söndag 9 juni 2013

Great expectations

Och så kommer natten och efter en härlig dag med vänner, bjudmiddag, spelkväll hemma hos oss och vin så borde jag gå och lägga mig glad om hjärtat och lätt i sinnet, men nänänä. För att göra nattens ångest värre än vad den behöver vara så bygger jag upp en besvikelse/bitterhet gentemot Nils. Fick nämligen för mig att han verkade missnöjd/nedstämd/bitter över något nu under kvällen och trots att han säger att det inte är något särskilt så ligger jag nu och är irriterad över att han inte är på toppenhumör. Han BORDE ju vara det. Han var ju ute och kalasade i går OCH fick sova 12 timmar i natt. Dessutom har jag städat vår lägenhet i dag och tvättat alla hans ljusa skjortor i vittvätt. Han borde väl vara på strålande humör? Dansa av glädje?

Jag tror att mina förväntningar på vad jag borde få för slags beröm/cred/kärlek för mina insatser i hemmet och med bebis är för höga för det här livet. Men jag vet inte hur jag gör för att sänka dem.

6 kommentarer:

  1. jag går runt och surar för EXAKT samma anledning. och jag vet inte heller hur jag ska göra för att sänka mina förväntningar. jag bara hoppas det blir bättre när jag börjar jobba.

    /hanna

    SvaraRadera
  2. Vet du. Jag tycker inte att dina förväntningar är ett dugg höga/orimliga. Kom igen. Utekväll, sova 12 timmar, tvättar hans skjortor. D e t är orimligt. Själv hade jag tagit fram piskan. Men sen är ju mitt temperament lätt osunt. Jag är djupt imponerad av dina 2-barns-morsa-skills. Du borde få all cred i världen!

    SvaraRadera
  3. I hear ya sister.

    Det är tråkigt att vara vuxen. :(

    SvaraRadera
  4. Känner verkligen igen mig i den där bitterheten/besvikelsekänslan, något jag inte upplevt alls innan vi fick barn men som nu kommer titt som tätt. Som i morse när jag gått upp med barnet tidigt (andra dagen i rad) & fixat i köket och han när han kommer upp inte ger mig supercredd för detta eller ens verkar vara på topphumör. Det blev lite bättre när jag började jobba, men inte mycket tyvärr...tror också jag måste jobba mer på det där med att sänka förväntningar men lätt är det ju icke.

    SvaraRadera
  5. Skönt att höra att jag inte är ensam. Eller trist att fler än jag lider av understimulans vad gäller uppskattning, men ändå skönt att höra på något vis.

    SvaraRadera
  6. Usch, ibland får jag ångest av att läsa din blogg pga du sätter spiken på't rätt ofta. Känner ofta en bitterhet/irritation/surhet på F av exakt samma anledningar. Senast dag tex då han slutade jobba sent (21) och jag har alltså var ensam med två ongar cirka 12 timmar men ändå dammsugit, våttorkat, det finns god mat till honom i kylen att värma osv. Jag vet att han uppskattar det här, men han säger inget. Det händer ytterst sällan att han ger mig cred, trots att jag ofta ber om det högt och tydligt. Tycker det är så svårt det där. När jag rannsakar mig själv inser jag att jag kanske inte heller är så bra på att ge beröm, men sen är det ju å andra sidan mest jag som städar/tvättar/är hemma med barnen. Hej kvinnofälla!

    Ps. Menade alltså inte att din blogg är dålig pga jag får ångest utan precis tvärtom!

    SvaraRadera