tisdag 17 juni 2014

Livet som går

Tack för alla kommentarer på förra inlägget. Det är lugnande att veta att vi inte är ensamma om geggan, på något sätt. Den där jävla geggan.

Jag älskar att få kommentarer. Jag älskar att ni orkar.

Jag tror att vi kommer att hålla för att vi vill det och jag tror att det geggigaste kommer att ge sig när vårt minsta barn är större och sover bättre. Vi behöver "bara" hitta några konkreta grejer att göra medan det är så här jävla geggigt. Det är där kruxet är nu. Vi har så olika sätt att hantera jobbiga saker på. Nils är mycket för att rida ut stormen in silence (uppfattar jag det som), medan jag vill GÖRA något vad som helst, vi måste GÖRA något.

Jaja, det ger sig. Jag tänker fortsätta dokumentera livet här och annorstädes och så kan vi titta tillbaka på den här perioden om tjugo år och tänka ... något.

För övrigt så har vi haft en härlig dag med lite sommarlovsfir på glassbar med Bo. Hon gjorde sista dagen hos dagmamman i dag.

Jag och Nils har funderat på hur vi ska lägga upp hålla_kontakten-biten med dagmamman nu när vi slutat. Vi tycker så oerhört mycket om henne och Bossa, ja, hon älskar ju henne. Men hur gör man? Är det kosher att bjuda in på grillkväll?

Det löste sig lite på egen hand när jag fick ett väldigt fint sms från hennes (för oss hittills okända) privata nummer i dag. Det kändes som ett ok go på att hålla kontakten. Skönt och fint.

Andra saker som hänt är att jag i dag handlade på Systembolaget för första gången utan att behöva visa leg. Here it comes, ålderliga utseendet. I blame kids.

Och så kollade vi på sista Game of thrones i kväll. Behöver terapi när jag tänker på att det är ett år till nästa avsnitt.

Puss.

1 kommentar:

Olga sa...

Jag är inte rätt person att ge relationsråd känner jag. /vill göra slut