måndag 1 juli 2013

Sju veckor av sleeplessness HÄJ

Min natt:

23:30-01:30 Sova
01:30-02 Amma, söva om
02-04:30 Sova
04:30-pågående Ammar, kollar Twin Peaks på telefonen, bär runt i bärselen, ger ersättning i flaska, lyssnar på Kristian Gidlunds sommarprat, vaggar bebis i vagn, vyssjar, bryter ihop

Om en timme och tolv minuter ringer klockan och då ska jag gå upp och gå till ögondoktorn med Ben. Ben som just nu ligger bredvid mig och sprattlar som en mycket arg fisk.

Varför vill han inte sova?

Jag kommer att somna i gynstolen under mitt återbesök hos MVC senare i dag.

Ps: säg inte att Nils ska ta honom. Han skulle ha tagit första halvan av natten i natt, men de senaste nätterna verkar har ha drabbats av åkomman "immun mot bebisljud nattetid". Klockan halv två i morse gick jag ut i vardagsrummet för att se vad som stod på. Ben hade då skrikit ett tag, vilket jag noterat trots att jag hade ÖRONPROPPAR samt SOV I ANNAT RUM MED STÄNGD DÖRR. Jag antog att Nils bar omkring på honom eller försökte ge honom flaska.

Men nänänä, Nils sov så gott. En decimeter från vagnen med gallskrikande bebis.

Jag kan eventuellt ha funderat på att omedelbart sätta mig och googla hur man snabbast får igenom en skilsmässa. Jag kan också eventuellt ha sparkat ganska hårt på min man och fräst "vad är det för fel på dig" genom sammanbitna tänder.

8 kommentarer:

Ewonne Rudberg sa...

Alltså! Fy fan! Det känns ej tröstande att säga att du (vi) kommer se tillbaka på den här tiden om några år och ba: Fan va livet är gött nu! Men så kommer det att bli!!! Har aldrig förstått de som ba: "Spädbarnsperioden är såååå mysig, jag vill inte att hen ska bli större" osv. Jag har alltid önskat att de ska växa fort, haha. Tycker att Eilas ålder nu är så jävla mycket roligare än Astrids.

Och det här med mansjävlarna. Helt värdelösa är de ibland. Känner fortfarande att jag bär på en del bitterhet gentemot barnafadern ifrån Eilas spädisperiod när jag ser att det går igen mycket med Astrid, tyvärr. För oss ligger nog problemet mycket i att F suger kamelballe på att ta egna initiativ och jag är (uppenbarligen) för snäll och för diffus i mina önskemål ofta. Sen kan man ju tycka att fadern ifråga borde fatta vissa saker utan att man ska behöva skriva en jävla instruktionsbok.

S.W sa...

Hormoner! Samma hände när Mumsan var liten (att hon låg och gallskrek precis bredvid honom när han skulle ha första passet) men sedan så vände det på något vis. Det senaste året, och särskilt när jag var gravid har jag knappt vaknat för någonting och han har vaknat bara M gnytt lite. Och då sover vi ändå i olika rum. Min teori är alltså att hormonerna gör mig extra känslig för bebisens ljud, medan Mannen behöver öva in det, så att säga.

Kram! Du är bra!

Hanna sa...

Fy fan. Min man jobbar hela sommaren utom en vecka och J är krånglig med sömnen. Jag väckte honom förut och frågade hur vi skulle dela upp dagen så att båda får sova, han somnade om innan vi pratar klart.

Olga sa...

Min ligger också och låtsas(?)-sover när Kaja vaknar och skriker 10 cm från hans huvud.

Tar alltid Ilon men hon somnar ju om när hon ammat.

Limpy sa...

Tack för att ni berättar.

Johanna sa...

Fy fan vad jag älskar att du berättar sånt här. Alltså den skammen jag känner när sånt där händer. Dubbelbestraffar mig själv på alla sätt och vis och tycker att det är mitt fel, liksom typiskt dålig feminist som inte kan säga ifrån. Mansjävlar. Tack för att du får mig att må lite bättre!

Maria sa...

Jag har så svårt att förstå hur man kan sova sig igenom de där skriken, som kommer från ens eget barn, att jag faktiskt är lite orolig över att något ska vara fel på Nils. Att han hamnar som i koma när han sover. Hur kan det annars oförmågan att vakna förklaras? Vägrar tro att det ska vara något biologiskt i mig som gör att jag hör barnskrik bättre. De skriken som kom ur Ben i natt var för övrigt så pass höga att grannarna kan ha vaknat.

Orkar inte om jag ska vara den enda som ska fixa nätterna. Kommer att bli så vidrig person att vara kring.

Colombialiv sa...

Alltså nej. Skärpning, Nils.

Hoppas, hoppas, hoppas det blir bättre snart.

Kram!