onsdag 2 oktober 2013

Göra om, göra rätt

Förutom den gången, för ett par år sedan, då jag och Nils krisade på riktigt så har jag väl inte tagit en så här lång paus från bloggen. Tror inte att någon direkt märkt det, för man tänker väl mest på när det kommer nya inlägg i bloggläslistan och inte när det inte kommer inlägg. Men för mig har det varit lite udda att inte blogga. Men jag har varit som helt lam i fingrarna och huvudet. Lam och trött. Mina sovbesvär eskalerade till ett bryt en natt ganska nyligen. Ett bryt som slutade med att jag gick ut och sprang klockan halv fyra på morgonen som en galen person.

Jag ÄR så dålig på att sova. Det får jag nog leva med. Men jag behöver inte vara riktigt så här dålig, tänker jag. Jag tror att ångesten lever i symbios med sömnbristen, nämligen, och jag måste ha mindre ångest i mitt liv. Och mer sömn. Höna: träffa ditt ägg.

I alla fall. I går var jag på återträff med min läkare och han tyckte verkligen att jag skulle ge antidepressiva en chans. Så nu gör jag det. Han trodde att det skulle funka på mig och jag gillade hur han pratade om verksamma ämnen och olika molekyler och hur de kan påverka den kliande odefinierade oron. Som att det är ett konkret besvär som kan stävjas. Värt att testa i alla fall.

Känns som att jag renoverar hela mig nu. Sprang 15 gånger i september, så nu kan jag väl nästan kalla mig "en som joggar". Det plus nya håret och nya glasögonen och att jag var hos tandläkaren och fixade grejs i dag känns ... som att jag går mot något nytt. Heja nytt.

Just det, om jag hade bloggat som vanligt senaste dagarna så hade jag visat bilder från Bossas treårskalas i söndags. Gör det nu i stället:

Det var pirattema. 

Jag googlade "piratkalas" och blev förundrad över en business jag inte visste fanns. Köpte massa grejs. Här väntar Bossa på sina kompisar vid barnbordet. Det kom tre barn. 

Vi hade olika lekar. Som skattjakt och fiskdamm ... 

... och "sätt ögonlapp på papegojan". Denna lek funkade dock ej på treåringar, för ALLA fuskade och lyfte på ögonbindeln. 

Bossa fick så fina presenter! Som ett pippihus. 

Nils gjorde en god pirattårta. 

Och Bubba fick vara lite piratig. 

Det roligaste av allt var nog Jockes reaktion när jag öppnade dörren för honom och Cathrin och han med lite stressad röst frågade "skulle inte alla vara pirater?". De hade gjort sig så fina med smink och allt och så var det ingen annan (vuxen) som var utklädd. 

9 kommentarer:

  1. Jag har saknat dig! Går in minst en gång om dagen. Men så har jag inte bloglovin och vad det heter.

    Hoppas tabletterna funkar så livet blir lite mindre tufft för dig.

    /Majken

    SvaraRadera
  2. Hahaha! "Ska inte alla vara pirater?" Så kul.

    Samt kul att barna fuskade. På liv och död.

    Klart du ska prova antidepp. Du lär väl bli varse rätt snart om det fungerar!

    SvaraRadera
  3. jag uppskattar så mycket att du skriver om det här med ångest. tack för det, det gör att en känner sig mindre ensam.

    SvaraRadera
  4. Tack hörrni. Ja, jag hoppas att det funkar det här. Så här två dagar in märker jag inget mer än en ny slags trötthet. Men det tar ju oftast ett par veckor innan det händer något bra.

    SvaraRadera
  5. Hoppas att det funkar med tabletterna! Själv har jag käkat antidepressiva i typ åtta år och det har varit som natt och dag för mig. Har tidigare haft mycket depressioner, ångest, panikångest osv. men har i stort sett mått bra med medicinen.

    Har även haft perioder då jag försökt dra ner på dosen eller perioder då jag glömt att ta tabletten var och varannan dag och oj, då kommer allt tillbaka på direkten och jag blir depressiv och/eller får massa ångest. Min hjärna behöver verkligen det där och jag ser det som en fysisk sjukdom i min hjärna och inget annat. (jag är troligen kroniskt sjuk och i behov av tabletter resten av livet)

    Lycka till med flytten också! Flyttade själv från lägenhet till hus för två månader sen och det var mycket att göra. Men härligt med hus! :)

    SvaraRadera
  6. Ja, men olika mediciner passar olika personer så det kan hjälpa att prova andra.

    SvaraRadera
  7. Jag tror du gör rätt i att ge antidepressiva en chans. Jag var väldigt skeptisk till att testa men nu har jag ätit de sen i våras och det känns som att jag har fått ett nytt liv. Depressionen är borta och – inte minst – ångesten och den där odefinierade oron som du beskriver (vet ju inte om vi upplevt precis samma sak men ungefär, kan jag tänka mig).
    Precis som L här ovanför tror jag att jag kommer att behöva äta dem resten av livet, men så behöver det ju inte bli för dig, du kanske bara behöver tabletterna som stöd ett tag.
    Jag mådde lite dåligt i början men nu har jag inga biverkningar alls. Så glad att jag har gjort detta. Sen hade det ju varit kul om det fanns billig terapi att tillgå via vården, en kan ju behöva det också som komplement till medicinen. Just nu har jag inte råd att gå privat, inte ens till reducerat pris. Men det känns ok att vänta lite med det.
    Lycka till och hoppas att det hjälper!

    SvaraRadera
  8. L och Anna - fan vad bra att det hjälpt för er. Och tack för att ni delar med er. Det där var precis vad jag behövde höra. "Som natt och dag" eller "ett nytt liv". Jag vill också känna så.

    Olga - ja, jag får väl knapra mig runt tills något biter.

    SvaraRadera
  9. För mig var byte från Cipralex till Fluoxetin ett lyft! Cipralex hjälpte depressinen men jag fick svårt att kissa, svårt att få orgasm men däremot lätt att gå upp i vikt, tjoho.. Fluoxetin dämpade aptiten, ökade livslusten, sänkte ångesten och gav energi! Nu är det ju förstås individuellt och en del får testa i evigheter tyvärr. Sömnen rättar förhoppningsvis till sig i takt med att halterna stiger men för min till har vissa sömnproblem kvarstått. Tar Imovane/Zopiklone ibland och ibland ser jag på Scrubs; Xena och Nanny :) Lycka till!

    SvaraRadera