söndag 18 januari 2015

Gud vad jag skulle ge mitt liv för dig lilla ärta, när som helst

Herregud vilken traumatisk upplevelse vi var med om i kväll. Vi åt pizza till middag när Ben började hulka och hosta. Han sätter ofta i halsen och vi har vänt upp och ner på honom och daskat massor av gånger. Men den här gången var det värre än vanligt. Han fick inte luft, märkte vi, och blev snabbt superröd i ansiktet och drabbades av panik. Nils vände på honom och slog i rumpan och ryggen och han började spy, men det släppte inte. Och plötsligt började det komma blod ur munnen. Kräks och blod. Blodigt kräks? Jag var på vippen att ringa 112 när matbiten lossnade och han började andas och fick bättre färg. Då såg vi också att han bitit sig riktigt illa i tungan, säkert på grund av paniken, och att det var därför det blödde. Han var skärrad en stund efteråt, men okej. Men fy alltså... Herregud vilken ångest. Allt som for genom mitt huvud var "det här händer inte" varvat med "vad fan är det som händer?". Usch och jävlar och tack så inihelvete för att det gick bra.

Bossa satt och höll för öronen under tiden. Skärrad även hon.

Återgå till mjölkersättning och puréer ett tag, kanske?

...

En annan sak som hände i dag var mycket mer positiv. Nämligen det här:


Bo lärde sig cykla! Så duktig och mallig. Jag trodde ärligt talat kanske inte att det skulle funka, i alla fall inte på första försöket, men hon bara SVISCH. Ja, hon välte några gånger och körde in i en del buskar. Men ändå!

Nu ska jag försöka komma över chocken över nära kvävningsupplevelsen. Brrr.

13 kommentarer:

  1. Fy fan vad läskigt, vilken mardröm. Sån tur att ni agerade så bra så att det löste sig!

    SvaraRadera
  2. Usch vad läskigt! Vad skönt att allt gick bra!

    SvaraRadera
  3. Jag är inte så rädd för att barnen ska sätta i halsen i vanliga fall men för jävla rädd att de ska göra det när de har barnvakt. Kontrollbehov much? Det är inte som om jag gått nån första hjälpen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och fy fan vad läskig läsning. Stackars Ben, vad rädd han måste ha varit.

      Radera
  4. Gaaaah! Vilken skräck! Skönt att det gick bra. Är så rädd för allt som kan fastna i halsen på Isak.

    SvaraRadera
  5. Ja, fyfan vad otäckt det var. Kan inte släppa det än.

    Hanna - jag tänker också så! Tänk om det händer på förskolan till exempel. De är ju säkert handlingskraftiga i sådana lägen, men det är också jääävligt mycket barn på få personal. Nä nu håller jag honom hemma och matar honom med mosad banan. Så får det bli.

    Ania - visst är hon cool!

    SvaraRadera
  6. Fy vad otäckt :( tur att ni är så handlingskraftig!
    Och heja Bossa! Att lära sig cykla är en riktig milstolpe!

    SvaraRadera
  7. Åh vilken bergochdalbanedag av känslor! Heja er som fick ut matbiten (får panik bara av att läsa det!) och heja cykelproffset!

    SvaraRadera
  8. Har sådana mentala ärr efter att Einar satte ett Playmobil-skärp i halsen. Tänker på det dagligen, ca 10 månader efter.

    SvaraRadera
  9. Petra — jag tänkte på dig och Einar. Fick en inblick i din panik. Ingen rolig syn.

    SvaraRadera
  10. Hu! Det där hände min lillebror när jag var i Bossas ålder. Jag har minnesfragment kvar för det blev ambulans och hela baletten. Förträngt det värsta. Min pappa räddade min brors liv, men blev ordentligt biten av min brors kramper. Så himmelens skönt att det gick bra för Ben!!!

    SvaraRadera