tisdag 10 september 2013

Rensa ut ångesten

Det kanske är någon som undrar hur det går med ångesten? Jo, det är väl lite upp och ner. Jag har gjort som den superbra psykologen på BVC sa till mig och 1. sökt mig till psykologiska institutionen för att bli "testkanin" hos en psykologstudent och 2. besökt vårdcentralen och min vanliga läkare för att få något mot sömnen samt tid hos kurator.

Vad gäller punkt 1 föll det ganska kvickt på "slut på tider, kom igen i november för chans på plats 2014".

Vad gäller punkt två så fick jag ett väldigt fint och givande samtal med en läkare som jag har träffat förut och som jag verkligen tycker om, men ... inte supermycket mer. Jag är inget akutfall, fick jag veta, så jag kan inte få kuratortid via vanliga vården. Det är sådana köer att det inte ens är idé att sätta upp mig där, tydligen. Jag fick dock två slags piller, Atarax mot ångesten och Imovane för sömnen, och en ny tid hos doktorn om en månad, för att utvärdera. Det känns väl ... lite tröttsamt/hopplöst, men inte helt dåligt. Jag har testat båda tablettsorterna och fick lära mig the hard way att Atarax gör mig extremt dåsig och nästan lite full. Jag ska med andra ord undvika det dagtid. Imovane har jag haft förut och jag tror att det hjälper mig att somna. Grejen är ju dock att jag ej är särskilt sugen på att poppa pills någonsin och speciellt inte med små barn som jag förväntas ta hand om (ja, och vill ta hand om, såklart).

Så jag får se hur det blir, det här.

Tills vidare kurerar jag mig med sådant som jag vet funkar, för stunden. I dag har jag till exempel tränat, städat, sorterat hela min garderob och gjort långkok. Sådant skaver bort ångest för mig.

Garderobssorteringen ledde för övrigt till att jag (och Ben) fick gå två vändor till Myrorna. En gång med en Ikea-kasse sprängfylld av kläder och en gång med två kassar med skor. Har ju fått större fötter efter graviditeterna. Plus att jag inte riktigt kan ... känna igen mig i min tidigare skosmak. Jag menar:


Dessa dojor hade jag på mig jämt innan Bossa kom. På jobbet, på puben, på promenaden. "Inget konstigt!" tyckte jag då. Liiite konstigt, kan jag tycka nu.  



Nu ser mina högsta klackar ut så här. 

Förutom skorna på bilderna ovan (alltså inte de allra översta, för de åkte med till Myrorna) äger jag numer följande:

- Ett par Converse
- Ett par Doctor Martens
- Ett par brogues
- Ett par suuupervarma "jag vill inte vara ute i det här vädret, men jag har barn så jag måste"-stövlar
- Ett par gummistövlar
- Ett par springskor
- Ett par inomhusträningsskor
- Ett par flipflops
- Varma innetofflor
- Svala innetofflor

Och så mina bröllopsskor, som jag sparade av nostalgiska skäl.

Det känns som ett rimligt gäng skor. Det gör mig lugn på något vis.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Det är värt att betala för terapi. Hitta nån du gillar och se det som en investering! Tänk om du hade tandvård lika ofta som du har ångest... Skulle du inte betala för att gå till tandläkare då? Same, same. /Kakan

Anonym sa...

Tandvärk!!! Darn you auto correct...

Anna sa...

Tips! S:t Lukas i Gbg erbjuder också terapi hos blivande psykoterapeuter (psykodynamisk inriktning, vet inte om det är det du är ute efter men kan ju vara värt att kolla upp):

http://www.sanktlukas.se/mottagningar/goteborg/terapi-till-reducerad-avgift

Anonym sa...

Läkare, psykologer och andra som går steg 1-utbildningar (grundläggande psykoterapeut utbildning) behöver också patienter. T ex vid Göteborgs psykoterapi institut. Klippt från deras hemsida:

"Terapi vid vår utbildningsklinik. Du kan gå i terapi till reducerad kostnad vid GPIs utbildningsklinik. Ingen väntetid. Ring telefon 711 19 29, månd-torsd kl 11-12.30 samt onsd kl 16.30-18.00 för att anmäla dig."

Pröva att ringa dit, leta efter institut eller företag som erbjuder KBT utbildningar, de kommer också behöva patienter.

Lycka till!
Dr C

Maria sa...

Kakan - I know, men tidigare när jag betalat 800 i timmen så har liksom det blivit som en ångesttrigger. "Här sitter jag och lägger vansinnigt mycket pengar på något jag inte ens kan förklara särskilt bra, när folk svälter i världen": Och så har jag blivit sjukt stressad över att terapin ska funka, och gärna fort.

Anna och DR C - stort tack! Jag ska kolla upp båda.

Ewonne Rudberg sa...

Jag gick i terapi 2 ggr/vecka i 1,5 år hos Stadsmissionen. Jag betalade 60 kr/session (45 min) hos en helt ljuvlig psykoterapeut. Stadsmissionen finns väl i Göteborg också? Då var det dock bara billigt om man var under 26 år, vilket jag var då. Men det kanske finns någon motsvarighet för vuxna?