tisdag 25 mars 2014

This is the end

Bluärgh. Jag har så mycket ångest nu. Trycket i halsen är hårt och kallt som i höstas och gräver sig ner i bröstet och det tar emot att svälja. Jag försöker spalta upp orsakerna och fattar att det hör ihop med förändringarna som är på gång. Nästa vecka börjar jag jobba igen och jag kommer nog aldrig mer att vara så här mycket med barnen och jag vet att det är så här det är, liksom, och att det kommer att kännas vanligt och naturligt om ett tag, men det är så svajigt i mig nu. Lunchade med min nya chef i dag och det var inte något jobbigt med lunchen eller snacket, men allt kom väl lite nära. 

Försöker klamra mig fast vid allt det fina nu sista dagarna. Ben gav mig en så episk bajs i dag (efter två omgångar katrinplommon) att jag fick slänga en pyjamas och egentligen borde gå i terapi pga stark upplevelse, men jag vill typ bara ha mer. Jag vill stanna tiden och bara ligga och lukta på honom (obs: inte just när han är täckt i bajs, men annars) och jag vill sitta och prata med Bossa om hennes framtidsplaner i all evighet forever stjärnstopp. Men jag kan inte ens njuta av det fina nu, för jag tänker bara på att det är på väg att ta slut.

Så konstigt att det inte ska vara mitt jobb att förse den här med macka efter macka. Det gick så fort den här gången. 

4 kommentarer:

Fifi sa...

*liten tår* alltså! jag tror det är bra att sörja att såna här perioder av ens liv tar slut! det är ju trots allt stora förändringar vi snackar om! Själv har jag kommit ur min svacka och är typ manisk istället...

Kram

Kristin sa...

Hua. Jag har en månad kvar på min föräldraledighet och igenkänningen är enormt megastor.

Åsa sa...

Usch ja jag vet. Jag börjar jobba på tisdag efter föräldraledigheten ,och har tänkt hela tiden att det blir skönt att komma hemifrån, äta lunch i fred, prata med vuxna människor etc etc. Men nu när det närmar sig med stormsteg så får jag panik!

Johanna sa...

Alltså den där lille solstrålen.