onsdag 28 maj 2014

Nyläst

Vad härligt det är med blogg! Jag ber om boktips och får sådana himla bra. Nu har jag läst den här: Krig, kvinnor och Gud av Beata Arnborg. Det är en bok om Barbro Alvings liv. Journalisten Bang, alltså. Hon som var en av de första kvinnorna att bli ett journalistnamn. Som reste över hela världen och skrev om krig och världshändelser utifrån "den vanliga människan". Ja, hon intervjuade massa skitstora personer också, som presidenter och drottningar och Gandhi. Men framför allt var hon ute på gatorna och skildrade och hon gjorde det under så pass många årtionden att den här boken blir som en lektion över 1900-talets historia. Fast en väldigt spännande och intressant lektion som man aldrig vill somna ifrån.

Vad jag tyckte om boken, helt kort:

Den var så bra! Är så bra. Jag ville inte sluta och när jag var färdig kändes det som att jag lärt känna världens häftigaste person samtidigt som jag utbildat mig och visste en massa om modern tids politik och världshändelser som jag inte fattat förut.

Läs den här boken:

JA    NEJ    NJA

måndag 26 maj 2014

Tur ändå, för det är ju väldigt gott med pasta och öl

Förresten så vill jag tacka Karin och Johanna som kan mer om gluten än jag. Jag är expert på att kasta mig handlöst och tvärt in i livsstilsförändringar och home improvements (utesluta viss kost, spika upp en tapet osv) utan att tänka efter så mycket före. Detta trots att jag i andra fall och sammanhang nog tänker efter mer än det gyllene snittet. Jag vet inte vad det är, men när det kommer till min kropp/hälsa och mitt hem kan jag bli så himla drastisk.

Allefall. Nu vet jag att det inte är någon bra idé att utesluta gluten helt utan att först ha testat om man är intolerant eller överkänslig. Så jag gör inte det. Slutar med gluten, alltså.

Jag. Kan. Inte. Fatta.

Nej, jag kan inte glädjas över den rosagröna vinden när såpass stor del av Europas befolkning röstar brunt eller inte alls.

På bussen, vagnen, gatan, jobbet, hemma (närå inte hemma) är det helt omöjligt för min hjärna att inte misstänkliggöra alla jag möter. Vare du som fucking rösta? Vare du som inte rösta? 

Hör ni vad som hänt? Jag har blivit främlingsfientlig.

Fy fan. Fy fan för detta obehagliga. Fy fan för den holländska politiker som stod och skrek ut frågan "vill ni ha fler eller färre marockaner i Holland", varpå publiken unisont gastade "FÄRRE". Fy fan för att det inte var en enskild kokosnöt utan bara en liten del av en stor grupp människor som utan att blinka kan avhumanisera en grupp människor och bestämma sig unisont för att de inte är värda lika mycket som en annan grupp människor. Och varför då? På grund av strecken i kartan? Det är ju bara hittepå. För i helvete.

Gustav Norén säger det bättre än jag i sin Värvetintervju. Lyssna på det. Eller skit i det. Gör vad som helst. Gör vad ni vill. Allt kommer att gå åt helvete ändå.

söndag 25 maj 2014

Dagen i bilder

Stoppa pressarna! I dag blev jag för första gången i mitt liv uppvaktad på Mors dag. Det var dotra mi som ställde upp. Hon fixade allt själv - till och med kaffet. "Här mamma får du choklad, melon, blomma, visp, kaffe och en noshörningsteckning. Och en liten ost!"

Efter att Ben vilat förmiddag drog alla Hellbjörnar ut i naturen. 

Tänk att vi har en 4H-gård på bara en kvarts cykelavstånd ungefär.

Vi tittade på olika slags smådjur ...

... och red på ett större. 

Ben testade skor för första gången. 

Och så fikade vi i kaffestugan, som mest var en bänk med lite saft på och ett kassaskrin. 

När vi var mätta på bondgård (eller doften av PONNYSNOPP, som Bo uttryckte det), cyklade vi till röstlokalen för att rösta rosa. Vi hamnade dock i fel lokal ...

... så då åkte vi till Whoopsi Daisy på Wieselgrensplatsen och åt mat i stället. Samt glass. Ben var rätt intresserad av Bos glass. 

Jag och Ben försökte ringa till mamma/mormor också, men vi fick inget svar. 

Sedan handlade vi lite och cyklade mot en annan vallokal. Jackpot!

Bo tyckte att det var spännande att rösta, men hennes bror visade mycket låg entusiasm.

Sedan hem och bada ett barn i taget (Bo vill inte bada med brorsan längre).

Och nu sitter vi här. Med Barnkanalen och nykammat hår. 

Jag ger den här dagen 10 glutenfria knäckebröd av 10 möjliga. Just det: jag ska prova att leva glutenfritt en stund. Har haft så ont i magen den senaste tiden och känt mig liksom svullen i tarmarna eller något. Ska testa lite olika kostgrejs för att se om jag är överkänslig mot något. Först ut: glutenfritt.

fredag 23 maj 2014

Var fan är byxan?

Jag är lite ilsk i dag. Dels på möbelföretaget Furniturebox som skickade en bäddsoffa (tänkt till källaren som nu börjar bli fin) som inte går att skruva ihop. Och det (en defekt del till en beställd möbel) är ju egentligen ett oerhört värdsligt problem, men deras kundservice är så oerhört o-servicig att jag baxnar. Få saker gör mig så irro som dålig service och konsumentmaktlöshet. Dessutom blir jag irriterad på mig själv när jag på företagets Facebooksida ser att deras kunder inte direkt kryllar av nöjdhet. Massa felaktiga eller uteblivna leveranser. Hade jag forskat bara lite på förhand hade jag ej handlat därifrån. Jag som älskar att googla och allt.

JAJA. Min surhet mot Furniturebox bleknar i jämförelse med min ilska mot reklambyrån Runan, som ligger bakom reklamkampanjen för och i varuhuset Kompassen i Göteborg.

Varje dag när jag går från spårvagnshållplatsen till jobbet passerar jag den här bilden. Den föreställer modellen Josefin Larson som är ansiktet utåt för Kompassen och deras varumärkeslöfte "We are young". Att de två sista bokstäverna är kursiverade ska väl antyda att de som har med Kompassen att göra inte bara är "du", utan även unga. Det finns väl någon fiffighet där om en tänker ett tag. Men så långt kommer inte jag, för det enda jag tänker när jag ser den här bilden är VAR ÄR BYXAN?

Var är byxan? Var är byxan? Hallå? Byxan?

Om mina efterforskningar stämmer så har Josefin ännu inte fyllt 17 när bilden tas. Så hon är ju jätte-young. Och hon kan säkert vara "you" också. Det ordet lämnar ju mycket utrymme för tolkningsföreträde.

Men varför har hon ingen byxa? Jag fattar inte. Det säljs massor av byxor i Kompassen. JC, HM, Monki ... alla har byxor. Vad är grejen?

Min kollega Elin har kontaktat ansvariga på reklambyrån Runan och ställt frågan om byxan, men de verkar inte kolla sin mejl.

Är det någon annan som fattar?

torsdag 22 maj 2014

Kanske ska vända upp det i väl valda sammanhang

Åh, så härlig känsla. Kom hem efter en jobb-öling där jag vann alla mina (två) beer-pongs och hade leverans i brevlådan. Är mycket glad i mitt nya mobilskal.

Ett, två, tre – Fanta och apné

Bubbset är ju som bekant ingen höjdarsovare. Vilket tagit ut sin rätt på såväl föräldrarnas humör som utseende. Men en sak går visst inte att motså. Guppa på motorväg:




Kanske skulle skaffa bil ändå. Bara en liten en?


söndag 18 maj 2014

It makes you pink, doesn't it?

Denna helg har präglats väldigt mycket av febern som följde Bens 1-årsvaccination i fredags förmiddag. Han har varit 40 grader varm sedan dess och så ynklig, så ynklig. En av oss har burit på honom mest hela tiden och trots Alvedon och Ipren har han sovit så extremt illa. Natten till i natt var min värsta hittills sedan jag blev mor. Nattningen varade till 22:30 och sedan slog all livets orättvisor till mot den lille vid 23:30 och därefter sovs det extremt stötvis fram till dess att Bossa gjorde ny dag vid 6:30-rycket.

JAJA, nya friska osv. Har han hög feber i morgon också får vi väl kontakta BVC. Eller hur länge kan en post-vaccinationsfeber hålla i sig?

Förutom sömnbrist och ynk har jag varit med om en så häftig sak i helgen. I går var jag på homeparty med den här donnan:

Det var så himla mäktigt. Vilken person. Vilken grej vi är med om nu. Jag är säker på att det kommer att skrivas om detta val i historieböckerna.

Skulle kunna skriva så många inlägg om vad hon pratade om, men jag börjar med mina största "det här tar jag med mig"-grejerna:

1. Att Feministiskt initiativs framfart går att jämföra med när Miljöpartiet blev ett etablerat parti.

Miljöpartiet bildades som en motreaktion mot de befintliga partiernas hantering av kärnkraftsfrågan. Det rådde sådan otrolig okunskap kring kärnkraft i riksdagen och de som varken var för eller emot tyckte ungefär "vi ska lägga ner kärnkraften, men då måste vi bygga upp den först". Ja, ni hör ju. Ingen hade  någon plan för hur avfallet skulle hanteras och ingen hade någon riktig koll på långsiktiga effekter på miljön.

Efter ett ytterst tveksamt folkomröstningsförfarande - eller rättare sagt rösträknande - blev det ja till kärnkraft och nej-sidan kände att "nej, nu ...". Och så bildade de Miljöpartiet.

MP behövde fem val på sig för att komma in och stanna kvar. De åkte in och ut och in och ut och alla partier sa samma sak: "det behövs inget miljöparti, vi tar redan upp de frågorna, jaow". "Och förresten ser de konstiga ut, med sina skägg och sandaler och det här är ju icke politik."

Men när de väl etablerat sig blev det annorlunda. De olika partiernas miljönissor (för de fanns överallt, de var bara undanskuffade) fick komma ut från sina mörka förråd och utbilda sina partikamrater och så bytte jordbruksdepartementet namn till miljödepartementet och vi fick en miljöminister och miljö blev en fråga man inte kunde stoppa undan.

Så är det med Fi nu. Det händer nu. "Vaddå, vi behöver inget feministiskt parti, vi är ju feministiska redan". "Och förresten ser de konstiga ut med sina kläder och sitt hår och uj vad det hänger både här och där, mjänä, det här är inte politik."

Feministiskt initiativ behövs för att addera jämställdhetsperspektiv till dagens politik, precis som miljöpartiet adderade miljötänket till det som tidigare bara var klass- och pengatänket.

Det var över hundra år sedan politiken i Sverige definierades. Då fick kvinnor inte ens rösta. När kvinnor väl fick komma in så var de representanter för sitt kön. Det var kvinnor som diskuterade kvinnosaksfrågor med kvinnliga representanter från de andra partierna. Så är det till stor del även i dag. Det finns kvinnoförbund och kvinnofrågor. Det finns inga mansförbund eller mansfrågor. Kvinnor är undantaget och mannen är normen i politiken. Tro fan att det ser ut så i resten av samhället, världen, överallt.

Det kommer att kännas så naturligt med ett feministiskt perspektiv i politiken om några år. Men det händer nu. Det skriv historia nu. Det är så coolt.

2. Sverige är inte jämställt och det är ingen åsikt. Det är kunskap.

Om man inte orkar bläddra i SCB:s lathund om jämställdhet (går att beställa på Statistiska centralbyråns hemsida) som talar sitt väldigt tydliga språk så kanske det biter med denna information (som var ny för mig):

Sverige har ett nationellt jämställdhetsmål som lyder: "Vi ska ha lika mycket makt att forma samhället och våra liv, oavsett om vi är kvinnor eller män".

Detta mål skriver alla riksdagspartier (utom SD, doh) under på. De skriver under på det och medger att vi inte är där. Vi har inte uppnått det än. Vi har inte heller uppnått några av de fyra underliggande målen som bland annat handlar om pengar och våld och därför finns de målen.

Huruvida Sverige är ett jämställt land eller ej är ingen åsiktsfråga. Det är en kunskapsfråga. Punkt.

3. Att rösta på Fi är att rösta mot SD.

Fi är det enda parti som vågar utmana SD ideologiskt, för de har inga röster att förlora på att göra så. Och när de väl kommer in i Riksdagen så har de mandat att jobba emot SD, så då kommer de att förlora röster om de inte gör det. Fiffigt, va?

4. SD är inget främlingsfientligt parti.

SD är inte lite rädda för det som verkar främmande. Som många kan vara. De buntar ihop människor, avindividualiserar dem och säger att de är på ett visst sätt. Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti.

5. Att "försvara" löneskillnaderna mellan män och kvinnor (4 400 kr per månad om man räknar med att alla jobbar heltid) med argumentet "kvinnor väljer att gå in på låglönejobb och utbildningar som leder till dito" är BULL.

Kvinnor har gått in på nya områden hela tiden. Och lönerna har sjunkit där kvinnorna har tagit plats. Lärarkåren är ett exempel. Lärare i dag har sämre reallön än på 80-talet. Samma utveckling ser vi till exempel inom socionomyrket.

Dessutom, om lösningen skulle vara den som förra jämställdhetsministern Nyamko Sabuni förespråkade: att kvinnor skulle ta för sig och "ta" de yrken som anses ha högre status och högre löner, det vill säga jobba mot att få vara där männen är. Vilka skulle då göra de där andra jobben? De inom vård, omsorg och skola?

Någon?

Rut?

onsdag 14 maj 2014

Ut med rasisterna, in med feministerna

I dag blev jag bajsad på (av en fågel) på väg till jobbet. Hjälmen tog det värsta (wear a helmet, kids!) och jackan och strumbyxorna resten. Köpte nya strumps när butikerna öppnade och jackan ska jag ändå tvätta och hänga undan, så ingen större skada gjord. Men jag tänker ändå att detta måste säga något om min karma.

Så senare på dagen gick jag med i Fi och efter jobbet gick jag på mitt första medlemsmöte och nu skickar jag tillbaka denna här till avsändaren (vill inte nämna Voldemort vid namn).

Närå, jag hade gjort ovanstående oavsett bajset/karman, men jag tyckte att jag fick till en fin inramning på det här viset.

Nu ska jag kolla Orphan Black och spela dataspel. Kram på er!

Önskelista

Så! Nu är lillebrors födelsedag avklarad och då står jag näst på tur. Härmed vill jag meddela att all uppvaktning uppskattas och om någon (Nils? mamma?) vill ge mig en liten gåva ser önskelistan ut som följer:


Bruna tofflor från Docksta i modellen "Gunilla 901" i storlek 38 eller möjligen 39 (om de är små i storlekarna). Känns inte som att mitt husliv är på riktigt förrän jag har sådana här.


En Canon G15 (eller liknande kompaktkamera i samma prisklass och samma mustighet, har dock fått för mig att den här är bäst).

Ögonkräm och overnight serum och från Bodyshops Vitamin E-serie. Det är faktiskt 34 jag fyller och jag har inte sovit på snart fyra år. Min hy behöver terapi.

tisdag 13 maj 2014

Ett år av magiskt Bubbande

För exakt ett år sedan satt jag med Nils och svärföräldrarna hemma i lägenheten på Tredje Långgatan och smälte en pizza medan jag tog en och annan värk och tänkte "hm, vilka kraftiga sammandragningar jag har fast jag inte ska föda på minst två veckor". Några timmar senare ilade vi in till Östra Sjukhuset och hann knappt presentera oss förrän Ben nio minuter efter ankomst till förlossningen plaskade ut som en skrynklig liten korv och gjorde oss till flerbarnsföräldrar.

Vi firade med kalas i söndags med delar av släkten och Cathrin och Jocke och tårta. Det såg ut ungefär så här. I dag firade vi Bo med popcornpicknick på golvet och en mycket uppskattad "grattis till ett år som storasyster"-present (en burk med inbyggt förstoringsglas att använda till snigeltittning och annat småkrypsbestyr).

Här kommer en recap av Bens första år på andra sidan livmodern:

Helt ny. 48 centimeter kort och 3 kilo lätt. 

En månad och rookie på babysitter. Satt i den mycket och spanade. Sitter mest fortfarande och spanar, men nu kan han sitta på eget bestjärt. 

Två månader och glad i mjölk. Fick fortfarande bröstmjölk (varvat med ersättning) på den här tiden, men jag slutade amma någon gång strax efter tvåmånadersdagen eftersom Bo sprang iväg från mig hela tiden när jag skulle göra det utomhus. 

Tre månader och med ny finess på babysittern. Den satt han och vispade på och njöt av livet. 

Fyra månader ung i uppfinningen som räddade livet på mig och Nils: selen från Ergobaby. Används fortfarande flitigt, till exempel vid kvällens nattning. 

Fem månader och äter annat än mjölk och sitter i stol. Stort lyft för alla i familjen!

Ett halvår med wind in the hair. 

Sju månader. Dubbelbild som illustrerar glädjen i att kunna sträcka sig efter saker och greppa dem. 

Åtta månader och i en bilstol. Eftersom vi inte äger någon bil är detta en ovanlig syn. Men han gillar det.

Nio månader och så easily amused. Bara lägg en hög presentsnören framför honom, sit back and enjoy. 

Tio månader. En väldigt glad period!

Elva månader och fortfarande glad. På dagen. 

I dag! 

Herregud. Att man kan älska så mycket. Två stycken, till och med! Tre, om man räknar Nils. Och det ska man (jag). Att jag har den här familjen. Att jag har så mycket. Mina kraftdjur. 

måndag 12 maj 2014

Berran: om varför Air Berlin kan dra åt helvete

I sista delen av min reseskildring vill jag prata om överbokning av plan. Har ni hört talas om det? Jag hade inte det förrän vi fem glada resenärer skulle checka in på planet som skulle ta oss hem till Göteborg.

Förutsättningarna var dessa: vi hade varsin bokad och betald biljett och vi var i tid till incheckningen.

Vi möttes av detta: "you are on standby tickets".

"Eh, no, we have tickets. Regular paid-for tickets."

"Yes, but the flight is overbooked, so you are on standby."

Efter flera varianter av "men alltså, vi har betalat för varsin plats på detta plan" insåg vi att en betald biljett inte är en garanti för att man ska få åka med. Tydligen har flygbolag rätt att överboka med tio procent och detta utnyttjar nästan alla bolag med stor entusiasm. Och just denna avgång (och avgången till Stockholm samma kväll) var bussigt överbokade och trot eller ej så dök det upp fler resenärer till incheckningen än vad planet tålde.

Detta informerades vi av, av världshistoriens suraste och mest kränkta man som konsekvent vägrade att förstå våra frågor och gav oss extremt lite information om vad som skulle hända med ersättning, hotellövernattning, nästa avgång, väskorna och sådant där annat som man kanske vill veta när man blir strandsatt på Tegel. Ni vet. Så jävla tråkig attityd från Airberlins personal, alltså. Det enda de kunde säga säkert, vilket de också upprepade med emfas, var att det var deras "lagliga rättighet att överboka, faktiskt!".

Såatte. Vi fick i alla fall veta att två av oss fick åka med och att övriga tre kunde hänga med till gaten och "hoppas på det bästa". Gråt och tandagnisslan och lotteri, där Kajsa och Sara som inte har barn bjussade på att avstå sina lotter, ledde till att jag och Elin fick åka med, men att Marie och de två lottlösa fick checka in sina väskor och hoppas att någon internetincheckare inte skulle dyka upp eller att någon skulle fasta i baren eller taxfreen.

Jag och Elin hoppade ombord och som sista person fick även Marie följa med, men Sara och Kajsa fick gå tillbaka till Airberlindisken där de möttes av exceptionellt dålig service och sura personer som skickade dem till ett oerhört sunkigt hotell som de hade avtal med. Väskorna skulle de inte behöva ta med eftersom "ni kommer att få varsitt overnight-kit med allt ni behöver".

På plats på hotellet fick de inte utlovade två rum, utan ett, och personalen där hade aldrig hört talas om något overnight-kit. Dessutom fintades de bort att ta emot ersättning i reda pengar, vilket man har rätt till vid överbokning (har googlat en del på detta i efterhand), och fick i stället resevouchers.

Dagen efter kom de med ett plan och fick åka hem. Så slutet gott osv, men ändå: tråkigt avslut på en i övrigt härlig resa.

Det jag stör mig på så inni med det här är att det är girigheten som styr. Att behandla sina kunder som smuts och ställa till det för folk (vad är väl en himla resevoucher när man kanske måste ta en extra semesterdag från jobbet och krångla med familj och hejbaberiba) är tydligen inget hinder när det finns ekonomi i någonting. Att ta chansen att göra ekonomi trumfar alltid allt och jag hatar det så innerligt.

Hatar också Airberlin för att de inte ens beklagade överbokningen och att de hade så otroligt kass information till oss. Är det så himla vanligt med överbokning borde de väl kunna fixa fram en checklista över vad som sker när man inte får åka med. Så slipper den kränkta personalpersonen bli så trött på de jobbiga jävlarna som har mage att undra hur de nu ska komma hem.

lördag 10 maj 2014

Dagen i bilder

Mina föräldrar är här på besök och i dag skulle vi åka till Liseberg. Men eftersom materialsporten att_ta_sig_ut_med_barn visade sig från sin bryskaste sida i dag blev vi supersena, så vi struntade i det och gick till Kyrkbytorget i stället. Och lika bra var väl det, för det var Barnens dag där. Så karuseller gick vi ej bet på.

Dessutom fanns där något som Liseberg saknar: hästar! Första gången för Bossa. Så mallig. 

Vi fikade också och Ben fick smaka på mormors daimstrut. Stor succé.

På väg hem smet vi in på Bossas nya förskola och kollade in uteplatsen. Har jag sagt att vi fått förskoleplats, förresten? Bossa börjar på Förskolan Eketrägatan 13A i augusti. Hon är sjukt peppad. 

Den har så fin gård, förskolan. 

När vi kom hem hade pappa Nils skruvat ihop ett bord som mormor och morfar hade med sig. Bossa blev helt tossig och ordande tekalas för alla djuren och dinosaurerna.  

Meanwhile passade morfar Ben, lite på avstånd.  

Sedan smet jag iväg och köpte en vagn jag hittade på Blocket. En Brio Spin. Tanken är att vi ska sälja av alla andra vagnar och ha den här till Ben och köpa en dubbelcykelvagn som vi kan ha till båda. Bossa bestämde dock att den nya vagnen skulle bli DOCKVAGN, så vi får väl se. 

Sedan hade vi grillfest ...

... och då fick Ben gnaga på en majskolv. Det var gott och fint och nu sover Ben (för mormor är en wizard som lyckas lägga den lilla skrikfisen utan att få bryt) och Bo nattas av Morfar och jag och Nils ska göra oss vackra och gå ut och dricka öl någonstans. Fin dag!