måndag 10 augusti 2015

Vad jag pratar om när jag pratar om Bubbas öron

Det bästa med att jobba är att få hämta på förskolan, det är sedan gammalt.

Satan vad glada de var när jag kom i dag, byxlösa Bo och brokiga Ben. Mysigt.

Mindre mysigt att upptäcka att Bens trumhinna spruckit under dagen. Vi visste ju att det gjorde ont i örat pga AAAAAAOOO och lillhanden som är där och kliar, men eftersom läkaren vi besökte i Halmstad i fredags sa att han inte hade någon inflammation så trodde vi inte att det var så illa.

Okej, ska inte kasta skugga över den trevliga doktorn på Bäckagårds vårdcentral. Inflammationen kan ju ha uppstått i lördags eller i går. Men det booorde väl ha synts något i fredags, efter helvetesnatten då Ben var vaken i cirka fem timmar och höll sig för örat och gnydde?

Oavsett så är det ofta synd om vårt lilla öronbarn.

Ni som vet, förresten: när hinnan har spruckit och kletet runnit ut så gör det inte ont längre, va? Hoppas så att han (och, eh, jag) får sova i natt.

13 kommentarer:

Åsa sa...

Åh, huvva, stackars lille plutten!

Min man råkade ut för att hans trumhinna sprack under en flygning då han var förkyld. Jag har aldrig sett honom ha så ont vare sig före eller efter. Men på honom släppte det så fort trumhinnan sprack (och sen svimmade han av smärtchocken, inte helt ovanligt tydligen, det önskar jag att jag hade vetat då... Men det är ju en annan historia!) Hoppas Ben mår bra nu!

MissParker sa...

Stackars! Nej, när den spricker så är det jätteskönt! Som en befrielse. Man kan dock vara känslig för "vassa" ljud. Jag har alltid lite fetvadd i örat efter, på mig själv alltså. Och så hör man ju skitdåligt, med eller utan vadd.

Anonym sa...

Jag var "öronbarn" och det onda gick över när det sprack, säger mor. Men jag vet inte om man ska behandla ändå? Min (väldigt ärrade) trumhinna sprack i vuxen ålder när jag dök i simbassängen. Gjorde väl ont men inte jätte. Däremot var det läskigt med hörseln efteråt några dagar, typ dovt och konstigt. kan ju vara bra att tänka på. Krya Ben!
Maja på Hisingen
(som tycker att det är kul att du är igång igen, du skriver så bra!)

Anonym sa...

Hej! Kul att du skriver igen, spelar liksom ingen roll om det är stort eller smått, du hittar alltid en intressant vinkel :) Det kanske är självklart, men när trumhinnan spruckit behöver man få antibiotika. Och be om orala droppar, så behöver man bara tvinga i halva mängden: http://www.fass.se/m/produkt/19780901000023/uidpublic . http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Oroninflammation/ . (Bortse från allt ovan om infon är helt överflödig). /Lisa

Maria sa...

Åsa - men fy fan. Svimma av smärta. Det har jag bara gjort en gång, när jag födde Bo. Eller det var nog en kombination av smärta och för mycket lustgas...

Miss Parker och Maja - jag funderade precis på om hans många inflammationer har påverkat utvecklingen av talet. Att han till och från (jämt?) hör för dåligt för att lära sig att ljuda. Knepigt att de aldrig kollat det på BVC eller öron-näsa-hals.

Lisa - men gud vad bra att du sa det. Det visste jag inte. Vi går till dropin-mottagningen direkt i morgon bitti.

åsa sa...

Har ni kollat upp om det kan vara aktuellt med rör i öronen? Tack för att du skriver, uppskattar det massor!

Maria sa...

Vi har tid hos öron-näsa-hals nästa vecka. Sist vi var där, före sommaren, sa de att om han har vätska i öronen vid nästa besök, alltså nästa vecka, så ska han få rör. Så det blir nog så. Åh, fy vad hemskt att han ska sövas i så fall.

Anonym sa...

Mitt barn har rör pga vätska i öronen, inte inflammationer. Hon fick sina första vid 3 års ålder. Visst är det lite läskigt att se dem sövas första gången, men operationen är lätt som en plätt och allt har funkat finfint sen dess. Kram!

åsa sa...

Vårt barn fick rör när han var tre. Supersmidigt och inga problem efteråt. Tror tom att de kan gå till föris dagen efter om jag minns rätt. Och inga öronproblem sedan dess. Rekommenderar!

Maria sa...

Anonym och Åsa - tack! Jag behöver höra det.

Christina sa...

Vår ena dotter var också öronbarn, men allt blev mycket bättre sedan hon fick rör. Operationen tog bara ca 15 minuter och hon var som vanligt en halvtimme efteråt. Rören trillade ur en gång och då fick hon nya. Både rör och problem var helt borta i god tid till sexårsdagen. Lycka till med allt, efter att ha en kolik-bebis vet jag hur det är att inte få sova. Vidrigt är det.

Anonym sa...

Och jag har sövts flera gånger för rör. Tyckte mest att det var jobbigt pga att det luktade äckligt. Minns det inte som något traumatiskt alls. (Fast som förälder förstår jag din ångest inför sövningen)

Maja på Hisingen

Anonym sa...

Å (hjärta) min Bubbis. Stackarn. Hoppas att rör gör susen. Kramen från Katten