söndag 2 februari 2014

Nyläst


Jag har tagit en paus från Schibbye och Persson-boken, för jag orkar inte med den riktigt, och läser annat i stället. Årets första avslutade bok blev Ingens mamma. Antologin om barnfrihet, författad av tolv kvinnor och redaktörad av Josefine Adolfsson.

Vad jag tyckte om den, helt kort:

Det var en bra bok att läsa som bokcirkelbok. Speciellt för vårt bokcirkelgäng som består av cirka 30-åriga personer med livmoder som tänker en del på att försöka fylla eller inte fylla sin livmoder med embryon. Den väcker onekligen känslor och tankar. Bra diskussionsunderlag.

Med det sagt så inser jag nu, utan att ha boken framför mig (har lånat ut den) och med några veckor sedan jag läste den, att jag inte direkt kommer ihåg så mycket av de 12 texterna. Jag minns att Annina Rabe var skitarg på att folk med barn fick positiv särbehandling i arbetslivet på bekostnad av de utan barn. Att hon inte fick vara ledig kring jul eftersom hon "inte hade familj" och att hon fick dra vabbarnas och förskolehämtarnas lass på jobbet.

Det gjorde mig lite skraj, för jag har tänkt på det själv massa gånger. Att "nu tänker väl min chef att jag är en fuskare som går vid fyra för att hämta mitt barn senast halv fem och helst vill jag skrika MEN JAG VAR HÄR TRE TIMMAR INNAN DU KOM I MORSE, men hur skulle det se ut?". Ni vet, jag är ju en oroare och jag är rädd att folk tycker att jag är en slappis som vabbar ibland. Fast jag tänker ju inte så om andra föräldrar, så egentligen är det knäppt.

Men hur som helst.

Boken är viktig, för det är fortfarande helt laddat att som kvinna (speciellt) välja bort att göra barn. Och det var intressant att höra olika slags tankar kring det (även om det som sagt tydligen inte gjorde urmycket avtryck på mig så här i efterhand).

En grej jag tänkte på flera gånger, dock, när jag läste den var att det var quite a bit of språkfel i den. Den däringa redaktören kunde ha redaktörat lite mer nogsamt, tycker jag.

Läs den här boken:

JA         NEJ         NJA

1 kommentar:

  1. Elin från jobbet3 februari 2014 22:16

    Ang Annina Rabes ilska så är ju det inte arbetstagaren (föräldern) som ska känna skuld och skam. Det är ju arbetsgivaren som ska lösa det så att arbetsplatsen fungerar för såväl föräldrar som barnlösa.

    SvaraRadera