måndag 3 november 2014

Live through this

Jag tror att vi kommer att se tillbaka på den här hösten som en prövningarnas tid. Mmm, "se tillbaka på". Gillar hur det låter. Det är inte direkt så att en lever i - och njuter av - nuet precis. Jag önskar mest av allt att detta nu går över. Att i dag blir i går eller helst för flera veckor sedan. Eller månader. Eller hur lång tid det nu ska ta innan vi blir friska.

Status just nu är att jag är mer eller mindre okej. Har ätit penicillin i en vecka och är fortfarande under isen, men kry nog för att vara på jobbet. Dock väldigt ... mosig och lite dum. Men det kanske inte är sjukdom utan vanlig trötthet.

Sov med Ben för första gången på länge i natt och hoppades att han skulle ge mig en mjukstart. I stället hostade han tills han spydde vid midnatt och vaknade helt hysterisk klockan fyra och ville ingenting. Inte dricka, inte få hostmedicin, inte ligga bredvid, inte sitta i bärselen, inte sitta i knäet, inte komma upp, inte ligga kvar. Bara skrek och skrek och var så olycklig.

Det enda som funkade hjälpligt var att bära runt på honom i famnen (utan sele) och sjunga "nu i natt, slumra in" med ljus röst. Fast han krampade ganska bra även av det (ett säkert tecken på att han är otröstlig är att han spänner hela lilla kroppen, som i brygga, och kastar huvudet bakåt som i kramper) och efter ungefär en timme hade JAG kramp. I armarna. Så då fick jag väcka Nils, som tog över. Var dock såpass skärrad och orolig vid det laget att jag inte kunde somna om.

MENMEN. I dag har Nils varit vid vårdcentralen och kollat upp båda barnen. För trot eller ej så har Bossa börjat hosta som en toka IGEN. Sju veckors megahosta följdes av ungefär en veckas hostlöshet, men nu är den tillbaka.

Är det här verkligen normalt? Att vara sjuk en hel höst? Är det så för de flesta som har barn på förskola? Hur mycket hostmedicin och nässpray kan man ge dem innan de tar skada av det?

Fast det är väl ingenting att oroa sig över på riktigt, antar jag. Vi har suttit på dropinmottagningen i ungefär hundra timmar nu under hösten och läkarna skulle väl säga ifrån om de tyckte att det var out of the ordinary mycket sjukdom hos Hellbjörnsbarnen (samt mamman).

Antar jag.

Resultatet av dagens besök blev en sådan här apparatur som vi ska testa på Ben. Blir "spännande" att se vad han tycker om att andas i den. Eh.

9 kommentarer:

  1. Vilket oflyt ni har! :-(

    Stella har också en sån där andningsmask för sina andningsbesvär. Hon var väldigt arg första gångerna, men nu senast hon hade svårt att andas så gick det faktiskt rätt bra (men hon är ju tre år). Tipset är väl att vara två så att en kan hålla fast ungen. :-?

    Första två-tre åren med barn är ju absolut hell när det gäller förkylningar. Jag har varit förkyld 7-8 veckor i streck och sen frisk 1-2 veckor innan det startade igen de senaste tre åren, men i år när Stella äntligen blivit tre så har jag faktiskt varit i princip frisk hela hösten!! MIRAKEL! (ungarna har varit sjuka en gång var)

    Däremot kommer jag inte ihåg att just barnen var sjuka SÅ många veckor på raken, deras förkylningar kom och gick medan min och pappans hängde kvar.

    Men hoppas att masken hjälper för hostan. (Mollipect hjälpte för övrigt väldigt bra på Molly (och på mig!), men inte lika bra på Stella, så det verkar vara olika.)

    Krya på er!

    SvaraRadera
  2. Alltså, hur tänkte de med masken? "Oj, du är ett år och vill inte andas i en mask - vi gör det till en GLAD mask så känns det genast bättre!"

    Lider med er!

    SvaraRadera
  3. Fimpen tycker att den där masken är jävulen själv.

    Snart är det över. Snart är de fjorton och det är sjukdomar i underliv vi måste oroa oss för. Samt om de inte sover för mycket.

    Stor kram/bitterfittan

    SvaraRadera
  4. När min stora var liten hostade hon så hon spydde varje dag i nästan en hel termin (första terminen i förskoleklass, nya baciller yada yada). Jag bröt ihop hos doktorn och KRÄVDE Cocillanaetyfin som sedan var räddningsplankan i flera år framöver.

    Och jag har gett den även till den lilla och även när hon yttepytteliten. Det är den bästa hostmedicinen i världen och det går inte att hanka sig fram utan den.

    SvaraRadera
  5. Åh nej! Inte Bossa igen... Ni får väl kolla så det inte är lunginflammationen som bitit sig fast. Sätta in penicillin så snabbt som möjligt.

    SvaraRadera
  6. Åh Maria, jag lider med er. Hoppas, hoppas, hoppas att det blir bättre snart. Vi är också under isen. Märta (hon började ju på förskolan i augusti) är sjuk igen och när hon blir förkyld får hon falsk krupp, eller krupp eller vad det nu heter. Vilket betyder ingen sömn för oss. Hon verkar vara feberfri nu (håller tummarna), mamma kom upp idag för att vabba åt oss i morgon, vi kan liksom inte vabba mer, måste ju jobba också. Vill att den här vintern ska vara över...

    SvaraRadera
  7. Vi har också sådana där masker till barnen och det jag ser som en glad groda, ser Stora som ett spöke från sidan… Ben kommer kanske hata det, och för mig känns det som ett övergepp varje gång en "puffar" barnen. Det blir bättre, men det är ju inte tröst nu.

    Symptier!

    SvaraRadera
  8. Sara - det är verkligen vidrigt. Som ett enda töcken. Börjar fundera på om det var så smart att gå från dagmamma till förskola. Fast vi hade väl bara skjutit sjukdomarna på framtiden om vi fortsatt utan större barngrupper.

    Malin - eller hur. Som om det vore något att flabba åt.

    Jenny - längtar. Eller nä! Hjälp. Denna livslånga oro, allså.

    Anonym - vi har varit på vårdcentralen tre gånger med Bo den här hösten, tror jag. Verkar inte vara lunginflammation. Fast sist nu så tittade de knappt på henne. Det var bara fokus på Ben. Kanske borde gå dit med henne utan lillebror.

    Eva - men fy, stackars er. Krupp verkar så sjukt jävla jobbigt. Hoppas verkligen att det växer bort bums.

    Knut och Kofta - han hatar det. Så himla hårt. Känns som att vi misshandlar honom och han är ledsen länge efteråt. Så hemskt.

    SvaraRadera
  9. Testa att låta gosedjuren få lite meducin i masken först. Vår kille har haft sin sen 6 mån - förkylningsastma. Som helt liten var det inga problem men året efter (18 mån) var det not so funny när den åkte fram igen efter sommaren!
    Nu vill både storebror och lillebror ha den. Vår lulla har Krupp vilket resulterade i ambulansfärd till akuten förra veckan. Lite mindre kul...
    Hoppas ni blir friska men ja. Första åren på förskola är familjen konstant sjuk känns det som!

    SvaraRadera