onsdag 14 januari 2015

Tänk om han kunde prata och berätta för oss

Hej, Ben fortsatte att vara ledsen hela dagen och kvällen. Så himla ledsen alltså. Enda gången han var glad var när han och och Bossa fick bada i utomhuspoolen inomhus (genidrag det där om jag får säga det själv, förutom när jag skulle tömma den på vatten för det var blött och jobbigt) så de fick bada i minst en timme. 

Annars var det mest så här. Alltså jag kunde inte ens hålla honom i famnen. En så väldigt arg och spänd räka. Är det en protest mot att vi lämnar honom på förskolan? Hoppas inte. 

I morgon ska jag jobba igen och sedan är det helg. Då vill jag bli frisk. Jorå, jag har fått hostanigen. Vill knappt säga det, för jag har väl näsan pratat färdigt om sjukdomar här? Men nu har det hänt igen och de två senaste nätterna har jag fått sova sittande. 

Den här gången vägrar jag dock att bli så rekordsjuk som jag var i höstas. Det är ciggförbud och stora intag av ingefära och röd solhatt som gäller tills detta går över. Helst innan det sprider sig till lungor, bihålor och andra hålor. 

Nu ska jag läsa vad andra säger om säsongspremiären av Girls (kollade precis) och sedan mejla och fråga varför jag aldrig får min leverans från modcloth respektive cdon.com. Welcome to the life of osv. 

Kram. 

3 kommentarer:

  1. Men fy fan för sjukdom! Här inträdde idag vattkoppor och jag håller tummar för att bebisen inte ska bli sjuk också.

    SvaraRadera
  2. Jag vill bara säga att jag tycker du verkar vara så himla, himla bra. Klok på ett vettigt sätt, inkännande och varm, rolig och modig, reflekterande och hoppfull mitt i allt rätt jobbiga som ni tycks gå igenom nu.

    Hoppas du känner lite av det jag upplever såhär på avstånd själv. Det tycker jag minsann att du borde!

    SvaraRadera
  3. Jag känner verkligen igen mig i detta med att Ben är arg. Min son hade en period då ingenting var bra, han ville liksom varken vara i min famn eller på golvet. Han ålade runt och skrek och skrek och skrek. Just då trodde jag inte jag skulle orka men det blev bättre till slut. Jag har ingen aning om vad det kan ha berott på, vissa kallade det treårstrots trots att han inte ens var två år då. Även om han inte pratar än så får han nu lättare fram vad han vill och det är en otrolig lättnad.

    SvaraRadera