onsdag 7 september 2016

The worrying kind

Bossa var förresten glad vid både lämning och hämtning och genom hela kvällen i dag. Så det kanske inte är något speciellt i skolan som stör. Men hur ska man veta? Den största skillnaden nu när jag har ynglat av sig jämfört med före sept -10 (förutom att alltid veta vad jag ska göra med varje timme av dagen) är att anledningen till oro är så mycket större. Det är nästan som att jag letar efter något att oroa mig när alla i familjen verkar må fint.

2 kommentarer:

tankarochvardagslunk sa...

Min dotter började ettan precis. Hon och jag lyssnade idag på barnens pod med Farzad, nästsista avsnittet. Det handlar om magkänsla, eller snarare om att lyssna på sin mage för dem talar ibland om när man gjort något fel eller när andra gjort fel mot dig. Vi hade ett riktigt bra samtal efteråt så det kanske kan vara ett tips.

Maria sa...

Tack, vad snällt. Det ska vi lyssna på. Jag tycker mycket om Farzad. Bo med.