lördag 25 januari 2014

Livet

Jag bloggar ju ingenting! Varför gör jag inte det? Jag älskar ju min blogg. Och det är ju inte som att det inte händer saker, liksom. Men barna framför allt. Gud vad det händer saker.

Det är så konstigt, men jag har inte kunnat fatta att Ben ska kunna göra grejer och bli större. Jag har ju haft en bebis förut, som nu har blivit stor och pratar långa haranger om saker hon tänker på, men jag har ändå inte greppat att min nya, pyttelilla, unge ska bli större.

Men nu händer det så mycket saker. Inte nog med att han sovit igenom två hela nätter (sjukt att jag med glädje studsar upp 5:30 ändå, men det är ett sådant lyft jämfört med att vara vaken alla vargtimmar och sedan få sova till 7:30) och har fått en tand, i dag liksom satt han utan stöd. Det är verkligen ingen stabil sittning än, men ändå. Rak i ryggen och grejande med grejer satt han i flera minuter innan han välte, flera gånger. Det var Cathrin som var här på besök som lät honom sitta utan stöd på golvet och jag ba "alltså han kan inte sitta" och så kunde han (nästan) det!

Och så skrattar han och är gosig och har humör (oftast ystert) och är som en hel liten person. Men en helt egen tand och snart två.

För att inte tala om Bossa. Hjälp vad hon är person. Väldigt mycket person. Vi var på Östra sjukhuset i dag för Bens öga (rutinkoll, inga nyheter, fortfarande en ofarlig fettknöl som förmodligen inte ska tas bort) och hon är så jävla fantastisk när det kommer till nya ställen och nya människor. Hon liksom scannar av stället med blixtsnabb precision och vet efter bara några sekunder vad som är kul och vilka som hon bör närma sig i varje nytt rum, vid varje givet tillfälle. Det rycker i henne och så fort hon blir utsläppt ur vagnen (hon åker vagn igen nu pga "kan inte gå med min onda arm") blixtrar hon loss och springer fram till vem som helst och säger "HEJ VILL DU LEKA MED MIG, JAG HETER BO, KOLLA PÅ MINA LEKSAKER". Hon har alltid med sig en ryggsäck med leksaker av den händelse att hon ska "TRÄFFA KOMPISAR SOM VILL LEKA MED LEKSAKER".

Ja, herregud. Barnen. De är för jävla fina alltså.

För den som tycker att detta inlägg var alldeles för sprudlande så kommer här en lista över saker jag tänker blogga om framgent, men som jag inte orkat ta tag i, eftersom det kräver lite eftertanke:

- vad en förälder vill att ens barn ska bli för att en som förälder ska känna att "det gick bra" (exempel från verkliga livet, i rollerna: jag och min mamma)
- mobbing då och nu, hur en som var med om det såg på det då samt nu
- stackars gubben: en fundering kring hur jobbigt det nog är att vara gubbe i dag jämfört med förut och anledningen till varför det är så viktigt för gubben att med näbbar och klor försvara sin rätt att få säga negerboll (teaser: jag tror att jag är en förklaring på spåren)
- barnkläder och könsroller (jag känner att jag har mycket mer att säga än vad jag sa här)

1 kommentar:

Lisa sa...

Hej! Läste igenom gamla inlägg (sparade som favoriter i min bloggläsare) och insåg att de där sakerna du skriver att du ska skriva om någon gång vill jag verkligen läsa om. Jag inser att nu verkligen inte är rätt läge, men tänkte mest säga Hej! Pepp! Hoppas det blir bättre!