måndag 26 maj 2014

Jag. Kan. Inte. Fatta.

Nej, jag kan inte glädjas över den rosagröna vinden när såpass stor del av Europas befolkning röstar brunt eller inte alls.

På bussen, vagnen, gatan, jobbet, hemma (närå inte hemma) är det helt omöjligt för min hjärna att inte misstänkliggöra alla jag möter. Vare du som fucking rösta? Vare du som inte rösta? 

Hör ni vad som hänt? Jag har blivit främlingsfientlig.

Fy fan. Fy fan för detta obehagliga. Fy fan för den holländska politiker som stod och skrek ut frågan "vill ni ha fler eller färre marockaner i Holland", varpå publiken unisont gastade "FÄRRE". Fy fan för att det inte var en enskild kokosnöt utan bara en liten del av en stor grupp människor som utan att blinka kan avhumanisera en grupp människor och bestämma sig unisont för att de inte är värda lika mycket som en annan grupp människor. Och varför då? På grund av strecken i kartan? Det är ju bara hittepå. För i helvete.

Gustav Norén säger det bättre än jag i sin Värvetintervju. Lyssna på det. Eller skit i det. Gör vad som helst. Gör vad ni vill. Allt kommer att gå åt helvete ändå.