måndag 13 juli 2015

Ack Värmland, jag mår så konstigt i dig

Jag tänker inte lägga ner bloggen, men jag är i en skog i Värmland och wifi:t har inte funkat sedan jag kom hit. Förrän nu! Passar på att berätta vad som hänt sedan jag gick på semester i fredags.

Jo, jag tog ett tåg till Kristinehamn och möttes av Flams och Trams och deras mormor och så gick vi på teater. Rasmus på luffen, på området kring Picassostatyn (Värmlandsloverz vet). Det gick över förväntan. Bo hade dubbelhatt och Ben satt stilla och verkade gilla föreställningen under nästan hela de två timmar den pågick.

Mina föräldrar bor i skogen mellan Storfors och Kristinehamn tillsammans med två katter. Redan efter första dygnet hade Ben skrämt dem hemifrån.

Bortom knotten och myggjävlarna är det fint där mina föräldrar bor. Det är lätt att slå ihjäl en förmiddag med hållpunkterna "samla sten i en hink" samt "gå till vattnet och kasta nämnda stenar i sjön". 

Eller genom att bara åka omkring på bussen (solstolen). 

Annars är det "ganska" kittat för lek hos mormor och morfar. Förutom att de har en miljard leksaker finns här barnvagn, bilstolar, spjälsängar (ja, plural), barnstolar, haklappar osv osv. De kan vara de mest barnbarnsälskande personerna som finns. 

Jag och barnen lämnade dock de äldre i skogen och åkte in till Kristinehamn en dag och träffade kompisar. Här är Olle och Bo. De har inte träffats på ett år eller så, men det var bara "OLLE!" "BOSSA!" direkt. När jag träffar någon jag inte sett på en fjärdedel av mitt liv så är det mycket stelare. 

I dag åkte jag in till byn själv och utsatte mig för det här: min gamla högstadieskola. Ser ni vemodet som drog in över himlen när jag klev ur bilen? Det försöker säga mig något. 

Men mer om det en annan gång. Nu har jag en övertrött och sur Ben bredvid mig. Mormor är inte här och jag ser EJ fram emot läggningen. I går höll jag på i två timmar och slet av mig en tånagel för att känna något annat än den enorma frustration som sprang ur situationen. "Men så farligt kan det väl inte vara att lägga ett barn?" kanske någon tänker nu. Men jo, precis så hemskt kan det vara. 

1 kommentar:

Högsbo-Petra sa...

<3 KÄMPA!