tisdag 16 september 2014

Ah, parenthood

Hej! Ska jag berätta om min natt? Den var så här:

21:15 - går och lägger mig, supertidigt, peppad på många timmars sömn i Bossas rum där man dessutom inte behöver gå upp och söva om lillebror.

21:15 - 23 (ungefär) - ligger vaken med ångest. Det är som det är.

23:00 - Bossa börjar hosta. Herrejävlar vad hon hostar. Helt SJUKT vad hon hostar. Servar med vatten och tröst om vartannat.

Midnatt: Bossa hostar fortfarande. Och gråter och får vatten.

01:00 - Bossa hostar så att det sjunger i väggarna. Jag går ner för att göra honungsvatten och hämta hostmedicin. Hör hur Bossa bryter ihop på övervåningen. Springer upp och märker att hon hostat sig till en kräkning. Spyan fångas upp av Lilla Nalle. Bossa är otröstlig eftersom hon nu inte kan sova med Lilla Nalle.

01:30 - Bossa får medicin, honungsvatten och lite tvättlappstvätt där kräkset skvätt. Hon somnar om. Hostar fortfarande, men sover.

02:00 - Bossa vill kissa, men "inte i blöjan utan i toaletten". Det är första gången detta händer. Detta måste uppmuntras!

02:15 - Bossa somnar om.

02:30 - jag somnar om.

06:30 - Bossa väcker mig med en oerhörd hostsession. Hon sover vidare och jag går upp och duschar.

I dag känner jag mig så här. Jag (och Nils) brukar ju åtminstone få sova varannan natt. Antingen inne hos Bo eller ensam i källaren. Betyder det här att vi kommer att få sova ... aldrig?


För mina kollegors skulle hoppas jag att det inte blir så. Jag har redan fräst som en fors på grund av svårigheter att rapportera datastrul till jobbets "servicedesk". Har så väldigt nära till känslorna nu alltså.

5 kommentarer:

  1. Fy. Fan. Hoppas storprutten blir frisk snart.

    SvaraRadera
  2. Usch då. Men nej det blir inte aldrig eftersom hosta inte håller på för alltid.

    Och – ensam i källaren. Låter lika delar som himmelriket och typ det mest obehagliga jag hört.

    SvaraRadera
  3. Men nej. Om jag bodde i Gbg skulle jag bege mig till er på stört och ta över en natt eller två.

    Kram.

    SvaraRadera
  4. Petra - i natt sov hon visst utan att hosta (enligt Nisl) Fick coccilana i går. Hon hostade dock som en rökig gammal gubbe i morse, så vi får se.

    Mirjam - javisst! Att saker faktiskt går över med tiden är det enda som håller mig vid liv just nu. Det är så tryggt att luta sig mot. Nästa nivå: att få en indikation (av universum?) om hur länge det kan tänkas hålla på…

    Och källaren - det är så lugnt och tyst där. Mmm.

    Annika - du är fin, du.





    SvaraRadera
  5. Har du fått Cocylanaetyfin av doktorn? När min äldsta var liten hostade hon typ heeeela tiden och när doktorn sa "ge henne varm röd saft" bröt jag ihop token och grät så jag hulkade. Då gav han mig Cocylanaetyfin som är det enda i hela världen som hjälper.

    SvaraRadera