tisdag 21 april 2015

Tankar över hundra gram schweizernöt och en cola light

Du älskade lilla blogg, vad vore jag utan dig. Eller ni högt aktade personer som läser och kommenterar här, menar jag. Vad fan vore jag utan er? Mindre sammansatt, det är ett som är säkert.

Tack för kommentarerna på förra inlägget. Att fler varit med om liknande attacker var precis vad jag behövde höra. Det är säkert nattskräck, fast på dagen. Det var bara så ... jävla obehagligt. När attackerna kommer på natten är allt så suddigt och overkligt, men nu på dagen var det så realistiskt och påtagligt allting. "Jaha, är det nu det händer, att den dolda sjukdomen spelar ut sig i full blom i ett krampanfall som leder till ... HJÄLP". Ungefär.

Nu är han nattad, den lilla. Och han verkar okej. Det var som sagt säkert nattskräck och det är ju inte farligt.

Märker ni att jag försöker försäkra mig själv?

Nämen på riktigt: härliga ni. Härliga internet och alla kompisar jag fått sedan jag började blogga.

En annan härlig sak: tvåårsdagen som står för dörren om mindre än en månad. Sällan har väl en födelsedag varit så efterlängtad som Bubbas coming of two.

Två år. Tvåårsbarnet. Då det inte är helt ovanligt att det börjar rycka i livmodern eller testikeln eftersom "det har ju varit så enkelt och härligt ett tag nu och sååå jobbigt var det väl inte och fick vi ändå inte sova helt okej?".

Här kommer det inte att ryckas någonstans och spiralen är satt i sten, så att säga. Men jag längtar efter tvåårsdagen för alla säger att allt blir lättare efter två och så ska det bli för oss med. Har jag bestämt.

5 kommentarer:

  1. Det har jag också bestämt!

    SvaraRadera
  2. Såklart att det blir! För oss med hoppas jag... Men usch vad läskigt det lät med nattskräck. Förstår att du blev fullkomligt livrädd.

    SvaraRadera