lördag 25 juli 2015

Läget

Åh, varför kan jag inte natta mitt barn? Han skriker och bråkar och slåss och vill inte ens bli buren i källaren (my go-to-grej fram till nu). Nils får ta över och nattningarna tar hundra år och jag försöker kompensera med att laga mat och städa kök och ta all tvätt, men jag vet inte om det räcker.

Men ändå. Han sover om nätterna. Det får man kanske inte ens säga i det här hushållet? Men det verkar som att Ben Bubba Hellbjörns sömlösa nätter är förbi. Hjälp vilken jinx. Vad sa jag? Men en månad nu, ungefär, med nästan inga jobbiga vakna stunder. Hoppas hoppas. Hoppas. Är det dags att återuppfinna sig själv som den som inte är rädd för nätterna längre? Hoppas. Två år och två månader senare.

Halvvägs in i semestern har vi inlett våra planlösa dagar i Göteborg. I dag regnade det som ett as, så vi gick till Konstmuséet och sedan stadsbiblioteket, där Bo gjorde en figur till superhjälteinstallationen (stora till vänster). "Den ska gå på bal, mamma."

Vi åt middag på Ölrepubliken, för de är så fina mot barn, de som jobbar där. Bo och jag spelade Pettson-spelet och hon vinner nästan jämt.

Och Ben fick hallonsorbet, så han var glad. Förutom när Nils försökte instruera honom i hur han skulle äta.

Fina dagar. Hoppas bara Nils lyckas med nattningen snart och inte är ledsen över hur lite kväll det är kvar när han kommer ner.

8 kommentarer:

  1. Hurra för nätterna! Bu för nattningarna. :-( måste bara fråga vilka nattnings/sovtider ni jobbar pga känner att vi alltid har för lite kväll kvar. Så här på sommaren/semestern nattar vi typ 20 men ingen (iaf inget barn) tycks somna förrän 20.30-21.30. Sen vaknar tvååringen 6.15 - 7.00 ändå. Stora sover till åtm 8 så det känns okej. Men att vuxna inte har gemensam kväll innan typ 21 och sen måste en upp innan 7 känns så ovärt. Inget tycks få lilla att sova längre, inte ens minskad dagssömn.

    SvaraRadera
  2. Vi brukar inleda proceduren strax före sju, med nattmacka framför Barnkanalen. Sedan kissa, ombyte, tandborstning och sagoläsning med välling för Ben. Efter det sitter vi hos dem tills de somnar. Förhoppningsvis sover båda barnen vid 20, men om det är jag som försöker natta blir det oftast mycket senare.

    Trist med så lite kväll-utan-barn. Fattar hur du menar.

    SvaraRadera
  3. Hurra för nätterna! En månad låter ju som god marginal för att i alla fall litegrann våga ropa hej. Nu kommer nog de smidiga nattningarna rätt vad det är också. Vilka hjältar ni är! Efter den här långa ingen sömn-perioden kommer antagligen allting i resten av livet kännas lätt för er, det är ju en win ändå ;)

    SvaraRadera
  4. Johanna - ja just det. Har jag inte ens tänkt på. Men det är ju helt rätt. Tack!

    SvaraRadera
  5. Känner igen mig. Mina barn (tvillingar, 2 år) har inget emot att jag nattar (eller?), men jag klarar inte av det. Bara tanken ger mig ångest. Tar numera minst 1 timme, gärna 2 och på den tiden hinner jag bli allvarligt deprimerad. I kombination med ilska, frustration, besvikelse (min, alltså), gråtighet. Efter att jag oräkneligt antal gånger brutit ihop och stormat ut ur deras rum så får sambon ta alla nattningar. Och jag får dåligt samvete och känner mig som världens sämsta förälder. Jag förstår inte vad det är som gör att hela processen får mig att må så dåligt? Egentligen borde det ju bara vara att acceptera att det tar tid och slappna av? Men av någon anledning kan jag inte det. Kan tillägga att vi i det stora hela haft väldig tur med våra barns sömn. Sluppit nattmatningar etc sen de själva fasade ut det vid typ 4-5 mån. Själv kan jag tycka att maratonnattningarna därför inte borde vara så jobbiga. Jag = mest bortskämd och otacksam?

    Alltså, det här med barn! Jag var verkligen INTE beredd på alla dessa känslor!

    SvaraRadera
  6. Har Ben fått prova att somna själv? Jag är själv emot att lämna barnet ensamt men det är faktiskt vad som funkat för vår lilla emellanåt. Han sover i samma rum som storasyskonet och kan fara runt, babbla och leva om ibland men om vi lämnar rummet och är stilla/tysta utanför så brukar han somna själv på 10-15 min... Kan vara värt att testa iaf...

    SvaraRadera
  7. Ja alltså, jag lämnar ju inte en unge som gråter utan en lugn men pigg unge som inte verkar ha planer på att somna med mig... Ifall nån undrade vad jag varför idiotmorsa...

    SvaraRadera
  8. Jag lägger Arve varje kväll vi är hemma ihop eftersom det går enklast och snabbast och tycker inte det är ett dugg jobbigare än att fixa köket under tiden... Du behöver väl inte ha dåligt samvete för att ni delar upp vissa saker så att den det går enklast för gör det samtidigt som den andra gör något annat som behöver fixas.

    SvaraRadera