fredag 24 oktober 2014

Nyläst


Ni vet när man närmar sig slutet av en nästan 600 sidor bok och det bär emot att vända blad, för man vill inte att den ska ta slut? Nu har jag läst en sådan bok. Tillbaka till henne av Sara Lövestam.

Boken består av två parallella historier. Vi får följa Hanna, som är ungefär 30 (gissar jag) och som har ett meningslöst jobb och en meningslös sambo och ett meningslöst liv (?) och mest bara tråkiga relationer kring sig. Dessutom inser hon inte sitt värde, får vi veta senare, men framför allt så hamnar fyra föremål (ett par skor, ett par glasögon, en brosch och en linjal) hos henne helt slumpmässigt och dessa fyra föremål gör henne till en annan.

Den andra historien är Signes. Hon är lärarinna och lever i början av förra seklet i Tierp och är inte bara arg, utan förbannad, över den nya regeln som säger att lärare ska tjäna 450 kronor i månaden, medan lärarinnor får nöja sig med 300 kronor. Dessutom måste kvinnor definieras med ett "fru" eller "fröken" och får varken rösta eller ta plats. Och hur skulle det vara om en fröken blev förälskad i en annan fröken? Det får man väl knappt tänka på?

Vad jag tyckte om boken, helt kort:

Det här är en fantastisk bok. Att följa rösträttsrörelsen genom Signes kamp och samtidigt få sig nästan som en deckarhistoria till livs genom Hannas jakt på föremålens ursprung gör att 600 sidor känns som tio. Den flyger fram och jag vill att allt ska gå väl för Hanna, fast jag inte ens tycker att hon känns sympatisk. Så uppfriskande.

Och Signe. Det känns som att hon funnits på riktigt. Visst har hon det? Nej, Sara berättar i ett tillägg att det är fiktion, men att det har funnits Signar, som inte fått den plats i historien som de förtjänar, det är klart.

Boken är också full av hundöronsmarkeringsvänliga stycken där rösträttskvinnorna i Tierp samtalar om saker som känns högst aktuella även i dag.

Som lönefrågan. Att det är viktigt att markera nu (1906) att det inte är okej med stora löneskillnader när kvinnor börjar arbeta, för då kanske det blir gängse.

*spola fram över hundra år i tiden och skrik i en kudde*

Jallefall, jag skulle ju berätta helt kort vad jag tyckte. Så här: helt kort tycker jag extremt mycket om den här boken och Sara Lövestam är min idol.  

Läs den här boken:

JA   NEJ   NJA (Hemskt mycket JA)

3 kommentarer:

  1. Åh, tack för tips! (Hur hinder du läsa så mycket?!!)

    SvaraRadera
  2. Åh nu vill jag läsa den omedelbart!

    SvaraRadera
  3. Åh! Ska lägga till i min att-läsa-lista!

    SvaraRadera