måndag 8 februari 2016

She was holding hands with Trevor, not the greatest feeling ever

I går gick vi till den här kyrkan, som jag inte vet mer om än att den heter Hauptkirche Sankt Michaelis och att den har ett högt torn som man får gå upp i.

Så det gjorde vi. Fem euro för en läskig hisstur som gjorde Nils nervös. Men det var det värt. Jag är väldigt glad i utsikter och speciellt när man kan se nästan en hel stad. Det kanske beror på att jag har så rötet lokalsinne och därför har behov av att få överblick. Helvete vad Hamburg är stort.

Folk hade satt fast sådana här gulliga överallt där uppe.

Sedan gjorde vi vårt vanliga: gick och tittade på byn och dök in på närmsta pub så fort någon av oss blev för kissnödig. Här spelar vi stress på något irländskt ställe i Neustadt.

Väldigt bra namn på en whisky, tycker jag.

Sedan fick jag sova en stund på hotellet eftersom jag inte kan göra det på nätterna. Under tiden googlade Nils upp det enda öppna pastastället vi kunde hitta i närheten av konsertstället och så åkte vi dit. Det var helt okej, men egentligen borde jag inte äta pasta ute. Jag lagar ju jämt det hemma och vågar påstå att det alltid blir godare när jag gör det själv.

Rolig sak som hände i taxin på väg till restaurangen: vår chaffis var inte bara chaffis utan artist också. Han sålde på oss sin skiva som han gett ut helt på egen hand. Den kommer att åka på i bilen på väg till Sverige i dag. Ser särskilt fram emot den nio minuter långa "Magic eyes" som enligt Jean ska låta som "på Woodstock".

Gårdagskvällen avslutades med resans huvudsyfte: Tame Impalas spelning i det här huset, Mehr Theatre. Jag tog inga bilder där inne, för jag var upptagen med att trilla baklänges över hur bra det var. Så jävla härlig stämning, bra ljud, extremt välplanerad show (de sköt ut jättemycket konfetti på precis rätt ställen, till exempel när den här låten blir sådär psykadeliskt supersvängig). Det var magiskt. Helt klart en av mina topp tre bästa konserter. Inget slår utomhusspelningen med Decemberists, Blind Pilot och Lavender Diamond i Portland när vi var där helt nygifta och glada och det är svårt att vara bättre än vad Youth Lagoon var när vi såg honom i Köpenhamn för några år sedan, men ... gårdagens spelning är up there.

3 kommentarer:

  1. Det låter som en UNDERBAR vistelse! Och så magiskt när man går på riktigt bra konserter.
    Är dock mest spänd på den här "Magic Eyes" ...

    P.S. Jag älskar dina uppdateringar om vad som händer i livet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du, Magic Eyes var faktiskt i det närmaste olyssningsbar. Det var så mycket effekter på den där skivan att Nils blev åksjuk och jag gick ångest. Han gör musik som känns, Jean Master, det får vi ge honom.

      Radera
  2. "Vet du, Magic Eyes var faktiskt i det närmaste olyssningsbar. Det var så mycket effekter på den där skivan att Nils blev åksjuk och jag gick ångest. Han gör musik som känns, Jean Master, det får vi ge honom."

    Haha, skrattade rakt ut där.

    SvaraRadera