fredag 25 november 2016

Orimlig men jätterimlig kombination

Det har förekommit frågor kring jag tänker när jag startar företag när barnen är små. Hur det funkar och så. En närstående person har till och med uttryckt att jag "har väl bättre saker att tänka på". 

Det finns mycket att säga om det. Till exempel att jag anser att det är viktigare än någonsin, nu när barnen börjar ställa frågor om livet, att försöka göra något för rättvisa, mot ojämlikhet. Eller att jag är rätt säker på att en snoppbärande person inte får de frågorna, hur många barn han än har när han startar företag. 

Men det kan jag prata om en annan gång. Nu vill jag berätta att de faktiskt har en poäng, de med farhågor om att det är svårt att kombinera startup med småbarn. 

Den här veckan hade vi livets presentation, för en pitch (dvs en situation där man säljer in sig själv och sin byrå till en uppdragsgivare med hopp om att få sköta uppdragsgivarens kommunikation) som vi jobbat med i ett halvår. Et pitch som, om det går väl, innebär trygghet och stabilitet i åtminstone två år, med allt vad det innebär i form av vetskap om lön, jämnare humör – även under PMS:en, möjlighet att skaffa kontorslokal, bättre mat till barnen osv osv osv. 

Viktig presentation, med andra ord!

Men man kan ju inte kräva av barnen att de ska ta hänsyn till det. Ben som har hostat i ungefär i en månad passade på att klocka in en så dålig sov-natt inför presentationen att jag grät på morgonen. Dessutom har han konsekvent hostat i min mun den senaste tiden, så jag visste – när det var dags att kliva upp inför potentiell kund – inte var mina streptokocker började och sömnbristen slutade. 

I alla andra sammanhang hade jag tagit en sjukdag. Men det "går" ju inte när framtiden hänger på att man är närvarande. Så det var jag och det gick bra, tror jag, och nu väntar vi på besked. 

Men, till alla haters (som nog inte läser här iofs) så vill jag ändå säga att det är värt det. Att starta eget för en idé man tror på. Oavsett barn som hostar i ens mun.

11 kommentarer:

  1. Klart namnintresse ska lägga sitt liv på hyllan bara för att man är mamma - du är dina barns bästa mamma och gör du något som får dig att må bra (t.ex. driva något du tror på och som du tycker är viktigt) så gör du helt rätt. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Damn autocorrect... "namnintresse" ska vara "man inte"

      Radera
  2. Håller tummarna så himla hårt!!

    Och håller helt med - den där frågan hade snoppbärare fått väldigt, väldigt mycket mer sällan.

    SvaraRadera
  3. Alltså hejja dig och er!! Dina barn kommer tycka du är coolaste morsan everz som startat er byrå. Håller tummarna!// Linda

    SvaraRadera
  4. Du är grym Maria! Håller tummarna!!

    SvaraRadera
  5. Men ja precis - hade du fått frågan om du varit pappan? Knappast. Min kille har kört eget/litet företag med kompanjon i tio år. Inte fan frågade någon om det var en bra grej när vi skaffade barn. :Däremot var alla intresserade av hur mycket jag skulle vara ledig. Ingen menade att jag var föräldraledig för länge/frågade hur vi klarade oss ekonomiskt TROTS att jag är den som står för en extremt klar majoritet av vår inkomst i den här familjen. Alltså detta gör mig så sur! Vi är alltså en familj där kvinnan (jag) tjänar mkt mer än mannen, plus att mannen har eget företag. Och ändå kunde vi dela rätt lika på föräldraledigheten! Borde ju inte gå enligt en jävla massa människor.

    Förlåt, nu blev detta en rant om mig själv. Förlåt.

    SvaraRadera
  6. Själv undrar jag om folk och närstående inte har annat att tänka på än att ifrågasätta dig och dina karriärsval? Just nu borde det viktigaste väl vara att peppa dig, stötta dig och ropa hejarop?!?! *hjular o tjuter av pepp* Du borde dessutom inte känna att du måste förklara dig, hoppas att du inte känner att du måste det utan gör det för att få skriva av dig skiten. Kram

    SvaraRadera
  7. Håller alla tummar för den där pitchen!

    SvaraRadera
  8. Ni är bäst!

    Egon - jag tycker mycket om din rant. Tack!

    SvaraRadera
  9. Jag tror på er! F*#k alla som inte gör det, och säger det högt. Plus du slipper "tänk-om"-träsket, du kommer ha facit. Puss/kusse

    SvaraRadera
  10. Anna-Karin/Guldet28 november 2016 08:29

    Jag är så vansinnigt beundrad av DIG! Heja! Heja! Heja!
    Är själv i en annan typ av situation där jag också blivit ifrågasatt på olika sätt. Något som inte hade drabbat en man i samma utsträckning alls.
    Kör på! Mina hejarop har du i ryggen hela tiden. KRAAAAAAM!

    SvaraRadera