tisdag 9 december 2014

Jag och mina lungor, va

I dag har jag så mycket att välja mellan till dagens lucka i Världens sämsta julkalender™ att jag knappt vet var jag ska börja.

Så jag väntar lite med den och tar en glad sak i stället. Låter lite positiva tankar stråla emellan. Eller ja, en i alla fall.

Jo, i morse var jag på lunginflammations-återbesök på vårdcentralen och fick göra spirometri, det vill säga en lungfunktionsundersökning där man kollar upp bland annat lungkapaciteten.

Och, med risk för att låta som en som är jättenöjd och stolt efter att frisören berömt hens hårkvalitet, men HALLÅ – jag har ett par riktiga SUPERLUNGOR.

Sköterskan utbrast ett "oj!"vid första blåstestet och förklarade att jag låg jättemycket över den genomsnittlige 34-åringa honan (i lungkapacitet mätt). Efter att jag blåst några gånger till konstaterade hon att det bara såg bättre och bättre ut och så undrade hon om jag idrottat mycket som barn.

Tydligen så kan man skatta sig lung-lycklig resten av livet om man sportar mycket i mellanstadieåldern.

Och det gjorde ju jag. Jag sysslade ju nästan inte med något annat än sport. Och här har jag gått och trott att det var all for naught.

Så nu vill jag tacka mamma och pappa för att ni uppmuntrade mig att hålla på med hockey, fotboll, bordtennis, judo, innebandy och tennis samt drog ut mig i eljusspåren i tid och otid. It served me well.

Nu är jag sjukt sugen på att börja springa igen, för att ge lungorna en run for their money. Jag kanske kan kuta jättelångt nu, när jag vet hur det står till?

Fast jag får vänta lite. Tydligen har jag bronkit och det måste gå över först. Jaja.

3 kommentarer:

  1. Men yey dig! Fast bu för bronkit.

    SvaraRadera
  2. Har du glömt att du även spelade trumpet?😉🎶

    SvaraRadera
  3. Johanna - när hon sa bronkit blev jag så skraj. Tycker att det låter så otäckt, ordet. Men så googlade jag och det verkar ju inte vara någon fara på taket. Dock behöver jag tydligen vila och det är ju inte helt enkelt att få till när barnen verkar hata att sova (och älska att hosta).

    Mamma - haha, just det!

    SvaraRadera