torsdag 5 mars 2015

Det är bästa att jag är helt tyst i dag, inte pratar med någon

Antal gånger Ben väckte mig mellan 23:00 och 5:00: fyra.
Antal gånger Ben inte ville somna om på grund av hosta: en.
Antal gånger katten väckte mig: en (han ville ha mat, men han hade mat i sin skål så jag kastade ut honom)
Tid då Ben hade sovit färdigt och ville gå upp: klockan fem.
Tid då jag lämnade sängen efter att ha mutat Ben med Radioapan på telefonen: strax efter sex. (Nils var inte så nöjd över att behöva gå upp och ta över.)

I morse blev jag livrädd av att en port öppnades där jag gick på väg från Brunnsparken till jobbet och det där trycket över bröstet som jag känner igen som ångest vill inte släppa. Jag skulle kunna gå på audition för en sorgsam film nu, för jag kan börja gråta precis när som helst.

I alla fall: min första tanke på morgonen var att vi måste göra oss av med katten. Jag orkar inte ha ansvar för fler liv eller fler moment som väcker mig på natten.

Tur ändå, att jag tänkte så och inte att jag måste göra mig av med ett barn eller så.

4 kommentarer:

  1. Du låter utbränd. En sjukskrivning känns som det enda rätta just nu, du behöver återhämta dig. Skickar medlidande, styrka och hopp om att det vänder för er snart (även om jag förstår att det blir tomma ord på en skärm som hjälper föga). <3 /Sara

    SvaraRadera