tisdag 20 augusti 2013

Ett litet steg för människan, ett stort steg för en människas mentala hälsa

GUD VAD JAG BLOGGAR DÅLIGT/LITE. Man ska ju aldrig blogga om hur dåligt man bloggar, det är sedan gammalt, men nu är det ändå sagt.

Hur står det till då? Tackar som frågar, det är riktigt prima. Bo trotsar något fruktansvärt och ibland är det visst nästan lika kämpigt att vara tre månader som tre år, men vi hänger i liksom. Nils har semester och just nu är glassmormor här och det är ju helt fantastiskt eftersom tre vuxna på två barn är alldeles lagom. I går smet jag och Nils ut när barnen somnat och satt på Kinos uteservering till midnatt, till exempel. Och i kväll ska vi nog ta en liten sväng längs med Andra lång. En får ju passa på osv.

Men det allra bästa är ändå att jag i dag besökte BVC-psykologen som man blir erbjuden att träffa som nybliven förälder om man känner att det är lite kämpigt. Hon konstaterade förvisso det jag redan visste: att min ångest inte grundar sig i mitt föräldraskap och att hon därför inte är rätt person att prata med. Men hon tog mig på allvar och berättade för mig att jag inte behöver må dåligt. Jag ska inte behöva ha ångest och sömnproblem. Jag ska få hjälp. Det har ingen sagt till mig förut. I alla fall inte så att det gått in. Efter åtta år med skiten har jag liksom lärt mig leva med att det är så här det ska vara. Att jag aldrig kommer att bli av med det. Men det kan jag alltså bli. Förmodligen med KBT. Hoppas.

Hon satte också ord på det på ett bra sätt. Jag vet inte varför, men jag blir superprovocerad av personer (hej Hannah och Amanda) som pratar om att de har HSP och att deras kääänslighet och viljan att bääära alla gör att de inte klarar stress så bra och har benägenhet att bli utbrända osv. Kanske för att det låter så tramsigt och som att de egentligen är lite bättre än alla andra, eftersom de är så himla kääänsliga.

I alla fall, psykologen jag träffade i dag tyckte att det lät som att jag var ovanligt dålig på att förtränga saker. Saker som att alla ska dö och att världen är åt helvete orättvis till exempel. Hon sa att människan är funtad så att eftersom vi besitter förmågan att vara medvetna om döden, kriget och svälten så måste vi också kunna skärma av och inte tänka på det, för om vi tänker på det - alltså riktigt tänker på det - så förgås vi. Det känns som att det kan vara så. Att jag måste lära mig att förtränga för att inte förgås.

Så. Nu sover alla små och jag och Nils ska ut en sväng.

9 kommentarer:

Lisa sa...

Hurra för bra psykologer och insikter och sånt!

Fifi sa...

Men gud vad bra att du gick till den där psykologen och vad bra att det känns hoppfullt och att du kommer att kunna få hjälp!

Olga sa...

Bra att du tog tag i detta Maria! Hoppas du för bra hjälp, snart! Puss! Och nej, hela världen är inte ditt ansvar. Och ja, jag har också lite svårt för folk som "koketterar" med sitt mående. Vilka är Hannah och Amanda?

Karin sa...

Åh vad bra Maria! Det låter så rätt tycker jag.
När jag gick hos psykolog via MVC för åtta år sen när stora barnet var nyfödd fick jag hjälp just med KBT-tänk och det var superbra. Första gången sa hon ungefär till mig "Du har negativa tankar om saker du inte kan påverka och nu regnar de ner över dig. Jag kommer att hjälpa dig att skapa som ett mentalt paraply som du kan använda att slippa bli träffad av de allra flesta sådana tankar som regnar ner."
Lät URFLUMMIGT tyckte jag först MEN oj vad det funkade bra!
Heja dig, så himla bra!!

Maria sa...

Ania - Widell och Schulman. De säger också, i sin podd, att man ska köpa ett nytt läppstift om man har ångest...

Karin - jag vill ha ett mentalt paraply!

Guldmazarinen sa...

Mary, jag kan väldigt mycket om ångest och KBT samt det där med två kids.
Maila mig för pepp, frågor eller annat bös!
Obs! Om du vill, förstås.

Olga sa...

Jag tycker inte du ska lyssna på den podden.

Colombialiv sa...

Åh så himla bra! Heja psykologen och heja dig!

Maria sa...

Guldis - du är så bra. Jag kanske faktiskt kommer att höra av mig.

Ania - har slutat med det. Det där med "sminka bort din ångest" var droppen. NEJ NU, sa jag och stängde av.

Annika - heja dig!