måndag 4 augusti 2014

Berlin mit kinder

I kväll har jag slängt in en tvätt, lagt ett barn, cyklat och handlat mjölk och ägg och börjat packa upp. Vi kom hem från Berlin förr ett par timmar sedan.

Det har varit så bra. Första semesterresan som fyra och första sedan vi fick barn som vi frångick "hur reser man med barn"-tänket (lex: charterresan till Korfu 2012 som inte blev kul för någon) och i stället tänkte "vad gillar vi vuxna bäst och hur kan vi göra det - fast med barn".

Givetvis handlade det mesta om att Bo skulle ha roligt och att Ben skulle vara tillfreds och givetvis fick jag varken någon bok läst eller någon träning eller ensamshopping gjord (naiva tankar jag hade med mig). Men det har varit perfekt på alla vis ändå.

Alla dagar har sett ungefär likadana ut. Jag tog nätterna med Ben och Nils sov tillsammans med Bo. När Ben vaknade fick han välling och sedan gick jag och Bo ut och handlade frukost. Färskt bröd, chokladmjölk till far och dotter, apelsinjuice till mor och son. Efter frukost gick Bo och Nils ut och lekte på någon lekplats och jag fick antingen vila med Ben eller sitta med kaffe och dator och duscha i lugn och ro. På eftermiddagarna gjorde vi utflykt. Vi hann med följande:

- Berlin Zoo
- Utomhusbad i Kreuzberg
- Ölfestival i Friedrichshain
- Upptäcksfärd i Neukölln
- Loppis i Mauerpark
- Kolla på djur och leka i Hasenheide-parken
- Springa omkring på nedlagda flygplatsen Tempelhof
- Lekcafé i Prenzlauer Berg

På kvällarna, när barnen somnat, hämtade jag eller Nils take away och så satt vi på balkongen och drack öl samt kollade på The Leftovers (väldigt bra serie) samt en dålig (Divergent) och en bra (Locke) film. Förutom en kväll när Ben inte ville somna, för då åt vi i skift och nattade så mycket en av oss orkade tills den andra fick rycka ut.

Det bästa är att vi har varit ett sådant team. Jag och Nils har inte ens behövt prata ibland utan det har flutit på helt sömlöst med "nu tar du det barnet och jag det och sedan behöver jag fixa det och då får du ta båda och nu är det din tur att släpa vagn så styr jag upp var vi äter lunch" osv.

Att släpa med tusen kilo packning och två små barn på semester var nog det bästa som kunde hända oss.

Dessutom såg alla lekplatser ut så här och de låg precis överallt (har inte tänkt så mycket på dessa lekparker under mina fyra tidigare Berlinbesök, men nu såg jag inget annat), så Bo var mycket, mycket nöjd:





Det känns som att vi är bra nu. Vi ska ta varannan natt igen, under den mycket uttalade förutsättningen att om en av oss är på väg att tappa det så MÅSTE vi säga till den andre som får ta över. Det gäller för både mig och Nils. Jag är ingen perfekt sammansatt människa som inte går sönder av skriken. Jag hoppas att jag inte framställt det så. Jag bryter ihop hela tiden. Och som någon skrev så kan det vara orättvist att värdera mitt gråt som "bättre" än Nils skrik. Har lite ångest över att jag ens skrev om det. Men jag verkar inte kunna låta bli.

Nu ska jag antingen packa upp eller ta hand om mina fötter med något slags saltigt bad och en fil, för de är ej i gott skick efter den här resan. Sa jag att det har varit tropisk klibb-värme hela veckan i Berlin? Jag blir så svullen av sådant och det i kombination med flera mils promenad varje dag gör ej gott för mina fötter. Vet inte var blåsorna slutar och tårna börjar eller om jag eventuellt fått vårtor till och med. Jaja, det var värt det hur som helst.

8 kommentarer:

Tant Johanna sa...

Åhh va härligt att höra att ni haft det bra! <3 Kramar till er!

Anonym sa...

Åh, vad härligt det låter med Berlin och vad skönt att ni är ett TEAM!
Just det där att veta att man SKA och KAN väcka den andre om man tappar det tycker jag gör att man håller ihop så mycket bättre. Också ganska skönt att bli väckt och få rycka in- att få vara den som rycker in ger så mkt för teamkänslan. Att få hjälpa, avlasta och stötta. Och att få känna att man både vågar och kan be om hjälp. Visa sig både svaga och starka för varandra, det är fint det. Kram

Johanna sa...

Vad härligt att läsa!!

Emma sa...

Så härligt att läsa! Gött för er :)

majken sa...

Vilken härlg semester och skönt att ni har en plan för framtida nattningar! Lekplatserna ser för övrigt asroluga ut, har en 3,5-årig som skulle.älska dem.

Eva sa...

Härligt att höra att ni har hittat team-känslan igen! Och vad kul att Berlin-resan blev lyckad! Lekparkerna ser fantastiska ut. Såna har vi inte i Nacka... Hur har det gått med sömnen? Känns det som att det blir nån bättring? Kram

Maria sa...

Tant Johanna - tack! Det känns mycket bättre nu.

Anonym - så är det. Att få vara en del av ett team och inte känna att man surrar omkring i varsin ångestbubbla är nästan en förutsättning för att leva i par med barn, känns det som.

Johanna och Emma - tack!

Majken - jag kan varmt rekommendera att åka till Berlin med barn. Så bra barnstad alltså.

Eva - det har gått lite upp och sedan ner igen. Han har varit helt mjölkfri i två veckor nu och jag tyckte mig märka en skillnad första nätterna i Berlin. Visst, han vaknade, men han krampade inte så mycket. Men sedan kom ett par riktigt dåliga nätter, så nu vet jag inte. Ska nog ringa BVC (för hundrafyrtioelfte gången) igen i morgon.

Olga sa...

Skönt att det känns bättre!
Hoppas han kam hålla sig från att skrika. :)