lördag 23 april 2016

Hur har barnen påverkat ditt liv, då?

Jag får ibland frågan om hur mitt liv är annorlunda nu jämfört med innan jag fick barn. Jag vet aldrig vad jag ska säga. Eller jo, jag brukar säga att den största skillnaden är att jag numer alltid vet vad jag ska göra. Ner på 20-minutersmodulerna (About a boy-referens, ja.) Och att alltid veta vad jag ska göra härnäst har gjort något med mig. Som i dag. I dag hade jag en "oplanerad" förmiddag, men vet ni vad som hände? Innan klockan slog tolv hade jag:

- Bakat bröd med barnen (bevis på bild).
- Skrubbat ugnen och micron med svinto.
- Städat ur och sorterat kökslådor.
- Tagit rätt på tvätt.
- Läst hela DN.
- Sprungit nio kilometer.

Det var förutom allt "vanligt" stök som byte av blöja, torka efter bajsbesök på toan, borsta tre munnars tänder, klä på två barn plus mig själv, fixa frukost, fixa mellanmål, lösa konflikter, sätta på "Daddy finger" på paddan. Etc.

Jag vet att jag gör mycket av ovan för att vara "nyttig" och på så vis stävja min ångest. Men jag vet också att jag inte hade gjort så många saker före klockan 12 när jag var 29. Jag hade kanske ... ätit frukost. Eller beställt en pizza till frukost. Vilket är okej att göra, såklart. Kan sakna... Men det är annorlunda, det jag gör nu. Det är väl det som är den största skillnaden.

Efter att Bossa spräckte mitt kön för fem och ett halvt år sedan har jag konstant  jagat något. "Om jag får detta och detta gjort kan jag sedan ... ta det lugnt." Eller nåt. Detta behov av att få saker gjort. Vad stort det är!

Jag vill säga två saker med detta och det är #jesuismaj (obviously) och att folk som anställer folk måste sluta tycka att småbarnsföräldrar "bara vabbar", för herregud vad effektiv en småbarnsförälder kan vara med dens tid.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att du inte skriver det där om att de som inte har böööörn kan inte förståååå, i tron att livet utan barn hade inneburit att en fortsatt leva på krogen i alla oändlighet. Folk med barn (jag tillhör dem) verkar ofta tro att om de inte fått sina barn skulle de ha stått still i sin utveckling. De skulle inte ha haft ngt mening i sitt liv, bara gjort ytligt navelskådande osv. Så är det ju så klart inte, det fattar alla som där sig omkring och fortsätter umgås med sina vänner dom inte hade turen att lyckas få barn. För en stor del av de som inte fick barn innebär det en kris under många år (som ofta späs på av småbarnsföräldrar som gärna vill skryta om hyr jobbigt se har det och den ofrivilligt barnlöse ska sitta och ha sympatier fast denne tänker jag skulle göra allt för att byta mina ensamma nätter mot dina). Dessutom innebär ofta barnlösheten ensamhet. Eftersom 80% av ens vänner r barn och slutar bjuda in en eller umgås pga en uppdelning mellan börnfolket och ickebörnfolket blir ens bekantskapskrets decimerad. Sedan får en sitta och lyssna, om en blir inbjuden, på hur stor mening livet fått nu när en inte längre hänger på krogen hela helgen utan torkar snoriga näsor. Och en inser att de tror att den barnlöse hänger på krogen hela helgen,fast denne istället sitter hemma oCh tolkar spökstreck på gravtest. Och kanske gärna hade gått på krogen, men med vem? Alla är ju på barnkalas osv.

Maria sa...

Hjälp, hoppas att det inte verkar som att jag skryter. Min blogg är lika delar ångestventil som minnesanteckning. Inte skrytpamflett/varumärkesbyggare.

Jag kan bara ana hur det är att vilja ha barn men inte kunna. Höll på i fyra fruktlösa månader innan vi "fick till" Ben och det är ju bara en liten fjärt av tid. Ändå blev jag som besatt av tanken på att göra barn. Köpte ägglossningstest och tänkte på det hela tiden. Och det var ju ingenting i jämförelse med att hålla på, ja, mycket längre.

Däremot kan jag inte ana ens litegrand hur mitt liv skulle vara om vi inte börjat med barn.Jag tror såklart inte att jag hade stått still i min utveckling. Det tror jag inte om någon. Det är väl oundvikligt att utvecklas. Men jag undrar vilka plan jag hade utvecklat. Hade jag skrivit böcker? Vågat frilansa? Hade jag och Nils fortfarande varit ihop? Hade vi bott kvar i vår minitvåa i Johanneberg? Det är lite svindlande.



Maria sa...

Ångestventil OCH minnesanteckning. Inte "som".

Josefine sa...

Ja jävlar vad effektiv man blir av att få barn. Jag kan verkligen längta efter de där skitslöa helgerna som fanns innan men samtidigt tänker jag inte så ofta på det (hinner ju inte!). Men just det där att "jag ska bara fixa det här och det här och det här och det här" i en enda lång räcka - det är stressande. Det sisyfosarbetet. Man blir ju aldrig klar. Är dock medveten om att jag också är en sån som borde släppa vissa saker och inte vara så förbannat duktig hela tiden.