honom som är sjuk. Men min hjärna tänker ändå mest på hur jobbigt det är för mig att han inte orkar göra något med/kring barnen.

Dessutom rinner Bens ena öra och han pratar om att det gör ont och det gör mig LIVRÄDD. Vill inte att rören ska trilla ut, vill inte gå in i ny öroninflammationsperiod. Blä, fick så ruttet bemötande på öron-näsa-hals när jag ringde dit också. Jag hatar fan Capio. Jävla privatiserade helvete.

Förlåt. Är för trött. Ska försöka sova nu. Eller spela two dots och grina.

onsdag 17 februari 2016

Dessutom ska det vara bra för växterna i huset

Kanske dags att bryta av med en positiv grej gällande barnen:

Sedan vi skaffade luftfuktaren har Bossas hosta minskat något så inni. Så nu ser min lista över bästa sakerna jag köpt för att underlätta föräldraskapet ut så här:

- Sele från Ergobaby
- iPad
- Luftfuktare
- Lördagsgodis

tisdag 16 februari 2016

Benneton

Jag önskar att det gick att snabbspola tiden till maj, ungefär, när vi är knädjupt nere i Game of thrones och slipper hålla på med overall på barnen. Två olika saker, men lika bra.

Gud, det är så kämpigt att vara Bens mamma nu. Han är arg nästan hela tiden och vill vara där jag är precis varje stund. Det är så_många_bryt. Ska testa att räkna någon dag. Eller nej.

I ett försök att hitta nya nattningsrutiner installerade vi i dag en sådan här i barnens sovrum. Bo var mycket peppad på att sova överslaf och jag såg framför mig hur vi skulle kunna glida sömlöst från sagaläsning till sömn i nederslafen. Jag bredvid Ben. Mysigt. 

Det gick åt helvete. Vad ska jag göra? Jag kan ju inte tvinga honom att stanna i sängen. Skrik och panik. Nils fick ta över. Tog en kvart för honom. 

Fan i helvete röven, jag vet att vi är lyckligt lottade men allt är så himla jobbigt nu. Alla vardagsmoment. Hämta/lämna, maten, kläder, ta sig någonstans och så nattningarna. Dessa jävla nattningar.  

En annan Benrelaterad grej är att han ska få träffa en barnpsykolog. Se så att han inte hamnat för långt efter i utvecklingen. Jag är inte så orolig, för det händer saker hela tiden nu. Har gjort sedan han fick rören i öronen. Pratar i meningar och så, även om det ofta är svårt att förstå. 

Men jag höll på att börja gråta när läkaren på BVC (var där förra veckan) upprört frågade hur det kom sig att det tog så lång tid för oss att få hörseltest. "Varför sa ni inget till oss?" 

Samma läkare frågade en gång om jag hade "testat att ta upp honom" när jag var där och frustrerat förklarade för hundrasjuttionde gången att det var något som var fel och att han verkade ha jätteont på nätterna. 

Det är jätteskönt att han fick kolla öronen ordentligt till slut, men jag är ledsen att han hade så ont så länge i onödan. Att han inte fick en chans att lära sig prata förrän så sent. Att läkare som inte lyssnade på oss då är så himla förvånade nu. Som om vi inte försökte få någon att lyssna på oss. 

Ps: jag älskar den här.

onsdag 10 februari 2016

Sömnlistan

Jag säger som Maddis, den här listan passar bra den här tröttmösseperioden. Gud vad mosig jag är. Jag fattar inte att jag kan vara så här trött med bara ungefär tre väckningar per natt jämfört med de många långa sömnlösa nätterna Bubbas 2,5 första år, men jag är väl sömn-fucked for life.

När brukar du gå och lägga dig?
Får panik om jag inte börjar göra mig redo för sängen när klockan närmar sig 22 dagen före jobb. På helgerna kan det bli lite hur som, men sällan efter 01.

När vaknar du?
När vaknar Bubba? Då ungefär. Om jag bestämmer själv väcks jag av min telefon klockan 06 måndag till fredag och på helgens sovmorgon vill jag sova till 10, men vaknar ofta tidigare. Snart ska vi börja aktivera Bo med olika sporter och då får vi nog vaska helgens sovmorgnar. Våndas lite för det, medan sovälskaren Nils tycker att det känns helt okej.

Är du morgonpigg?
Ja, ganska. Åtminstone efter kaffe. Skönt att natten är över, liksom (sömnskadad, som sagt).

Vad finns på ditt nattduksbord?
Grobladssalva, öronproppar, nässpray och minst en bok (just nu Bad feminist och Lyckofällan).

Vad gör du i sängen innan du somnar?

Läser. Fast min terapeut säger att jag inte ska göra någonting.

Vilken låt är allra bäst att somna till?
Alla på Cardigans skiva Long gone before daylight.

Hur är din säng bäddad?
Den är väldigt sällan bäddad, men vi köpte ett stort, tungt och vitt överkast från Indiska när vi visningspiffade vår lägenhet, så det finns potential för bäddning.

Vad är ditt bästa sova gott-tips?
Imovane.

Hur sover du egentligen?
Oroligt, svårt med insomningen, vaknar lätt som en fjärt, vrider mig i ångest, svettas. Fast ibland helt okej.

Vad har du på dig när du sover?
Mjukisbyxor och t-shirt. Förr i världen sov jag naken, men nu är det så mycket spring på nätterna och jag vill inte frysa. Plus: vill vara påklädd om jag av en händelse måste strida mot en inbrottstjuv eller på annat sätt rädda mina barn mitt i natten. På tal om inbrottstjuv ringde det på dörren i kväll och en person ville sälja huslarm. "Har du mamma eller pappa hemma?" frågade han mig. Han blev generad när jag förklarade att jag var mamman. Sedan blev han ställd när jag förklarade att jag inte vill leva i en värld där man måste larma sitt hem.

Hur är din sovfrisyr?
Väldigt lik min vakenfrisyr.

Vad har du för säng?
En av Ikeas billigaste dubbelsängar. Rätt hård madrass. Skön! Men varannan natt sover jag på madrass i lekrummet som ansluter till barnens sovrum. Eller i fåtöljen i barnens rum.

Vad gör du mitt i natten?
Förhoppningsvis inte välling. Men det hände senast i förrgår.

Hur gör du för att få ett mysigt sovrum?

Jag vet inte riktigt. Vi har inte gjort så mycket med det rummet (eller något rum) (vi har varit för trötta).

Vad är det konstigaste stället du har sovit på?
Jag somnade på golvet under mitt skrivbord på jobbet när det var som värst med Bubba. Minst två kollegor tyckte att det var lite konstigt.

måndag 8 februari 2016

She was holding hands with Trevor, not the greatest feeling ever

I går gick vi till den här kyrkan, som jag inte vet mer om än att den heter Hauptkirche Sankt Michaelis och att den har ett högt torn som man får gå upp i.

Så det gjorde vi. Fem euro för en läskig hisstur som gjorde Nils nervös. Men det var det värt. Jag är väldigt glad i utsikter och speciellt när man kan se nästan en hel stad. Det kanske beror på att jag har så rötet lokalsinne och därför har behov av att få överblick. Helvete vad Hamburg är stort.

Folk hade satt fast sådana här gulliga överallt där uppe.

Sedan gjorde vi vårt vanliga: gick och tittade på byn och dök in på närmsta pub så fort någon av oss blev för kissnödig. Här spelar vi stress på något irländskt ställe i Neustadt.

Väldigt bra namn på en whisky, tycker jag.

Sedan fick jag sova en stund på hotellet eftersom jag inte kan göra det på nätterna. Under tiden googlade Nils upp det enda öppna pastastället vi kunde hitta i närheten av konsertstället och så åkte vi dit. Det var helt okej, men egentligen borde jag inte äta pasta ute. Jag lagar ju jämt det hemma och vågar påstå att det alltid blir godare när jag gör det själv.

Rolig sak som hände i taxin på väg till restaurangen: vår chaffis var inte bara chaffis utan artist också. Han sålde på oss sin skiva som han gett ut helt på egen hand. Den kommer att åka på i bilen på väg till Sverige i dag. Ser särskilt fram emot den nio minuter långa "Magic eyes" som enligt Jean ska låta som "på Woodstock".

Gårdagskvällen avslutades med resans huvudsyfte: Tame Impalas spelning i det här huset, Mehr Theatre. Jag tog inga bilder där inne, för jag var upptagen med att trilla baklänges över hur bra det var. Så jävla härlig stämning, bra ljud, extremt välplanerad show (de sköt ut jättemycket konfetti på precis rätt ställen, till exempel när den här låten blir sådär psykadeliskt supersvängig). Det var magiskt. Helt klart en av mina topp tre bästa konserter. Inget slår utomhusspelningen med Decemberists, Blind Pilot och Lavender Diamond i Portland när vi var där helt nygifta och glada och det är svårt att vara bättre än vad Youth Lagoon var när vi såg honom i Köpenhamn för några år sedan, men ... gårdagens spelning är up there.

söndag 7 februari 2016

North of Elbe

Hej från Hamburg! Jag och Nils kom hit i fredags och typiskt nog fick jag feber igen, dagen före avfärd. Jag tror att jag fortfarande är lite sjuk, men stävjar det med öl. Det går bra så länge det är ett konstant flöde, men fallet blir hårt när ruset lämnar kroppen. Som just nu, på morgonen. Sover för jäkla dåligt också. Vi gick och la oss klockan två i natt och jag vaknade vid sex och kunde inte somna om. I går vaknade jag halv fem och sov inget mer. Så himla onödigt att inte kunna sova när det finns fri tillgång.

I alla fall. I går när jag vaknade låg jag och red ut febern i ett par timmar innan jag gick till Rewe och köpte juice, kaffe, bretzel med mera. Jag älskar att köpa frukostgrejer i andra länder. Satt sedan och förde över mina google maps-markeringar till en fysisk karta. Av någon anledning funkar inte roamingen på min telefon här, så jag får bli analog ute på vandring. Vilket är rätt trevligt.

När Nils vaknat och jag tröttnat på att försöka somna om gick vi ut och kollade in Hamburg. Vi bor så himla bra, mitt i Sternschanze, vilket enligt Google är det kvarter som skulle passa mig och Nils bäst. Google hade rätt, för här är mycket mysigt. Supertätt mellan pubar och caféer, mycket gatukonst, roliga hus och knasigheter att titta på.

Här står jag och poserar avslappnat vid en graffad vägg nära hotellet.

Vårt första mål i går var en vintagebutik i Altona som heter Kleiderei. Men trots karta och två huvuden på skaft lyckades vi inte hitta den. Det är något med gatunummer i Tyskland som jag inte kan lära mig. Finns det ens ett system? Jaja, vad gör väl det när man får dricka öl till lunch.

Sedan gick vi förbi något så konstigt att jag inte ens kunde förmå mig att ta en bild: ett jättestort Ikea-varuhus mitt i kommersen. Ska inte Ikeavaruhus ligga utanför städer, typ i Bäckebol eller Kungens Kurva? Vad är detta för knäppt? Men så slog det mig att jag läst om detta påhitt tidigare. Sandra bloggade om Ikea-bygget som hon såg från sin lägenhet när hon bodde i Hamburg och då fattade jag att jag var i hennes gamla kvarter. Det kändes fint. I kvarteret hittade vi två bra second hand-butiker: Pick & Weight, där kläderna kostar kilopris och jag hittade klänning och tröja ...

... och Humana, där vi haffade en Svampis-tischa till Bo. Båda butikerna ligger på Grosse Bergstrasse.

Sedan ville vi gå till hamnen och på väg dit hittade vi en gata som verkade rolig.


Men det vara bara snusk. Till och med på bankomaterna. Då fattade vi att vi var i/på Reeperbahn. Jag hade hört att det var mer som ett nöjesområde eller krogkvarter nu, och inte så mycket prostitution, men det var bara GIRLS GIRLS GIRLS överallt. "Asian girls on five floors" eller ett hus fullt av SCANDINAVIAN GIRLS.

:(

Efter en rask promenad genom den närstudien i könsmaktsordning hittade vi hamnen och där ville jag ta en cigg och stå och glo en stund, för det var så fint. Men då var Nils så kissnödig att jag inte ens han ta en bild på utsikten. Vi sprang mot Kombüse, som jag hört bra om, men den var stängd och då hittade vi en pärla i puben bredvid. Se vilket mys!

"Varför finns det inte sådana här ställen i Sverige?", funderade Nils och menade nog anspråkslösa små barer som ser ut att ha funnits i hundra år och som spelar bra musik och har billig öl och som en härligt avslappnad atmosfär. Jag gissar att det har att göra med utskänkningstillstånd och krav på hygien och servering av varm mat samt viss typ av utbildning. Men jag vet inte.

I alla fall. Klockan fyra öppnade restaurangen vi ville testa och då köade folk utanför. Vi tog varsin tacotallrik och det var visst ett konstigt val, för alla andra i lokalen köpte burritos. Tacon var hur som helst god.

Efter maten skulle vi egentligen ha utforskat några microbryggeributiker, men Nils fattade det mogna beslutet att vinka in en taxi för att köra hem mig till hotellet. Det var smart, för hade jag inte lagt mig och vilat där och då hade jag aldrig orkat med kvällen. Jag var ju ändå sjuk och hade bara sovit tre-fyra timmar natten före. Men det är så lätt att glömma sådana saker när man är lagom full och glad och pepp. Bra med en Nils som påminner då.

Efter två timmars sömn var jag som ny igen och så gick vi ut och tramsade i kvarteret runt hotellet. Först var vi på Galopper des Jahres, ett stort ställe med flera dansgolv och konsertlokal i källaren (lät det som). Temat för stället var "alternativ ölkultur", så det passade ju perfekt för Nils. Det var så himla roligt att hänga själv med honom i går och det kändes som att vi nästan var som förr i tiden. Skrev upp citat på lappar och så, som jag jämt gjorde för länge sedan. Lappen ovan är Nils framtidsspaning vad gäller vår son.

Nu är klockan kvart i tio och Nils sover, medan jag har varit vaken i tre och en halv timme. Det är röven att jag inte kan sova och att vi får så olika rytm. Det och att jag är sjuk är det sämsta med den här helgen, men det är också det enda dåliga.

Jag hoppas på lite vila nu och att Hamburg inte har totalstängt på söndagar, vilket väl brukar vara fallet i Tyskland? Hoppas att super-city har lite öppet. Planen för dagen är att kolla in de centralare delarna av stan samt klättra upp i Hauptkirche St. Michaelis för att titta på utsikt, äta en god hamburgare och avsluta med Tame Impala.

Det blir fint.

tisdag 2 februari 2016

Nyläst

Jag har läst The Ice Twins av S.K Tremayne. Den rekommenderades som en av förra årets bästa böcker i DN och handlar om att en överlevande enäggstvilling ett år efter olyckan börjar bete sig som den tvilling som dog. Det mystiska i "vilket barn är det som lever och vem dog?" i kombination med DN-rekommendationen gjorde mig supersugen på att läsa den här boken. Trots att det egentligen är lite för vidrigt med barn som dör i olyckor eftersom det är så lätt att relatera till det och så fort hjärnan börjar nosa där så är ångestspiralen nära.

Vad jag tyckte om den, helt kort:

I alla fall. Mycket starka sorgebeskrivningar i den här boken, men jag vet inte om den var så himla … särskild. Huvudhandlingen var inte tillräckligt spännande och jag fastnade inte för någon karaktär. Däremot blev jag enormt sugen på att åka till Skottland och Hebriderna, för helvete vad det verkar vara dramatiskt och fint där.

Läs den här boken:

JA   NJA   NEJ

måndag 1 februari 2016

Hädanefter, ska jag va ... lite mindre av ett bryt trots att dessa vardagar tar kål på mig

Mmm, i fredags hade jag min livs sämsta hämtning och då tog jag ändå med en jacka till Ben så att han skulle slippa overallen. Fy fan vad arg han var. Trodde att han skulle gå in i ett affektanfall. Jag var helt skakis resten av kvällen och avbröt min vita månad för när barnen väl var i säng kräfvde stämningen vin.

Nu kan det inte bli sämre, i alla fall. Tröstade jag mig med.

Men i dag blev det ännu värre. Jag hade med smörgåsrån och kex för att muta/avleda, men det hjälpte inte ett dugg. Han krampade och skrek nästan hela vägen hem och när vi kom in genom dörren bröt alla ihop. Bo skrek efter min telefon och jag skrek att hon fick vänta och Ben skrek för att världen rämnade kring honom. Gissar jag. När jag tvingat honom att tvätta bort smuts och snor och placerat honom med paddan i soffan kunde jag inte sluta gråta. Det är för jobbigt det här. Kan Nils lägga om sitt jobbschema och ta alla hämntingar ett tag? Kan vi klara oss på en lön så att jag kan få vara hemma och lägga pussel med Ben hela dagarna?

Stackars Bo blev orolig när jag grät, men jag kunde inte sluta.

Jaja, this too shall pass. Jag har i alla fall gjort en aktiv sak i dag för att komma till rätta med hostningshelvetet som plågar främst Bo, men nu även Ben. Bossa har natt-hostat sedan i ... november? Nu har slemhostan övergått i torrhosta och hon låter som en hund. I natt sover de med den har pjäsen i rummet:

Har hört mycket bra och luftfuktare och har nu höga förhoppningar om att detta är 750 väl investerade spänn.

Nu ska jag PMS:a framför Friday Night Lights med kylskåpshård mjölkchoklad och alkoholfri öl. Gokväll.