söndag 22 februari 2015

Världens största jinx

Jag har fått två oberoende av varandra önskemål om att blogga. Så här kommer det!

Jag håller andan nu. Ben har sovit bra i en dryg vecka. Bra = vaknar tre-fyra gånger per natt, men somnar om efter max några minuters klapp och stöd. Och jag VET att det låter helt sjukt att en bra natt är när man blir väckt fyra gånger, men för oss är detta helt fenomenalt.

Häromnatten hände även detta sensationella: Ben sov som en stock mellan 7:30 och 6:55. Han behövde mig (det var min natt) inte en enda gång. Jag vaknade av en skrattande Bubba på morgonen och fattade ingenting. Var som i chock. Är fortfarande i chock. Håller andan. Detta har inte hänt mig förut. Jag tror att Nils har haft en liknande natt en gång förut, men inte jag.

Ska det bli bra nu? Ska han börja sova? Är det onda borta?

I så fall vet jag inte. De senaste åren har varit så präglade av sömn och bristen på sömn och oro för sömn att jag knappt vet vem jag är längre. Vem är jag? Vad gillar jag? Vad borde jag göra? Tänk om vi får tillbaka kvällarna nu. Att vi kan lägga barnen och veta att de sover (typ). Så oerhört.

Ska jag börja skriva den där boken nu? Börja plugga något?

Kanske ska jag sluta jobba och börja pärla. Heltidspärla. Det är i alla fall en ny grej jag testat i veckan.

Vem vet vad som ska bli.

9 kommentarer:

  1. Åh, tummen upp på det!
    Och jag säger bara, heltidspärla, go for it!!

    Kram Therese

    SvaraRadera
  2. Underbart! Vad det nu blir i fortsättningen så är det här underbart.

    SvaraRadera
  3. Åh, håller tummarna för att det ska bli bra! Jag skulle bli galen om jag inte hade mina kvällar när Elly har somnat, måste liksom få lite tid att bara slappa för att orka med allt.

    Och jag tycker att vi quittar our dayjobs och startar pärleria

    SvaraRadera
  4. Hurra, hoppas det håller i sig! /Sara

    SvaraRadera
  5. Jag har följt din blogg länge nu.. Hittade den när jag typ googlade "Varför sover ungjäveln inte????" Att läsa om era nätter och er lilla nattuggla är som att läsa om mitt eget liv, ungefär exakt. Jag har dock bara ett barn och så kommer det att förbli om jag inte får sova. Min dotter är 1 1/2 år och senaste gången jag sov var nån gång i femte månaden av graviditeten. Jag är SÅ TRÖTT! Jag ser ut att vara cirkus 112 år gammal nu (fyller 35 i mars) och min hjärnkapacitet är på en schimpans nivå ungefär. Framförallt är jag SÅ TRÖTT på att BVC och läkare avfärdat det med att "Du har en himla aktiv dotter helt enkelt". Sju skott i pannan på nästa person som vågar yttra dessa ord till mig. Det har gått så långt nu att jag blir provocerad av alla bebisar som bara ligger och sover hela tiden. Äntligen har jag fått en läkare på VC att remittera mig till öron-näsa-hals för att undersöka om det gör sig om apné och adenoiden bakom näsan. Ett ämne jag blivit professor i efter all nattlig läsning på internetet. Lägger lite för mycket hopp att detta ska vara orsaken.. 5-18 uppvaknanden per natt är INTE normalt. Som förälder villman bara kuta in på akuten och gorma "Fixa min unge nuuu!!" Men, men. Istället ville de kolla att jag inte var deprimerad. Jättefint att de undersökte den möjligheten men till sist sa psykologen "Jag tror helt enkelt att du behöver sova". No shit? Tack gör din professionella åsikt. Ja varför skriver jag denna saliga röra egentligen? Mest för att tacka att nån därute har samma issues som vi och delar med sig av det. Hur hela ens existens bygger på hur natten blir och ångesten man känner inför den. Hoppas för er skull att det vänt (för tydligen säger fölk att det helt plötsligt gör det ibland) och då kommer jag vara genuint glad för din skull. Hälsningar en medsyster i Skåne

    SvaraRadera
  6. Hurraaa, fy fan så bra! Hoppas det är för evigt. Och - icke att förglömma - vilken fin minion!

    SvaraRadera
  7. Asså, jag håller alla tummar jag har för att det har vänt nu!!

    SvaraRadera
  8. Tack för allt pepp och hopp. Ännu en natt förflöt utan knorr, så nu börjar det allt kännas härligt det här med livet.

    Camillschen, fasen vad ledsen jag blir av att läsa om hur ni blivit bemötta. Känner verkligen med dig. Hoppas att vår senaste succétid kan skänka dig lite tröst/hopp. Om vi kan få sova igen kan alla få det.

    SvaraRadera