tisdag 7 januari 2014

Dagen i väldigt många bilder

I dag gick jag upp efter en sömnlös natt (inget av barnen sover ordentligt nu, för jävligt är det) och käkade frukost med den här. Den andra skrek om att hon inte älskade mig och ville bara sitta vid teven. Aja. 

Sedan kom vi för sent till BVC, trots att jag började preppa barnen 1,5 timme innan vi skulle vara där och det tar max tjugo minuter att gå dit. På BVC fick jag lära mig om vad bebisar kan dö av och så mättes och vägdes Ben. Han var glad hela tiden. Bo var ... se bild. 

Väl hemma käkade vi lunch. Här har Bossa smetat smör i ansiktet eftersom hon vill "SMÖRJA IN SIG SOM DU GÖR, MAMMA".

Ben blev också lite oljig av maten. Klär han i. 

När barnen fått i sig sitt åt jag bönsallad med halloumi och sparris. 

Sedan städade jag köket ... 

... medan the king of everything kollade film och åt glass ... 

... och minifrikadellen sov. 

Sedan: en skön stund med datta och kaffe. Gjorde iofs mest ärenden av typen "sitta i telefonkö för att kolla upp hur man ligger till i förskolekön" samt "ta reda på när vi får komma tillbaka och titta på Bens öga hos en doktor". Men ändå gött. 


Hann också med att packa upp min nya köksmaskin. 

So many parts. Så himla svårt. 

Målet var att testa råsaftcentrifugen. 

Och trot eller ej, men efter några felaktiga försök lyckades jag få till en väldigt god och säkert skitnyttig juice! Jädrar vad här ska juicas nu.

Så vaknade lille och ville ha mellanmål.

Sedan tog jag hand om en disk ... 

... plockade leksaker ... 

... sopade golv ... 

... och hängav mig åt en megakasse torr tvätt.

Nu undrar jag: vilken av fyra ovanstående sysslor tror ni är min vanligaste förekommande grej? Vad är det jag tillbringar den här föräldratjänstgöringen med egentligen? Plock? Golvtvätt? Klädtvätt? Disk?

... 

Det är ganska jämnt skägg mellan de fyra, men det här är faktiskt rummet jag tillbringar mest tid i. Eller åtminstone så är tvättrelaterade göromål min vanligaste grej. JÄVLAR vad tvätt det blir i en familj på fyra, där minst två kladdar helt utan hämningar. Kuriosa: Nils har tvättat en (1) gång sedan vi flyttade in. Jag kanske har tagit rätt på 80 tvättar nu. Magiskt hur det för resten av familjen liksom bara flyger in rena vikta kläder i deras garderober, va? Spelar liksom ingen roll var de smutsiga kläderna läggs, vips så bara dyker de upp i garderoben och luktar gott igen. 

Sedan skyndade jag mig att få middagen klar tills barnafadern kom hem från jobbet. Hann nästan. 

När vi ätit matade jag Ben och sedan tränade jag ett kort pass i sovrummet. Körde Casseys abs on fire

Efter dusch lämnade jag Nils och barnen och åkte till Sara för snacks och Bachelor-premiär. Vi ska ha som en bokcirkel, men med Bachelor tänker vi. 

Väldigt mycket bar överkropp på nya bachelorn. 

Som sagt. 

Sedan tog jag en vagn hem och lyssnade på första avsnittet av Welcome to Night Vale och blev lite rädd och nu är jag hemma. Och jag är på dåligt humör, faktiskt. Köket ser nämligen ut som skit, vilket betyder att det första jag måste göra i morgon bitti är att städa min arbetsplats för dagen. Detta trots att vi sagt att den som inte lagar maten (nästan alltid Nils) ska städa köket på kvällen. Nu har det "glömts" flera gånger och jag känner hur jag surnar till. Men jag HATAR att vara den som påminner om överenskomna städavtal. Hatar att behöva prata om det. Hatar att blir sur över sådant här. 

Så vad göra? Ska jag städa upp det själv och hoppas att han kommer på sig i morgon eller nästa dag? Ska jag strunta i det och låta det vara hela dagen i morgon också? Men vad ska jag då laga mat i? Eller ska jag bara skita i allt, börja ta disken på kvällarna också och bli surare och surare, bittrare och bittrare?

Eller ska jag bara blogga om det och hoppas att det löser sig, eftersom jag vet att han läser här? 

12 kommentarer:

  1. Bra val!

    Kom igen nu Nils, du vet ju att du får så mycket igen när du lägger manken till lite *pratar egentligen med min man samtidigt*

    SvaraRadera
  2. Det blev filosofiskt och meta på en massa nivåer där på slutet...

    SvaraRadera
  3. Önskar ibland att jag hade haft en blogg som bara min man läste.

    SvaraRadera
  4. Hoppas du kom upp till ett skinande rent kök, efter flera timmars god sömn!

    Förresten, abs on fire, visst dör en nästan?

    SvaraRadera
  5. Förlåt, lite off topic, men: fy FAN vad söt Ben är på bilden där han är oljig!

    SvaraRadera
  6. SJälv hade jag ett utbrott igår kväll när Mikael kom hem från jobbet och hittade mig i tvättstugan med tre ton rentvättat (han sa inget om det utan babblade på om sitt jobb), sen gick vi upp till läggan som jag nyss dammusgit (ingen kommentar på det heller), sen var det renbäddat i vår säng (ingen kommentar där heller), inte heller för middagen jag gjort däremot undrade han om jag hade "hunnit ringa elbolaget". Under dagen hade jag dessutom JOBBAT. ALLTSÅ. Vreden regnade över honom. Och han som en IDIOT "amen asså jag hann bara inte säga något om det???" EHHHHHH???? Säg bara TACK eller nåt dåre. AHHHRGGGHH!!!

    SvaraRadera
  7. Åh vad jag känner igen mig. Vi har också såna där avtal angående städning och liknande och det är bara SÅ. HIMLA. TRÅKIGT att behöva vara den som tjatar och påminner. Speciellt som min man har en tendens att småsnäsa JAAAA, JAG SKAAA lite halvt irriterat när jag påminner om saker jag tycker en vuxen person borde vara kapabel till att komma ihåg själv. Och så går man där och funderar på om man ska a. göra det själv för att slippa irritera sig över att dels behöva säga till och dels nästan bli snäst på, b. slippa reta sig på att det inte blir gjort, c. det faktiskt blir mycket bättre om jag gör det, fast d. då slutar det bara med att jag blir bitter över att jag måste göra allt tråk och vi har ju faktiskt kommit överens om hur det ska göras. Och ändå blir det så här. Den som kommer på lösningen på detta problem är värd ett Nobelpris, minst.

    SvaraRadera
  8. Hej Maria!

    Med risk för att låta totalt självgod och hemskt nu: jag tror verkligen så himla mycket mer på att säga till Nils och ba nu sätter du dig här och lyssnar på mig för så här mår jag när du blablabla. Det är hemskt att vara den som liksom ser det som behöver göras och det borde verkligen inte falla på en persons lott att ha koll på tvätt och disk och städ och ptja, sånt man gör i hemmet som borde vara gemensamt. Tyvärr funkar det ju så i säkert 90% av alla hem och när man är den som har dom där allseende ögonen så är det FRUKTANSVÄRT IRRITERANDE samt ORÄTTVIST. Men det enda sättet att komma ifrån det är ju ändå att prata om det. Martyrtigeriet/bara göra det hjälper ju nada i längden eftersom den uppenbart helt blinda andra hälften ändå inte kommer märka skillnaden.

    Jag brukar ta ett glas vin (eller öl eller whathaveyou) och tvinga Andreas att "sitta i soffan och lyssna på mig när jag pratar nej men titta inte på teve samtidigt, stäng av vi ska PRATA" och ba såhäräre. Jag är ledsen för att du inte ---. Hittills har det faktiskt funkat.

    (För att jag inte ska ha så himla höga hästar så behöver vi snart ha ett sånt "samtal" om hur man tvättar eftersom saker när jag tvättar blir rena, fina och vikta så att det går att lägga in i garderoben och när nån annan tvättar blir för små, missfärgade, halvtorra och ligger i små korvar som ändå måste vikas om.)

    SvaraRadera
  9. Ställ alarmet på hans mobil på 30 minuter tidigare än han brukar gå upp och döp alarmet till "Städa köket".

    SvaraRadera
  10. Olga - bra idé! Hehe.

    Linn - givetvis har du rätt. Och jag gjordet till slut! Iofs på det konflikträdda sättet att skriva det i ett whats app-meddelande, men ... ändå. Ett litet steg osv.

    SvaraRadera
  11. Heja dig! Whatsapp är ju way bättre än säga ingenting!

    SvaraRadera