tisdag 1 december 2015

Två timmars sömn senare

I går gick jag och la mig före halv tio, dödstrött. Läste lite och däckade bara för att vakna en minut senare av ett en muskel eller nerv eller någonting ryckte som in i helvete i mitt vänsterben, strax ovanför knäet. Somnade igen först vid fyra, någon gång, och det rycker fortfarande. Samtidigt som det liksom kryper i benen. Står upp och jobbar och rör mig så mycket jag kan, men det rycker ändå.

Trots min nyvakna hypokondri gör inte detta att jag tror att jag ska dö eller att jag har fått Huntingtons sjukdom. Jag hade restless legs när jag var gravid och jag tänker att det har kommit  tillbaka och det är ju inte livshotande. Men ändå STÖRIGT. Sover ju som skräp redan.

Men hur som helst. Jag funderar på det här med att ta upp min nyvaknade hypokondri och dödsångest med terapeuten. Men jag vet inte om jag tyar… Jag vet att hon kommer be mig att acceptera och tänka katastroftankar och värsta möjliga tanken och sedan vila_i_det. Acceptans. Serenity now. Sinnesrobönen osv.

Honestly så är jag lite sur på KBT-metodiken. Jag tycker att den är för enkel. "Säger du acceptans en gång till så …", liksom.

OBS: jag menar inte att jag skulle komma med sådana hot till min terapeut, jag tycker att hon är bra och jag gillar henne, men jag menar mer ett förkroppsligande av KBT. Om det hade funnits en person som hette KBT så hade jag varit jävligt less på hen.

Plus: jag vill verkligen att min terapeut ska få känna att hon "vann" med mig. Att hon kom i mål och lyckades och kan lägga mig till handlingarna som ett lyckat case. Jag vill att hon ska ha det.

Känns så sent och hopplöst att komma med nya nojor nu.

Jaja. Vi får se. Gud vad trött jag är.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,
Du vet antagligen detta redan, men du måste lägga ifrån dig iden om det lyckade terapiförloppet. Terapi handlar inte om at prestera, särskilt inte om att prestera för att din psykolog ska känna sig lyckad. Det handlar om att du ska må bra. Ett första steg mot ett bättre mående kan mycket väl vara att bara sätta ord på din hypokondri inför en psykolog. Även om du inte orkar ta resten av stegen nu.
En kram,
Hanna

Anonym sa...

Å, vad jag känner igen mig. Både med hypokondrin, sömnen och känslan av att göra terapeuten glad genom att vara "duktig patient". Försök att berätta precis det, som det är, när ni ses. Kram Emma

Olga sa...

Ge psykologen länken hit? Hehe

Fiat sa...

Tröttnade också på KBT-metoden. Jag tycker bitvis att KBT är fantastiskt, men vare sig det gäller dieter eller terapi så tror jag inte på en metod som frälser alla människor och alla problemområden. Hoppas du hittar ett sätt att komma ur tankarna. Din psykolog kanske bara blir glad över att få behandla dig längre, förresten :)

Anonym sa...

Gud, var exakt likadan när jag gick i terapi, ville verkligen att psykologen skulle känna att hon kunnat hjälpa mig, att jag liksom gick i en riktning – inte ett steg fram, två tillbaka som väl snarare var sanningen (och antagligen en realitet för de flesta, gud skäms ihjäl vid tanken på att hon givetvis måste ha sett igenom mina redovisade "framsteg", hehe. Om du orkar tror jag bara du ska lägga fram allt på bordet, samtidigt vill man ju så att säga inte alltid öppna alla dörrar...och håller verkligen med dig om KBT.

/Elin

Anonym sa...

Om din tandläkare lagat din tand och du ff har besvär efteråt skulle du då inte ta upp med hen att du fortfarande har ont och behöver fortsätta behandla? Alternativt byta tandläkare om du inte kommer tillrätta med problemet?
Vad tänker du om en person som säger till tandläkaren att -nä nu känns allt bra igen för att personen tror att tandläkaren då ska känna sig misslyckad? Vad säger det om den personen?Vad behöver den här personen för att våga ta plats och få känna att den är viktig?
Kbt handlar inte om att acceptera lidande som går att förändra. Du ska inte behöva ha det så här. Kan tänka att en terapeuts mardröm är en patient som vill vara tillags och inte pratar ur skägget.
Jag har själv jobbat med hypokondri och så går den behandlingen inte till. Ljufur Dagson på psykologbolaget är grym när det gäller hypokondri, träffa honom och prata om vad ni kan göra.
Våga stå upp för dig själv girl