måndag 13 januari 2014

Daghen i bilder

I morse såg det ut så här genom mitt sovrumsfönster. Så fin rosa himmel.

Det var min första ensamdag med Ben på superlänge. Vi började med att grisa i sängen en stund.

Sedan frukost: overnight oats med hallon och banan till mig och ...

... gröt och macka (en utmaning för den som inte har full koll på öga-hand-koordinationen) till Ben.

Sedan fixade jag köket. Detta vita golv, alltså. Det behöver tvättas "rätt" ofta. 

När köket var fint var det sovdags. Jag bär alltid runt på Ben i Ergon tills han somnar. Det här är min utsikt. Ben har mer av ett grodperspektiv på mig. Tror inte att jag är lika söt. 

När han somnat i selen stjälper jag ner honom bredvid kaninen. Så även i dag. 

Medan ben sov körde jag en Cassey Ho-video och duschade. 

Och skickade en lista på grejer som min mamma gärna får handla innan vår ankomst till Värmland.

Sedan vaknade lille och fick lunch. Så även jag. Hade långkokschili, guacamole och tortillas kvar i kylen efter lördagens textmexfest. Grät nästan av glädje när jag kom på det. 

Sedan det vanliga: hänga in någon tvätt i garderoberna, kasta in en ny, plocka leksaker och smutstvätt från husets alla hörn osv. Sedan mellanmål, eller "stirra ut en sked" ... 

... följt av en spårvagnstur till Linné för att plocka upp Bossa. Det började rätt bra, men när vi skulle byta vagn i Brunnsparken brakade helvetet lös. Ni vet när man försöker joxa sig fram med treåring och bebis-i-barnvagn genom eftermiddagsruschen på stan och gärna vill hinna hoppa på en spårvagn innan lokaltrafiken korkas igen av folk som slutar jobbet och man inser att man nog inte kommer att hinna det och ... treåringen kommer på att hon inte vill gå utan BARA SITTA I VAGNEN och det inte finns någon sits till henne att sitta i och hon blir VANSINNIG och lägger sig på marken precis där spårvagnarna stannar och bara skriker och folk kommer fram och ska hjälpa till och det inte går så bra? Då är man inte så stark. Eller jo, man blir visst det, för det går visst att bära en treåring med ena armen och köra barnvagn med den andra. Hela Göteborg fick veta att mitt barn VERKLIGEN INTE ÄLSKAR MAMMA ALLS, menmen. Vi kom hem i alla fall. 

Hemma plockade jag fram iPaden till stora barnet omedelbart efter att vi kommit in genom dörren och gav den lilla middag. Visst äts det hela tiden på den här? Babies be crazy med deras mattider. 

Och så tjofsade jag ihop ännu mer mat så att det stod på bordet när Nils kom hem. 

Sedan var jag tvungen att cykla och handla godis och chips och djupandas lite. 

Nu sover barnen och Nils har hittat en film som vi ska titta på. 

2 kommentarer:

Fifi sa...

Åh, herregud, hädan efter ska jag tacka...eh, gud? Gudhen? varje gång Elly får ett riktigt bryt och vi är inom hemmets trygga väggar. Fy fan, hyperventilerar nästan bara jag tänker på din upplevelse... Kram

Maria sa...

Det var ej roligt. Men jag lärde mig och lyckades bättre i dag. tog med båda sitsarna till vagnen samt russin som muta.