torsdag 26 december 2013

Sista svaren

Gud vilken tid det tog för mig att besvara frågorna då. Men nu så!

Johanna säger:

Bor också på Hisingen och såg dig en dag på Emmaus och ba: "Där är ju Bossa! Och Bossas familj!" Och så ville jag liksom börja stalka dig, för att jag, likt många andra här, tycker du är så himla rolig och smart och borde bli min kompis (fast alltså, stalkar man kompisar? Obehaglig impuls minst sagt). Men så sket ungen på sig precis då och det var bara att dra hem utan att knappt få mer än en glimt av er. 

Det jag undrar är lite, vad tycker du om sånt här? Vi verkar ju vara många anonyma beundrare! Hur tar du uppgiften som idol? ;) 

Sen undrar jag hur du ser på baruppfostran och sådär. Alltså förhållningssätt och så, har ni några speciella regler? Vad är det viktigaste i er uppfostran? Och läser du Jesper Juul lika neurotiskt om jag?

Hej! Vad du är snäll som säger så fina saker. Jag blir lika förvånad varje gång någon jag inte känner säger att de läser min blogg. Jag tänker verkligen på riktigt inte på att någon läser. Jag skriver snabbt och ibland väldigt ogenomtänkt och kastar oftast bara ut inlägg och känner någon slags tillfredsställelse över att ha fått ur mig något. Men jag tänker liksom inte på att någon ska läsa det. Men jag gillar att folk läser, för då blir det kommentarer och jag älskar kommentarer. Plus att jag har lärt känna flera som läser min blogg (och vars bloggar jag läser) på riktigt och det är inget annat än fantastiskt.

Angående barnuppfostran så är det klart att vi har lite regler (godis endast på lördagar och man får inte slåss osv), men vi har väl ingen speciell taktik. Det viktigaste, och här är vi överens, är att barnen blir snälla och fria. Fria att vara som de vill och så opåverkade som möjligt av normer.

Jesper Juul är ett väldigt bekant namn, men jag har inte läst honom. Kanske borde jag? Ska googla honom när jag är färdig med det här inlägget.

---

Hanna säger:

Hej från ett fan. Har du några tips inför barn två. Och behöver vi köpa syskonvagn?
Hej tillbaks från ett fan. Mitt bästa tips är att använda dubbeldagarna och pussla med semester och så, så att ni kan vara lediga tillsammans så mycket ni kan i början. Vi körde sex veckor ihop när Ben kom och under hösten har Nils varit ledig på fredagarna. Det har varit oerhört värdefullt. Att vara med båda barnen tillsammans med Nils är det bästa jag vet. Att vara ensam med båda barnen när Ben var ett gryn gav mig ångest. Okej, andra omständigheter spelade in, men det var sjukt jobbigt och jag var ledsen väldigt ofta.

Bo var två år och åtta månader (knappt) när Ben kom och vi använde vår syskonvagn enormt mycket i början. Vet inte hur jag hade överlevt sommaren (då jag var själv med kidsen mest hela tiden) utan den. Nu sitter Bossa inte i vagn så ofta, men det är ändå skönt att ha när vi ska iväg lite längre. Obs: vi har inte bil och det kanske spelar in. Men för oss har det varit mycket värt att ha en syskonkärra. Dock att vår vagn går att göra om till en enkelvagn (Babyjogger city select). Det är gött. Hade känts bökigt med en superstor vagn nu när Bossa ändå oftast står på ståbrädan (eller skateboarden som hon säger).

---

Christel säger:

Läste i en kommentar här ovan att frieriet var episkt. Blir ju himla nyfiken eftersom jag är en frierijunkie. Tell me more, pretty please!

Och Johanna säger:

Ska komma på lite kul frågor med sen, men nu vill jag mest be dig åter-länka till blogginlägg om frieriet som ovan kallades "episkt". Jag hade nog inte hittat hit ännu när det hände och blev nu mycket mycket nyfiken :)

Haha, det episka frieriet ägde rum 2008 och då fanns inte den här bloggen, så jag kan inte länka. Men så här:

I februari 2008 var jag på väg tillbaka till Göteborg efter några års jobbande i Stockholm och jag och Nils skulle äntligen få leva ihop på riktigt. Jag hade fått jobb inom mitt skrå i Göteborg och Nils var nästan färdigpluggad och allt var på gång att hända liksom.

Nils favoritartist (då som nu) heter John Vanderslice (googla gärna, han är bra) och han skulle spela på Pustervik i Göteborg. Jag hade inte tänkt så mycket på att gifta mig och jag tror inte att Nils hade det heller, men när jag läste om spelningen så kom jag på att det vore så himla roligt om han, alltså John Vanderslice, kunde fria till Nils åt mig. Minnesvärt, liksom. Jag är mycket för stora gester.

Så ... jag mejlade John och frågade och han svarade följande dag att visst ville han det. Han hade läst upp mejlet för sin fru och båda hade blivit rörda och jag blev ganska förvånad och väldigt glad över att han ens svarade.

Vi gjorde i alla fall upp att jag skulle komma backstage före spelningen och träffa honom. Så jag köpte ringar och åkte till Göteborg och fick med mig ganska många vänner på spelningen, eftersom flera ville vara med om the moment. Nils var lite konfunderad över att ett gäng polare ville följa med på en spelning med en artist som inte så många känner till, men jag tror inte att han misstänkte något.

Allefall, jag hittade på en ursäkt för att smita från förfesten och så drog jag till Pustervik och berättade om mina planer för personalen där och blev insläppt backstage och höll på att kissa ner mig av nervositet när jag fattade att det verkligen skulle bli av.

John och bandet var supertrevliga och tog emot mina ringar och en lapp med vad jag ville att han skulle säga och så gjorde vi upp att han skulle göra det mellan låt fyra och fem, tror jag.

Vi stod längst fram och när han hade spelat fyra låtar så sa han "do we have a Nils Björnsson in the audience". Nils blev väldigt tagen och fattade ingenting, men någon lyckades knuffa upp honom på scenen och så tog John fram min lapp och sa "I have a question for you. Will you marry Mary?", varpå Nils sa "yes please".

Till saken hör att Nils inte gillar att stå i centrum och absolut inte på en scen, så egentligen var det lite taskigt allting. Men samtidigt var det ju hans favoritartist. Så jag tänkte att det skulle väga upp det obekväma i att få ljuset på sig.

Ja, det var väl det. Så himla fint kändes det. Och efter den konserten har han frågat efter oss när han spelat i Göteborg och vi har fått komma upp på scenen igen och berätta hur det går för oss. Och så har han snackat med oss efter spelningarna och skickat signerade skivor. Härlig person, härligt minne.

...

Mirjam säger:

Jag vill också veta mer om detta episka frieri plus hur ni tänkte när ni gav er dotter samma namn som hon som var ihop med Svennis-Ulrika gett sin dotter. Är hon er idol?

Jajamen! Och Suzanne Sjögren - vars son heter Ben - är vår andra stora förebild i livet.

...

Just det! Fick även frågor om det där med att Nils hade MUF-knapp på sig när vi träffades samt huruvida det var nedgånget kring Anfield fortfarande.

Svaren är:

1. Alltså, han var inte så aktiv i MUF, tror jag. Och alla har vi väl varit unga och dumma? Tur att man får och kan ändra sig.
2. Det var så JÄVULSKT nedgånget kring Anfield. Igenbommade hus med lappar som skvallrade om att "there's nothing to steal here" och stängda butiker och så jävla mörkt och ruffigt allting.  Jag tyckte att det var superkonstigt att det såg ut så i området kring arenan. Det ligger liksom inte så långt från centrum och även om det hade gjort det så hade det varit knepigt med så himla nedstängda kvarter precis bredvid ett ställe som drar 45 000 personer cirka en gång i veckan. Det borde ju blomstra av verksamheter. Vi frågade våra nyfunna Liverpoolvänner om detta och de sa att fotbollslaget hade köpt upp typ allt runt arenan för att kunna göra något, men att planerna gått i stöpet eller låg på is. Så det är typ klubbens fel att det ser ut som det gör och tydligen är klubben medvetna om det och har bett om ursäkt. Ungefär så.

Nu ska jag sova. Det här inlägget tog hela kvällen att få ihop, för Ben har vaknat och drällt runt. Hoppas att han är färdig med drällandet för i natt. Buhu, när ska det börja sovas bra?

onsdag 25 december 2013

Hade sådana docs när jag var 16, fick åka till Stockholm (från Värmland) för att köpa

Hej! Vi har firat vår första jul som fyra i familjen i vårt egna hus. Så konstigt om man tänker för mycket på det, så det ska jag inte göra. Vill inte få svindel nu, när jag har det så gott med ett glas rött och min dator i ett lugnt och tyst hus. Men sjukt fint har det varit. Tio gäster varav sju som sov över varav fem av de sju i fyra nätter. Vårt lilla hus har fått smaka, med andra ord. Men trots att det inte är så stort så har det gått bra och jag tror att alla har fått sova gott. Utom Ben och den som hade Ben för natten, vill säga. Men det är ju sedan gammalt.

Mest mysigt har det såklart varit att se Bossa leka med sina kusiner. Här är hon med Emma, som också är tre år (fast snart fyra). Eftersom min bror bor i Tyskland och precis som vi har flera barn där en är bebis så ses vi supersällan. Men Bossa pratar väldigt mycket om sina kusiner och när de väl ses så leker de extremt bra ihop. Kul. Också kul för mig att få träffa min bror. Vi tycker olika om väldigt mycket och han är (uppfattar jag det som) väldigt icke-ångestig (till skillnad från yours truly, ni vet), men det är ju ändå på något vis ens syskon en är närmast. Finns ju ingen annan som formats i samma sociala miljö av samma folk på samma platser. Och så.

Dessutom är det mysigt att blanda Nils och min familj (hans föräldrar och bror var med) och tänka att det här är VÅR familj.

Annat bra, när jag ändå är på temat: kolla vilka världsbästa klappar jag fick! Detta trots att vi vuxna inte skulle byta.

lördag 21 december 2013

Lets get this done

Ni vet när ens brorsa ringer från flygplatsen i Frankfurt och frågar om de kan komma till oss i dag, och inte på måndag, eftersom vännerna de skulle bott hos första nätterna åkt på magsjuka?

Det är då en tar på sig träningskläderna för att storstäda. OBS: vill understryka att detta är positiv stress. Askul att de kommer tidigare och Bossa trillade omkull av glädje när hon hörde att kusinerna kommer redan i dag. Är "lite" smutsigt här nu bara. Men det löser vi strax. Häj!

Svar på fler frågor

Jag sitter och väntar på att Nils ska vakna så att jag får gå och lägga mig igen. Hade lillebroransvaret i natt och det gick ungefär som vanligt. Buhu vad jag längtar efter att det här ska vara över, att tänderna ska komma ut (helst alla på en gång) och att han ska börja sova hela nätter. Fy fan vilket lyft det kommer att vara för den här familjekonstellationen.

Tar några frågor så länge.

Anonym säger:

Vi är liksom ni nyinflyttade i Tolered. En liten speciell grej är att vi egentligen inte visste nåt om området innan vi började kolla efter hus, på nåt sätt kändes det så avlägset...Pinsamt nog sätter vi annars en ära i att känna till städers geografier...Vi har bott i stan på olika adresser länge, liksom våra kompisar, och jag kan ärligt säga att ingen vi pratar med är bekant med Tolered. Slätta Damm möjligen. Vore kul att höra hur ni hittade hit, vad ni tycker om kvarteren och framtiden för centrala hisingen med gentrifiering etc. Läser din blogg med intresse :)

Nämen hej! En granne, alltså? Vilken gata? Vi bor på Kalmargatan. Vi kanske kan hänga? Har du boarn? Hehe.

När jag flyttade till Göteborg första gången, 2001 tror jag, så bodde jag under några år på båda sidor av Vågmästareplatsen och jobbade för bemanningsenheten i Lundby. Då körde jag en del hemtjänstpass i Tolered, så jag har varit här förut. Därmed inte sagt att jag "kan" området. Det kan jag verkligen inte och varje gång vi går utanför dörren ges det möjlighet att upptäcka en ny gatstump bara genom att ta vänster i stället för höger eller så.

När vi började leta hus var Hisingen inte ett alternativ. Främst för att Nils inte visste något om ön och knappt hade varit på den, men också för att det kändes lite off. Men efter ögonöppnande research i form av vad hus med våra krav kostar i Göteborg så blev Hisingen plötsligt högaktuellt. Våra krav (eller önskemål) var:

- på spårvagnslinjen
- cykelavstånd till stan
- friliggande
- friköpt tomt
- tre sovrum på samma våning

Ett hus som uppfyller samtliga punkter på ovanstående lista är ej billigt, om en säger. Men på Hisingen fanns det fortfarande en sportslig chans att hitta det, kom vi på. Och så gjorde vi det. Och så visade det sig att vi skulle trivas så himla, himla bra. Det är ju så mysigt här! Kuperat och olika hus överallt. Och massa parker och lekplatser på krypavstånd. Och Nils cyklar till jobbet (vid Kungsportsplatsen) på en kvart och spårvagnshållplatsen ligger inte längre bort än att det går att promenera dit med en trilskig treåring utan barnvagn.

Vad frågade du mer? Just det, om gentrifieringen och så.

Jag tänker att det kommer att göra att den där sportsliga chansen att hitta ett hus till överkomligt pris på Hisingen kommer att minska i framtiden. Och det är trist. Annars tänker jag att det är kul att det finns en saluhall på promenadavstånd och rätt gött att porris-butikerna kring skumraskkvarteren försvinner. Och så tänker jag att jag hoppas att de flesta av alla nya hus som byggs kommer att rymma hyresrätter och inte köpebostäder. Ungefär så. Vad tänker du?

torsdag 19 december 2013

The only way is up

Jag vet på ett intelligent plan att barnen kommer att sova nätterna igenom snart. Till och med den lille. Men det känns ändå så långt borta nu. Ungefär som när man gått över tiden och börjar tänka att bebisen aldrig kommer att komma ut. Att det vänder vid vecka 42 och man får börja räkna bakåt.

Så här såg min natt ut i natt:

21:15 - går och lägger mig, så sjukt nöjd över att vara i säng så tidigt. Här ska sovas!
22:00 - släcker lampan, efter några Ruzzlematcher och boksidor.
22:01 - Bubba vaknar. Han får napp och klappar och mjuk stämma. Detta verkar göra honom piggare.
22:05-22:50 - bär omkring på honom i Ergon. Sjunger vaggvisor.
22:50 - ger honom en flaska mjölk. Var det koffein i mjölken? Det verkar nästan så.
23:00 - går ner till Nils och säger att det verkar bli en jobbig natt. Ber honom sova på nedervåningen.
23:05-00:00  - ömsom bär, ömsom försöker söva i storsängen, där jag nu bäddat för både mig och Ben. Piggheten övergår till ledsenhet. Byter någon blöja. 
00:00 - hör att Bossa vaknar och är ledsen i rummet bredvid. Hör också att Nils går in och tar hand om det.
00:00-01:30 - Bubba blir mer och mer ledsen. Jag börjar bli orolig. Han är ju nästan aldrig ledsen.
01:30 - tänker att han måste ha ont någonstans. Ger honom en alvedon.
01:35 - jag och Ben somnar. 
03:00 - vaknar av att Bossa står och petar på mig. Hon fryser och hostar. Går in till hennes rum och stoppar om henne. 
03:00-03:20 - sitter bredvid Bossas säng tills hon somnar.
03:30 - somnar om, bredvid Ben.
03:30-07:15 - petar in nappen i Bens mun cirka en gång i timmen. Gör det som i sömnen.
07:15 - Bossa vaknar. Ny dag! 

onsdag 18 december 2013

Nu myser vi, hörrni

I dag har vi för första gången någonsin köpt en gran och det skulle givetvis dokumenteras.

Före (på vägen dit spekulerade vi kring hur mycket en gran kostar. jag gissade på 500, Nils på "max 300". Det kostade 250, men 500 om man hade velat ha en kungsgran) ...

... en bit på vägen ...

... snart så ...

... pynt ...

... stjärnan ...

... klart!

Och så med lampan släckt och brasan i gång. 

tisdag 17 december 2013

En dag, två barn, tre bilder

Vissa dagar upplever jag ett jättepåtagligt lyckorus när Nils kommit hem från jobbet, barnen har fått mat i sig och pyjamasar på sig och är på väg i säng (one down, one to go när jag skriver detta). Just i dag är en sådan dag. Jag vill liksom hajfajva mig själv för att jag klarade det; att barnen överlevde och att jag inte blivit galen. JAG GJORDE DET, som Dora skulle ha sagt.

Men det har inte förflutit helt utan att använda livlinor. Det här till exempel. Mat framför paddan. Det händer ju bara inte. Men treåringar fattar väl konceptet undantag? Jaså...

I alla fall. Medan Bossa lidit sviterna av inledande förkylning och jag av att inte ha fått sova så har Ben tagit massa skutt uppåt framåt. Nu träffar han till exempel munnen emellanåt, när han får sin nya favoritgrej majskrok i handen.

Och så behärskar han den här. Eller ja, han kan sitta i den i alla fall och ibland rullar han iväg (baklänges, men ändå).

Nu börjar del två av dagen: den göttiga, men samtidigt lite stressiga. Det gäller att välja rätt nu, bland alla tv-serier och olästa böcker, tidningar och bloggar, så att de snålt tilltagna timmarna före senaste läggningstid (klockan 23) blir så kvalitativa som möjligt.

Jullista

Men hepp! Jag hade ju redan gjort en jullista ju. Gud vad jag inte vårdar mitt Spotifykonto, känner jag. I ett annat liv, med mer tid och ork för att pyssla, skulle jag lätt ägna mig åt att knåpa låtlistor hela tiden. Nu vet jag inte ens vad som ligger där, på kontot. Hur som så tycker jag att den här jullistan duger än. Ska bara lägga till lite på den.

Nu händer det grejer!

Djiises! Han låg i gymmet nyss. Vände bakhuvudet till i tre sekunder varpå ...

Jag älskar mina barn, men

Undrar när nätterna med Ben kommer att ta knäcken på oss. Känns som lite halvnära just i dag.

Det är inte det att han fortfarande äter om nätterna. Jag skulle gladeligen mata honom nattetid tills han blir fem om han bara somnade om efter maten. Nu ... gör han inte det. I natt fick han en flaska vid två. Sedan var han vaken till någon gång efter fyra. VARFÖR ÄR DET PÅ DETTA VISET?

Det är väl synd att säga att vi blev bortskämda med Bo, eftersom hon hade kolik och skrek mellan 19-04 de tre första månaderna. Men hon började faktiskt sova hela nätter runt halvåret. Jag hade hoppats att Ben också skulle... Men äsch, this too shall pass antar jag?

Bonusinfo: förutom att jag är bortom alla gränser trött i dag så har jag båda barnen hemma pga förkylning hos den stora.

Det är ju så gott att sova. Varför vill du inte göra det på natten?

måndag 16 december 2013

Ännu mer svar

Maja säger:

Hej!
Jag gillar din blogg massa! Bor också på Hisingen, heja!
Jag undrar också över det där med att skaffa syskon. Jag mådde konstigt och ängsligt efter min bäbis och är rädd för att må så igen (tror inte att det var depression, bara sömnbrist och hormoner) trots att jag vet hur underbart det är med barn.
Hur tänkte ni och hur blev det?

Hur tänker ni dela föräldraledigheten denna gången?

Också en sista... favorit-jullåt?

Hej! Tack för fina orden! Var på Hisingen bor du? Jag gillar att bo på ön, men har inte så stor koll på omgivningarna. Har du några tips? Grejer att göra med barn? Bra kvarterskrogar?

På fråga 1 svarar jag här. Angående föräldraledighet så tänker vi dela lika även denna gång. Det blir nog cirka 10 månader var.

Favoritjullåt, hmm. Jag gillar väldigt många jullåtar. Måste nog göra en spotifylista! Vi ska ju fira jul hemma hos oss och allt. I alla fall, jag tycker nog bäst om "12 days of christmas" och "All I want for christmas is you" eller "Fairytale of New York". Egentligen är alla jullåtar bra.

Sofia säger:

Vad önskar du dig i julklapp? Vilken julmat gillar du mest? 

Jag önskar mig en yogamatta, hantlar eller kettlebells i olika slags vikt, Bea Uusmas Expeditionen (den feta varianten, med bilder), en överraskningsresa eller överraskningskväll inklusive barnvakt, en bra resväska med hjul, nya Doctor Martens, fina uppläggningsfat som är eller ser ut att vara från 50/60-talet, en ny mixer med tillhörande stav eller till och med någon slags hushållsassistent. Vi vuxna ska dock inte byta klappar i år, så jag tror att jag får jobba på den här listan på egen hand.

Jag tycker bäst om stompen (ett bröd mamma alltid bakar till jul; kan vara en dalarnapryl), skinkan, köttbullarna, lussekatterna och chokladkartongerna.

Sandra säger:

Jag håller med tidigare kommentarer om att din blogg är så himmelens bra. ÄLSKAR den. Jag undrar följande: 1. Funderar ni någonsin i banorna att flytta ifrån Göteborg eller är ni där för att stanna? 2. Tänker du gå all in när det gäller trädgård och odling och allt sånt gött till vår och sommar? 3. Funderar ni någon gång på fler barn eller känner ni er sådär biologiskt lugna med de två härliga barn ni har redan?

Men stop it! Du är ju en av mina absoluta favoritbloggare ju.

1. Vi vill gärna bo utomlands en dag. Är ungefär överens om var, men vill inte jinxa genom att prata om det än. Det ligger några år framåt i tiden.

2. Haha, jag hoppas! Jag har ingen aning om huruvida jag är kapabel eller ej (har aldrig lyckats särskilt bra med krukväxter till exempel), men jag ska försöka! Tänker som minst odla sallad, morötter, luktärt, potatis, gräslök, rädisor och ... kommer inte ihåg nu. Tulpaner har vi redan satt!

3. Vi är väldigt biologiskt lugna med de vi har.


Fler svar på frågera

Fiat säger:

Jag vill veta hur din springkarriär ser ut, hur du hittar tiden till att springa med två barn och vad du lyssnar på när du gör det. Alltså springer. Inte gör DET. Det vill jag inte veta något om. 

Samt vilka principer har du tullat på sedan du blev förälder? Vad tänkte du att du skulle vara hård med som du släppt och är det någon skillnad på barn ett och två där? Vi skulle ju t.ex aaaaaaldrig ge Isak godis. I alla fall inte innan han blev två och då skulle han bara få vid väl valda tillfällen. Vi började välja våra tillfällen ganska ofta efter ettårsdagen...

Hej! Min springkarriär ser ut så här:

Jag som ung person: sprang regelbundet och hyfsat långt och till och med lopp och liknande, redan när jag var ungefär 12.
Jag som ung vuxen: sprang endast i perioder av tjockpanik (vilket iofs var rätt ofta)
Jag som riktig vuxen, före graviditeterna: sprang aldrig, förutom i ett anfall av "nu vill jag bli brud-smal" inför bröllopet (klyschigt och hemskt, jag vet)
Jag som vuxen, efter graviditeterna: köpte bra skor och började springa på riktigt, MEN väldigt mycket som en periodare.

Jag sprang jättemycket innan vi flyttade och sedan ... endast två gånger. Så himla dåligt. Jag kommer in i stim och gör saker superintensivt och sedan tappar jag det. Men eftersom jag ofta byter ut det mot något annat (gå på gym, träna framför youtube eller liknande) så tänker jag att det är okej. Så länge jag gör något, liksom. Men just nu dock: rätt lågt på aktivitetsfronten.

När jag väl springer så lyssnar jag på podcasts (Värvet, Alex & Sigge, Moa & Matilda, This American life, Pop culture happy hour mm) eller hiphop eller r&b gjort av tjejer.

...

Åh, barnregler jag tullat på. Herregud. Vad mycket man "vet" om hur det ska bli med barn, innan barnet väl kommer. Kära nån.

Än så länge är Ben så liten, så han har inte "utsatts" för tullandet än. Men jag misstänker att vi kommer att börja släppa på restriktionerna tidigare med honom, nummer två som han är.

Här kommer en lista över grejer som vi inte skulle gör som föräldrar, men som vi ... ändrat åsikt om efter att Bossa kom in i våra liv:

- Godis/socker. "Så himla onödigt att ge henne något innan hon är cirka fem" tänkte vi väl förut. Men så kom andra sommaren och den första glassen och nu äter hon lördagsgodis och rätt mycket kakor där emellan.
- McDonalds. Detta var en tvärsäker "aldrig göra"-grej med barn. Men gud alltså. Minsta motståndets lag och allt det där.
- Bli arg på eller skrika åt barnet. Det skulle ALDRIG hända, för det vinner ingen på. Nu klänger jag mig fast vid det jag hört om att det är bra för barnet att se föräldrarna ha "alla slags känslor" med näbb och klo.
- Säkert massa andra saker. Men nu är det sent och jag måste gå och lägga mig. Tog en halvtimmes "söva om Ben"-paus mitt i skrivandet av detta inlägg. Nu sover han. Hoppas jag. Det är iofs Nils natt, men just nu har han så himla dåligt tålamod med Bens sömnlöshet att jag går som på nålar och gärna "rycker ut". Så svårt det här. Föräldraskap, relation, sömnlöshet, irritation och så vidare i all evighet. Dessa ständiga bekymmer. Aja, godnatt.

söndag 15 december 2013

Nu har vi bott här i nästan precis två månader

Nu när vi boat in oss lite tänkte jag visa bilder från vårt hem. Jag kör ett par rum i taget, för det där tillfället då alla rum i huset är fotovänliga samtidigt kommer nog aldrig att uppstå, har jag insett.

Jag börjar med barnens rum:

Bossas krypin ligger rakt fram när man kommer upp på övervåningen.

Min favoritgrej med hennes rum är att det är som ett litet extrarum i rummet, där sängen kan stå. Så mysigt med snedtak. 

Målerihörnan. 

Duplo- och hästhörnet.

Bibliotek- och musikdelen. 

Utsikten. 

Bens rum ligger innanför vårt och är ungefär som Bossas, fast spegelvänt och lite mindre (tror jag).

Han har också en mysig sovsalong. 

Annars har han nästan ingenting i rummet, jämfört med syrrans bohag. Bara en fåtölj där han får mat. 

Och ett bord med en gammal och en ny gosefigur (nallen till vänster heter Brummis och är 35 år) samt en behållare med Bossas gamla bebisleksaker (de få som inte åker tillbaka in i Bossas rum pga "DEN ÄR MIN").

Han har en egen nattlampa i alla fall. 

Och en stor garderob! Som jag inkräktar lite på, men ändå. 

Jag kan alltså slippa stå i kö och så kommer maten hem till mig och det är inte dyrare än på det vanliga sättet?

I fredags skeppade vi iväg Bo till farfar och farmor i Halmstad och herregud vad det är precis som di säger, flerbarnsföräldrarna, att när en plötsligt "bara" har en bebis att se efter så känns det nästan som innan man började få barn. Så himla enkelt och vilsamt det är med ett barn i stället för två. Ska jag bli en sådan som säger "passa på att njuta nu" till de som inte börjat föda ut syskon än eller? NEJ DET SKA JAG INTE.

I alla fall. Helgen har tillbringats med massor av sömn (sov 23-11 natten mellan fredag och lördag!!!), långkok (bjöd Katten och Knäet på texmexafton i går), julfix, bebismys (tror att Ben tycker att det är lite konstigt att få massa uppmärksamhet av båda föräldrarna samtidigt) och städning (måste nog passa på att föreviga Bossas rum, för just nu kan man se golvet där inne).

Ja, ni hör. Härliga tider. Dock glömde jag visst av att jag har en blogg och så vill jag inte ha det.

Jag har till exempel helt missat att berätta om en revolution som inträffat i mitt liv. Alltså, detta med att man kan beställa och betala för mat och dagligvaror nätet och så kommer det hem en eller två personer dagen efter och lassa in det i hallen. Jag kanske är sist på bollen här, men detta är ju helt f a n t a s t i s k t.  Har gjort det två gånger nu, via den här sidan, och jag är som berusad av hur mycket tid och åbäke detta sparar oss.

Här är en lista över fördelarna med att handla sin mat så här:

- Vi slipper ta med oss barnen till mataffären.
- Vi slipper uppsöka mataffären över huvud taget.
- Vi slipper tänka på att kånka hem fyra liter mjölk, två paket blöjor, tusen burkar barnmat, en bal toapapper osv på våra cyklar. Med andra ord: vi har numer VERKLIGEN ingen anledning att skaffa bil. Halleluja.
- Det är fraktfritt om man handlar för över 700 spänn, vilket är väldigt enkelt gjort.
- Vi sparar pengar på detta eftersom det är samma priser som på en vanlig ICA Maxi, men risken att vi spontanshoppar massa grejs är borta.
- Vi blir bättre på att planera vad vi ska äta, eftersom vi måste tänka igenom vad vi ska handla innan vi börjar handla.
- Vi kan handla på kvällen, när barnen gått och lagt sig, och titta på teve samtidigt.
- Leveransen är supersmidig. Beställer man senast midnatt så kommer varorna dagen därpå och man väljer själv vilken tid (tvåtimmarsintervall) som de ska komma. Dessutom har den som packat varorna sett till att det som är fryst är i en påse, det som ska in i kylskåpet i en annan och frukten i en tredje osv.

Nackdelar med att handla så här:
- Utbudet är något begränsat jämfört med att gå på butik.
- Man kan inte klämma på avocadosarna.

Men ändå. Bortsett från nackdelarna så är detta en revolution. För mig. Häj!

Ps: mat.se har ej sponsrat detta inlägg. Jag har aldrig gjort ett sponsrat inlägg pga förslagen jag fårgår ut på att jag till exempel ska skriva om en bowlinghall jag aldrig besökt eller, nu senast, om en dejtingsajt. Det verkar dumt.

Pps: OM mat.se läser detta och vill sponsra mig så går det jättebra.

onsdag 11 december 2013

Nyläst

Jag läste Cirkeln för flera år sedan, i min förra bokcirkel, och har aldrig kommit till skott med fortsättningen. Men nu när det pratas så mycket om sista boken i trilogin blir man ju sugen! Så på resan till och från Liverpool klämde jag den här. Och det var absolut inget problem, trots att den är över 600 sidor tjock, för uj vad spännande och lättläst den var. Nu måste jag nog köpa sista delen i dyr-upplaga, för jag orkar nog ej invänta pocketutgåvan.

En mening om varför en bör läsa boken:

För att fatta handlingen i bok ett och tre, yo,

En mening om varför en bör undvika den:

För att man kanske är en sådan där som inte vill gå på hajpen.

Nyläst


Jag har läst Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet av Linn Spross, efter att jag vunnit boken av eminenta Ania, som i sin tur känner Linn. Oj, lång mening.

Boken handlar om Hanna som pluggar lösa kurser i Uppsala och som träffar Imagine, som från början verkar skitjobbig men som snart blir livsviktig. De känner väl ungefär att de överlistat universitetsvärlden och egentligen hela samhället och att de måste göra något. Lite oklart vad, men förmodligen en revolution och en förening bildas och det är väldigt mycket prat hela tiden och att göra något.

En mening om varför en bör läsa boken:

För att den är skitrolig och smart och man blir faktiskt lite peppad på att göra något.

En mening om varför en bör undvika den:

För att hon som skrivit den är född 1989 och det är ju skitungt och kan skapa ångest hos den som läser den, eftersom det är en väldigt smart och bra bok.

Nyläst

När jag var nybliven mammaperson till Bossa kunde jag inte ha inplanerade grejer, ens om de var roliga. Jag hade repetition med Slynkören en kväll i veckan och det var ju en rolig sak och fullt görbar, men det blev liksom trots det för mycket för mig. Det blev som ett slags jobbigt måste, trots att det inte var det, och så slutade jag.

Tänker på det nu när jag visst har läst tre böcker utan att rapportera om dem här, trots att det är en enkel sak att göra. Och trots att jag ju ville göra det, för jag vill kunna se i slutet av året hur många böcker det blev och vad jag tyckte om dem och hur många kvinnor respektive män jag läst osv osv osv.

JAJA, nu bockar jag av dem i rask takt och sedan får jag äta choklad och spela dataspel. Det sovs så jävla dåligt här (båda barnen) just nu, så det enda jag orkar på kvällarna är egentligen choklad och dataspel. Och podcasts.


Nu svamlar jag igen. Det jag skulle säga är att jag läst den här: När gud var en kanin av Sarah Winman. Den handlar om Elly och hennes uppväxt på 70-talet och sedan hennes tidiga vuxenliv på 90-talet. Den är uppdelad i två delar. En om barn- och en om vuxenpersonen Elly. Och så handlar den mycket om hur saker man råkar ut (utsätts) för som barn kan ligga kvar och gro och/eller blomma ut som vuxen.

En mening om varför en bör läsa boken:

För att man kanske är sugen på en väldigt fin syskonrelationshistoria där folk till höger och vänster är gay utan att det görs en big deal om det.

En mening om varför en bör undvika den:

För att första delen (om barndomen) är rätt seg och för att boken i stort lämnade såpass svaga spår hos mig att jag var tvungen att googla den nu för att komma ihåg vad den handlade om.

tisdag 10 december 2013

måndag 9 december 2013

You'll never walk alone

Hepp - här kommer asamånga bilder från Liverpool.

Första dagen, torsdagen, blev en ganska svettig resdag mest. Orkade inte göra något annat än att handla på Tesco och äta lite skräpmat när vi väl kommit fram till lägenhetshotellet. Men på fredagen, efter - ja, detta tål att upprepas - T O L V timmars oavbruten sömn var jag redo för Liverpool. Vi inledde med frukost och lite promenadstros följt av det bästa jag vet: att dyka in på en pub som verkar mysig, med Nils, och slå sig ner med en öl och någon lokal gratistidning och karta över staden och staka ut vart vi ska ta vägen. Älskar känslan av att man är i början av en härlig stund. Härlig långhelg, i detta fall. 

Det här blev vår första pub och den återkom vi till flera gånger. Så trevlig. 

Sedan gjorde vi det vi gör bäst när vi är i en ny stad: går från second hand-butik till second hand-butik och bryter av med öl på sunkpubbar när vi behöver tömma blåsan. Liverpool var sprängfullt av såväl bra vintagebutiker som härliga sunkställen, så vi var som i himlen. Just den här hade en pytteliten beergarden med rolig skylt. 

Provade lokalbryggda biror som sig bör. 

Rätt härligt att umgås med ens favoritperson också, och påminnas om varför han är det. Ens favorit, alltså. Hemma är det så himla mycket logistik och "driva projektet familjen" hela tiden. Blir inte så mycket ork över till att ha det gött och låta huvudet tänka andra tankar än "vem tar vilket barn och vad ska vi äta i veckan, vad behöver handlas och vems tur är det att få sova". Men den här helgen, så. Massa andra tankar.  

På en av second hand-butikerna, där jag köpte två klänningar, en kjol och en blus (visar sedan), tyckte jag att butikspersonen såg ut ungefär som mig och Nils så jag bad honom ge oss sin favoritpub i Liverpool. Han skickade oss till The Pilgrim. 

Det var rätt härligt, med billig flottig mat och gammal inrökt stämning. Så kul att fråga folk om deras favoritställen och sedan gå dit. Bra med små städer där man lätt kan göra så. Traska överallt, alltså. 

Vårt hotell låg mitt i smeten, så det var enkelt att gå hem och byta om till en av de nyinköpta (begagnade) klänningarna före middagen. 


Fredagskäket bokade vi för övrigt redan hemma i Sverige. Jag älskar ju Jamie Oliver, så när vi nu åkte till en stad där han driver business ville jag inte missa chansen att gå på hans restaurang. Jamie's Italian heter den i Liverpool. 

Vi åt trerätters som vi förbeställt från Sverige via excelfiler (!). De ville också att vi skulle ringa in våra kontokortsdetaljer för att kunna avlägga deposition på maten i förväg, men det tyckte vi verkade för meckigt. Vi fick boka ändå, efter lite mejlande fram och tillbaka. I alla fall: jag åt "det vegetariska alternativet" till huvudrätt och det var superbra, men det hade varit flott om servitören hade informerat om vad det var på de cirka sju olika faten. Nu visste varken jag eller Nils riktigt vad vi åt. Men som sagt: det var gott.  

Efter Jamies restaurang hängde vi här rätt mycket. Så tursamt att vi öppnade på just den här dörren, på Bold Street eller var det var, för den dolde en utomhuspub med öppen eld och massa roliga hipsters och ett liveband. 

Smygfotade vad som måste vara Chuck Bass (?). 

På lördagen åt vi full English breakfast ... 

... och gick till Liverpool FC:s officiella (av av dem i alla fall ...) butik där de sålde jä-hättemycket merch. Som personolised choklad ...

... och ansikten. 

Jag gick loss. Foam hand! Foam hand! Foam hand!

Och så tog vi oss till Anfield. Väldigt stort för den här personen, som älskat Liverpool FC sedan han var en gutt. Kul för mig också, med stämning och allsång osv, men ändå mer högaktningsfullt för denna.

Vi hade svinbra platser och jag fick vifta med min foam hand fyra gånger, för Liverpool vann med 4-1 över West Ham. 

Det firade vi på en väldigt trevlig bar som hette Sound. 

Låt er inte luras av det trista utseendet på de här Margarita-pizzorna. De var supergoda. Massa basilika i såsen. 

Hittade bra lektyr som vi snodde med oss ... 

... och fick oss en konsert till livs. 

På Sound träffade vi också Angie ... 

... och hennes kille George samt deras polare Prad. De berättade allt om sig själva och om Liverpool och tog sedan med oss ut på sina bästa ställen och bjöd på sprit och sådant. Älskar när sådant händer. Obs: menar inte "att bli bjuden på sprit" utan när man får haka på the locals i nya städer. Så roligt. Det blev en mycket sen och mycket härlig kväll. 

Kanske lite därför åt jag pizza till frukost på söndagen.
  
Tillbringade sedan sista timmarna i Liverpool med lite julshopping (ska ha riktig gran i år och äger inte ens glitter, men efter ett besök på Pound world har vi nu supermycket pynt, hehe) och med att strosa i Beatles-kvarteren. 

The Cavern måste man ju ha kollat in när en varit i Liverpool ju. 

I alla fall, sedan blev det tåg till London och av en jävla slump kollade jag på flyginfotjofräset precis innan vi skulle hoppa på tunnelbanan mot Heathrow och HERREJÄVLAR VILKEN TUR ATT JAG GJORDE DET för vi skulle nämligen flyga från Gatwick. Det var tydligen olika flygplatser på tur och retur-resan. Blir lite skakig nu när jag tänker på hur nära det var att vi åkte till fel flygplats. Hade varit så jävla jobbigt att missa planet. Supersent på kvällen och allt. 


Ja, så vi körde lite data roaming på våra telefoner för att hitta bästa vägen till Gatwick och lyckades ta oss dit med tillräckligt stor marginal för att hinna köpa en väska till allt vårt julpynt samt kasta i oss lite pasta innan planet tog oss hem. Och vid två ungefär, i morse, var vi tillbaka i huset. Samtidigt i Göteborg hade småkottarna det bara bra. Ben har till exempel, under helgen, upplevt detta för första gången. 

Och Bossa, hon gillar att busa med morfar hon. Tror att han också tycker att det är rätt kul.