tisdag 13 oktober 2015

Ben Bubba Hellbjörn, snart två och ett halvt

Inspirerad av Carolina och Hanna kommer här ett månadsbrev till Ben. Önskar att jag hade gjort det varje månad med både Bo och Ben och taggat inläggen duktigt, men det är som det är.

Åh, min minikorv som luktar så gott och är så frustrerad. I dag är du exakt … vänta nu … 29 månader. Eller två år och fem månader.

Sömn

Vi börjar väl med det viktigaste. Hur sover vi nu för tiden? Jo, tack, du sover ganska bra. Fast det händer fortfarande att du vill vara vaken flera timmar mitt i natten och det är svårt att veta i förväg hur natten kommer att bli. Det ställer till det för mig som är ångestlagd och alltid har haft svårt att somna om. Jag ligger och väntar på att rycka ut. Ständig beredskap. De senaste veckorna har jag knappt kunnat somna alls, om jag inte ätit sömntabletter eller druckit vin. Och det vill jag ju inte bli beroende av, så jag ligger mest vaken på nätterna. Försöker läsa böcker och lyssna på poddar.

Men nu var det dig det skulle handla om. Du sover fortfarande i spjälsäng och alltid med din kanin Ninni och nappen som är orange och har genomskinligt gummi (mycket viktigt). På bilden här ovan verkar du dock ha kastat iväg både napp och kanin.

På helgen sover du oftast en timme mitt på dagen, i din spjälsäng, men på förskolan sover du ibland ingenting. Då kan det hända att kvällarna blir lite … extra kämpiga.  Vi tror att du fortfarande behöver sova på dagen, men att det kanske är på väg att fasas ut.

Än så länge handlar livet fortfarande mycket om sömn. Vi planerar helgdagarna runt din tupplur och hittar sällan på något före klockan 13. Det är en skön rytm. Den som inte har sovmorgon går upp med dig och din syster, fixar frukost, kollar Barnkanalen och lite så. Sedan kommer den andra föräldern ner och så städar vi lite och kanske leker på övervåningen eller går till närmsta lekplats. Håller oss i och kring huset. När pappa Nils har fått dig att somna får Bo något helg-extra. Oftast spela dataspel med Nils. Kanske ett tuggummi eller något annat gott. När du vaknat hittar vi på någonting allihop.

Lek etc.


Du älskar att kladda och "laga mat". Verkligen njuter av att blanda saker i olika skålar och flytta runt. Oftast smetar du in dig lustfyllt medan du leker. Lite konstigt, eftersom du samtidigt inte gillar att vara kladdig? En annan sak du verkligen inte gillar är när byxorna eller strumporna sitter fel. Du får nästan panik ibland, när byxornas veck gått upp så att slutet av byxan hamnar under foten. "BIPPA!" skriker du då och blir alldeles röd, men så fort vi justerat byxorna är det lugnt.

På förskolan älskar du att leka med Selma, som du kallar "MIMMI!". När hon ser att du kommer springer ni mot varandra och så får du en kram och du kommer sällan ihåg att säga hej då till mig eller pappa Nils, eller om du inte tycker att det är så viktigt. Du älskar att vara på förskolan och speciellt att leka utomhus med sand och vatten.

Du kan sitta ganska länge med samma grej. Jag är fascinerad över detta, för din syster har alltid varit mer rastlös. Det röda lilla pianot jag köpte till henne "var visst inte för barn", konstaterade jag eftersom hon aldrig spelade på det mer än en snabb smäll här och där. Men det var ju bara inte för henne. Du kan sitta och plinka i flera minuter. Och du kan sitta hur länge som helst och titta på andra barn som leker. Speciellt om du inte känner barnen och kanske är lite avvaktande. Då sitter du gärna ett par meter ifrån och tittar på ett väldigt intensivt sätt.

En annan sak som är typiskt din grej är att dans och musik. Du  kan_inte_sitta_still. Det verkar inte spela någon större roll vilken musik det är, utan du dansar lika gärna till de förprogrammerade djurlåtarna på din synth som till musiken jag eller din far sätter på. Om vi sätter på en långsam låt ser du så himla mysig ut. Ler utan att visa tänder och sträcker ut armarna som ett flygplan och går runt runt i takt till musiken. Är det en snabb låt så åker armarna rakt upp och dina små ben blir till trumpinnar. Eller så vill du dansa styrdans.

Prat och språk

Du pratar inte, men du verkar förstå allt vi säger. Svarar "AA" eller "NÄÄÄ" (med rufsigt ruskande på huvudet) och när du inte fick godis på Bossas femårskalas visade det sig att du kunde säga "GOGIS!". Så med rätt motivation, så? Du säger också mamma, pappa, Bo och Bubba. OMO (mormor), AMO (farmor), MOMMA (morfar, morot), BLÄPPLE (äpple), BOPPA (borta) och BLÄ (när det inte smakar bra). Och PIPPI, BIPPA, KO, DÄ och andra ord som betyder lite olika saker olika gånger.

I dag ska jag hämta dig tidigt på förskolan för att kolla din hörsel på Sahlgrenska. Det kan vara så att öronen farit illa av alla återkommande inflammationer och spruckna hinnor. I så fall är det ju bra att veta.

Förskolepersonalen undrar om inflammationerna kanske påverkat balansen också. De säger att du ramlar mycket. Det ska jag fråga läkaren om i dag.

Mat


Om du gillar det vi sätter fram så visar du att du njuter genom att smacka och säga NAMNAMNAM. Det är fint. Du äter mycket mer än vad din syster gör och du har inte så svåra problem med att testa nya saker. Men mest gillar du morot och äpple. Eller, som på bilden, päron.

Vi skulle hålla dig från godis till treårsdagen, precis som med Bo, men redan i somras fick du smaka lite choklad. Och i lördags gick det inte längre. Jag var ensam vuxen hemma, så jag har kanske inga pålitliga vittnen, men tro mig när jag säger att det inte gick att inte ge dig en tablettask. Vi får hitta på någon annan "sluta med napp"-morot när du fyller tre.

Annars äter du, en vanlig dag:

Frukost, lunch och mellanmål på förskolan.
Morots- och äppelbitar som jag sticker till dig när du sitter vid Paddan medan jag lagar mat.
17:30 - Middag (oftast pasta).
18:45 - Kvällsmacka.
19:15 - Välling.

Det händer extremt sällan nuförtiden att du blir hungrig på natten. Men ibland får du en flaska välling om vargtimmarna är extra plågsamma och jag inte fattar varför du inte vill somna om.

Familjerelationer

Det finns bara en som får natta dig och det är din pappa. Han är också den som du verkar lugnast med om nätterna. Han kan lägga sig på en madrass bredvid din säng om du är orolig, men jag måste sitta på en stol.

Däremot är det mig du helst vill ha nära dagtid, om du får välja. Du blir rasande om någon annan än jag ska sitta bredvid dig vid matbordet och jag måste absolut sitta bredvid dig i soffan när det är Barnkanalsdags. Även om det inte finns plats i soffan bredvid dig så pekar du på den centimeter yta som är fri och säger "DÄ!" uppfordrande till mig. Du kan också blir ledsen om jag försvinner till ett annat rum, men jag tror att det är lite ett spel för gallerierna.

Annars är ju Bo en favorit. När hon inte tar det du håller på med, för då blir du så JÄVLA arg. Fast lets face it, det är oftast du som tar hennes grejer om vi ska vara petnoga. Visst?

Det är i alla fall fint att se att ni genuint bryr er om varandra och hur den andre mår. Här fångade jag på bild hur Bo tröstar dig genom att läsa för dig. Du var så ledsen, så ledsen bara en minut innan den här bilden togs, men Bo fixade så att du blev glad igen.

Annars pratar du mycket om AMO och OMO. Farfar och morfar får skärpa till sig för att komma ikapp i popularitet.

Gud vad jag älskar dig Ben Bubba. Hoppas att du vet det.

1 kommentar:

Schmarro sa...

Så fin beskrivning av Bubba! Och: så intressant det där med när strumporna sitter fel. Läste just lite i en bok om highly sensitive children och det verkar vara återkommande för alla - blir galna när något skaver eller sitter lite fel. Gjorde det här testet (på förekommen anledning, häh): http://hsperson.com/test/highly-sensitive-child-test/