torsdag 30 april 2015

Not too quick to judge nästa gång

Någon kanske minns krisen när Nils skrek på Ben en natt? Jag vill inte länka, för en del av mig ångrar att jag hängde ut honom så där.

I alla fall, i natt var det jag som tappade det. Ben vaknade vid halv två och var sedan vaken i princip resten av natten och någon gång vid fem-rycket skrek jag "VARFÖR VILL DU INTE SOVA, SOV NU FÖR I HELVETE, JAG ORKAR INTE" till honom, där han sprattlade och var obekväm i bärselen (obs: han var obekväm var han än var). Jag var på nedervåningen då och Nils låg och sov i Bossas rum på övervåningen, men vaknade och kom ner och undrade vad som stod på.

Och jag bara grät och undrade vad det var för fel på vår son och sjukanmälde mig med ett mejl från mobilen (mycket svårt, för då ville ju Ben ha mobilen) och sedan somnade han väl vid sex någon gång och jag låg kvar i sängen när alla gick till förskolan och sov sedan till efter klockan 13.

Det var skönt.

8 kommentarer:

  1. Jag hade förståelse för Nils då och jag har förståelse för dig nu. Bra att du sjukanmälde dig, det låter omänskligt att behöva jobba under de här premisserna. Kram

    SvaraRadera
  2. Åh. Fan. Jag lider så mycket med er. Jag hoppas, hoppas att det vänder snart. Och klandra inte dig själv, det är det sista du behöver nu. Fan för det som sömnbrist gör med en alltså.

    SvaraRadera
  3. Jag har gjort samma på färre vakenätter än ni har. Det är svårt att fungera utan sömn. Kram!

    SvaraRadera
  4. Klandra verkligen inte dig själv. Herregud, det är ju en helt omänsklig situation. Kram.

    SvaraRadera
  5. Tack. Jag har nu sovit helt okej en natt och har två nätter utan Ben framför mig och har ganska dåligt samvete. Hoppas att hans lilla ärthjärna kan förtränga konstiga mamma som gråter och skriker om nätterna.

    SvaraRadera
  6. Åh, jag har också varit där. I skriket. Frustrationen, tröttheten, desperationen - kramar!

    SvaraRadera
  7. Jag har också gjort det. Alltså är imponerad att ni inte hamnar i skrik oftare än så... Håll ut, du gör ett jättebra jobb. <3

    SvaraRadera
  8. All styrka till er! Jag var den som försvarade Nils när du skrev det förra inlägget & nu försvarar jag dig. Försök (försök!) verkligen att inte skuldbelägga er själva i denna extremt tuffa situation. När jag läser din blogg ser jag två närvarande & starka föräldrar som gör allt som står i deras makt för att det ska bli så bra som möjligt för deras familj. Er situation ÄR extrem och att ni inte tappat humöret fler gånger vid det här laget förvånar mig, för det tror jag verkligen att jag & min partner hade gjort om vi varit i er situation. Ni är skitbra och era barn kommer inte att skadas av att ni skriker ut er frustration vid några tillfällen när ni inte orkar mer. Jag önskar av hela mitt hjärta att ni får sova mer & bättre nu, nu, NU! /Sara

    SvaraRadera