lördag 26 juli 2014

Det är jobbigt nästan jämt

Hej, jag är i Värmland med barnen sedan i går. Det var bestämt sedan innan (Nils ska ha middag med massa övernattande vänner i kväll, så vi behövde ta oss ur vägen), men det passar ju extra bra nu. Att komma bort lite och att få ett par nätter utan bebisvak (min mamma tar Ben på nätterna när vi är här).

Har sovit med Bossa i natt och känner mig mindre suddig i kanterna efter bara en natt utan Ben. Har också sagt till Nils att jag inte orkar prata med honom nu.

Dock läser han ju detta, vet jag, så det blir kanske konstigt, men skit samma.

Eller det blir kanske bra. Jag kan inte ha kontakt på grund av att jag känner så olika saker hela tiden och om jag är jättepepp och "hoppas att du får kuuul i helgen!" så kanske jag mår extra dåligt nästa stund när jag plötsligt känner mig missunnsam och om jag surar i telefonen och spelar ut alla bitterkort vet jag att jag får ångest när jag, efter att vi lagt på, kommer på att allt är ju rätt bra ändå och varför håller jag på och är så himla negativ osv.

Så lite tystnad och tankar i skrift kanske är bättre.

Tack för alla kommentarer, förresten. Eller förresten och förresten: först och främst, menar jag. Det betyder så väldigt mycket.

Tre av tipsen har vi redan gjort verklighet av. Jag ringde vårdcentralen (trodde att jag ringde BVC, men det var samma nummer som till vanliga VC) och bad om ett allergitest och möttes av en trött vårdperson som sa att "det är säkert vanlig tremånaderskolik" och när jag upprepade att Ben inte är en spädis utan över ett år så fick jag veta att vi får komma på drop in-tiderna. Jag tycker att det känns dumt att sätta sig i drop in-kö när det inte handlar om att ställa diagnos, utan om en specifik sak, men JAJA får väl göra det då.

Och så har Nils ringt kuratorerna vi fick tips om vid förra BVC-besöket. Dock utan svar.

Och så har vi satt Ben på mjölkfri diet. Sedan i går (förutom att en av oss gav honom ett glas mjölk till lunch...) äter han ingenting med mjölkprotein i. Hoppas så mycket på detta.

Enda skillnaden hittills är att han förutom att inte vilja somna i går (somnade vid 23) lärde sig sjunga "HOAJAJAJAJ BUFF". Eller det lät mer "AIAIAIAI PFFFF". Väldigt gulligt hur som helst. Och så spydde han upp hela maginnehållet efter frukost i dag (frukost = mjölkfri välling, bröd, melon, ägg). Har aldrig sett honom spy så mycket. Det var som en vuxenspya.

Han sover just nu och jag hoppas väldigt mycket på att spyan berodde på att han satte lite melon i halsen eller att han inte tål ägg så bra eller vad som helst förutom magsjuka. Är det magsjuka så får vi ställa in Berlinresan (ska åka på tisdag) och det vore så tråkigt. Fast det kanske inte är vårt största bekymmer nu?

Nej, jag kanske skulle försöka komma fram till en action plan för mig också. Jag bröt ihop när jag skulle lägga Ben i går och har börjat gråta nästan utan förvarning flera gånger därefter. Jag vet inte ens vad det är. Om det är sömnbristen eller att jag inte kan hantera att jag och Nils har så olika inställning till sådant som är jobbigt eller att jag känner att jag har målat in mig i ett hörn eller att det på något vis alltid blir jag som måste fatta alla beslut eller vad det är.

Jag vill alltid leva med Nils och Bo och Ben och när Nils säger att jag "alltid hotar med skilsmässa" när det är jobbigt så tolkar han mitt "jag vill inte leva så här, vi kan inte leva så här" med att "det måste ta slut på relationen", medan jag menar att "nu måste vi göra något så att relationen blir bra".

Jag är skitdålig på att hantera icke-agerande. Jag blir arg för att icke-agerandet blir som ett tyst accepterande av en dålig situation och så blir jag urbitter och skitgnällig för att "det altid är jag som får ta tag i allt".

Och nu när vi har en plan, tror jag, känner jag mig förfördelad, trots att det är jag som har uppfunnit planen.

Jag pratar om att jag ska ta alla nätter med Ben tills 1. Ben sover bra eller 2. Nils lär sig hantera sin ilska.

Jag litar inte på att Nils inte tappar det igen med Ben. Därför måste jag ta alla nattningar och alla nätter. För jag är bättre på att hantera frustrationen än vad Nils är (tysta tårar trumfar arga utrop) och då är det bättre att jag tar det.

Det känns skönt i huvudet att inte behöva tänka på att Nils ska tappa det med barnen igen. Men samtidigt dyker då den här tanken upp: när ska jag få sova igen? Hur trött kommer detta att göra mig? Men jaaag då?

Bonustankar just nu:

- Fan vad orättvist att Nils just nu är hemma själv och kan gå runt och gnola och planera sin kompismiddag medan jag sitter här med spya på mig och ett oändligt antal upphackade nätter framför mig.
- För att inte tala om nattningarna. Hur många frustrerade timmar har jag framför mig nu? Innan det blir lättare. 100? 1 000?

Ett tag tänkte jag att jag ska skriva en bok om att bli föräldrar och att den ska heta Great expectations. Eller kanske Grandiosa förväntningar. Och så ska den handla om hur alla typer av förväntningar ställer till det när det finns barn i familjen. FÖRVÄNTA ER ALDRIG NÅGONTING. Det är mitt bästa tips till folk som ska ha barn. Om jag nu hade kastat tips omkring mig.

I alla fall. Nu funderar jag på att skriva en bok som heter Det är jobbigt nästan jämt, i stället.

Nu ska jag in och kolla så att Ben inte spytt i sömnen.

Men igen: tack för alla kommentarer. Har läst varenda en kanske tio gånger.

16 kommentarer:

Karin sa...

Vad bra att ni tagit tag i konkreta saker. Men förstår ändå din trötthet och frustration :-( Hoppas verkligen att det inte är magsjuka!

Nu kommer en fet jävla klyscha - håll i dig alltså - men det blir bättre och lättare. På riktigt. De första två åren med barn är ju ett vidrigt ångestfyllt långt arbetsläger. Jag tänker aldrig göra om det igen men nu när jag sitter här med en 9-åring också en som snart är 4 år tycker jag att livet är himla bra och att saker funkar. Alla sover på nätterna och är ganska självgående. Att vara på semester är faktiskt semester-aktigt igen, man kan gå på restaurang och det funkar bra, man kan bo på hotell och det är faktiskt avkopplande för ingen tuggar på sladdar eller ska upp och dricka välling mitt i natten.
Ni kommer också att komma dit. Men det måste vara uthärdligt på vägen förstås. Men tänk på att det kommer inte alltid att vara så här! Det. Går. Över.
(Önskar bara att det går över NU)
Stor stor kram

Marie H sa...

Skönt med en paus. Och med hjälp på natten. Tänkte en konventionell tanke... Vad händer om ni helt enkelt struntar i de utdragna nattningarna? Om han ändå inte somnar förrän 23, kan ni låta han vara uppe till dess och lägga honom senare eller bara låta honom somna med er i soffan/sängen? Iaf under en period tills ni får tillbaka lite ork. Men ni kanske redan har testat det med... Stor kram

Emma sa...

Bra med miljöombyte för dig och mamma som kan avlasta lite. Förstår dock bittertankarna om Nils... Och sömnångesten (har precis samma -får sova Max 4 Tim per natt just nu...) Kan du få sova igen lite dagtid? Göra upp med Nils om att han tar barnen en timme efter lunch eller så? (Har ni vilrum på jobbet?) läste om en sömnforskare som menade att 15 min tupplur motsvarar 2 Tim vanlig sömn. Kan ju dock kännas på pressat - typ nu MÅSTE jag passa på att sova men då kan man lura kroppen lite genom att bara blunda och lyssna på podcast (eller typ yogaavslappning- yoga nidra) är du jättetrött somnar du då, inom 5 min. Tänker på dig - fast vi inte känner varann men följer dig här och vill så gärna att allt ska bli bättre. Kram

Em sa...

Jag hoppas verkligen att det blir bättre för er alla, och att ni får sova.

Har inte barn (än) men kan ändå känna igen mig i många saker du skriver om, och vill tacka för att du är så öppen och skriver om det bra såväl som det dåliga. När en mår skit är det ibland väldigt skönt att läsa att det finns andra som känner likadant (hemskt men sant), och att inte alla lever i en rosenskimrande jävla bubbla.

Styrkekram till dig!

Ellen sa...

Fy vad det gör ont att läsa hur jobbigt ni har det. All sympati till dig! <3

Ellen sa...

Fy vad det gör ont att läsa hur jobbigt ni har det. All sympati till dig! <3

Sparkling sa...

Men usch vad jobbigt :( Förstår att det är vidrigt att inte få sova. Det är väl gissningsvis ingen tröst att få höra att "det går över", men det gör det ju så småningom. När mina barn var små så trodde jag att jag ALDRIG NÅGONSIN MER I DETTA LIVET skulle få sova, äta ifred eller överhuvudtaget göra någonting på egen hand, typ gå på toaletten eller annat lyx. Men det fick jag ju så småningom och det kommer du också att få. Funkar det att natta honom i er säng? Att stå böjd över spjälsäng är ju rena döden för både kropp och själ.

Sen fattar jag inte varför män generellt slår sig för bröstet och tycker att de är så asbra på att "tala klarspråk" (underförstått: till skillnad från kvinnor då som bara går och antyder och sen blir sura när ingen fattar vad de menar, fan vad jag hatar denna FÖRDOM) men när man säger något så enkelt som att man inte vill ha det på ett eller annat vis så kan de inte vara det minsta lösningsorienterade. Känner igen det här så himla väl, och då har vi inte ens småbarn och sömnbrist att skylla på. Hoppas det löser sig för er. KRAM! <3

Eva sa...

Vad bra att ni har sökt hjälp och att ni har börjat testa mjölkfritt. Det tar ca 14 dagar innan kroppen är fri från mjölkprotein så kämpa på. Vilken sort mjölkfri välling har ni köpt? Om ben fortsätter kräkas så prova en annan (vad jag vet så finns det Semper och enago). Tycker också absolut att ni ska kolla upp polyperna som några skrev i det förra inlägget. Har en kompis vars då 2-åring blev som förbytt efter en sån operation.

Hoppas att du får sova gott i ett par nätter och att ni kommer iväg till Berlin!

Anonym sa...

Kolla så att han inte har springmask! Då skriker barnen hela natten! Mina barn sov inte en enda hel natt på åtta år så jag vet vilket helvete det är att försöka leva utan sömn. Mannen tog sammanlagt kanske fem nätter under dessa år. Många hälsningar " erfaren".

Emma sa...

Här kommer en kram till...

Anonym sa...

Jag tänker någonstans att det inte är rimligt att sova så illa som Ben gör En sak är att små barn vaknar och behöver sövas om, vaknar tidigt osv. Men detta ni beskriver låter som ngt mer. Att låta en barnläkare utreda- allergier, polyper, öron osv osv och annars få hjälp med sömnmedicin (egen erfarenhet) verkar rimligt.Ett scenario där nätterna fortsätter likadant i flera månader och ni blir alla förstörda verkar inte nödvändigt alls. Jag tror verkligen inte att ni ska behöva fortsätta så. kram

Colombialiv sa...

Alla andra har redan sagt så vettiga grejer. Men jag skickar en kram och hoppas så himla, himla mycket att det här är värsta tiden. Att härifrån och framåt blir det bara bättre i all framtid.

Bella sa...

Hamnade hos dig via Colombialiv och känner igen mig i mycket av det du skriver, jag var där för nått år sedan... Jag har tagit alla sömnlösa nätter med vårt barn pga av rädslan mot pappan, delvis ofta berusad och arg... Vi är inte ett par längre men jag skulle nog försöka med parterapi, att börja med att vara utsövda och försöka vara sakliga- be om hjälp om nån morförälder, kompis kan ta barnet några timmar så du får sova. Min lille började sova bra vid 2 års ålder, innan dess väldigt dåligt... Utan någon anledning egentligen och jag var en zombie...

Håll ut, det blir bättre, enklare, det går över... This too shall pass, du kommer få sova, känna dig utvilad igen...
Kram på dig!

dendaromjenny sa...

Äntligen sitter jag vid en dator och kan kommentera!

Känner så väldigt mycket för dig, för den här situationen. Min man har blivit sådär sur ett par gånger, ofta i kombination med dålig/ingen sömn. En gång blev han så arg att han slog handen i väggen så det blev hål. Då fick jag nog. Nog nog nog och efter det så har det inte hänt igen.

Jag tror på parterapi/familjerådgivning. Och det var någon som inte förstod hur skilsmässa skulle hjälpa, men jag förstår precis - när den man valt att älska gör såhär mot sina egna barn och visar att de inte var den man trodde den skulle bli; ett sånt väldigt svek.

Jag finns på Facebook om du vill "prata".

Kram.

Johanna sa...

Jag har tänkt på er så himla mycket efter att ha läst detta inlägg och det förra (har inte kunnat kommentera för läste i telefonen på landet med dålig täckning.. nu äntligen dator, precis som Jenny skrev).
Situationen låter ju jättejobbig och det låter som att sömnlösheten är roten till det allra mesta av det jobbiga.. Hoppas ni kan hitta ett sätt att komma tillrätta med den snarast! Även om det känns tröstlöst nu kommer det såklart inte vara såhär för alltid, det kommer en dag när ni sover hela nätter varje natt igen, såklart. Hoppas det blir snart!
Vad bra att ni tagit tag i flera saker redan. Det tycker jag låter klokt och ansvarsfullt och lösningsorienterat och bra! Heja er hela familjen.
Kram J

Johanna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.