lördag 8 juni 2013

En natt med Ben

Oj, dessa nätter alltså. Vad ont det börjar göra att bli väckt hela tiden. Nu har jag börjat förhandla med mig själv och Ben om nätterna. "Hmm, men det var ju faktiskt inte mer än två och en halv timme sedan han åt, jag kanske kan ignorera det här knorrandet bara en liiiten stund" tänker jag allt som oftast. Fast jag plockar alltid upp honom direkt (han sover i vagnen bredvid mig). Det gör ju bara ondare att slumra till och bli väckt igen, av skrik. 
 
Jämfört med kolik-Bossa är dessa nätter såklart en promenad i parken. Men det är inte för inte som jag ändå längtar lite efter att de första 100 dagarna passerat så att en kan få hoppas på lite mer dygnsrytm i pöjken. Det är så tungt när han inte vill somna om efter nattamningarna och jag måste gå upp och skumpa flera timmar när hela världen sover.

Så här såg i natt ut. En ganska typisk Ben-natt:

Klockan 19-22 - Ben är ömsom pigg, ömsom sovande i knät på mormor, morfar och mig. Vi försöker hålla honom vaken, men det är svårt.

Cirka 22:30 - nu verkar han jättetrött. Jag gör mig i ordning för natten och går in till sängen och ammar. 

22:50 - lägger ner honom OH SÅ FÖRSIKTIGT i vagnen. Lägger mig själv i sängen. 

23:00 - JÄTTEPIGG bebis i vagnen. Knorrar, sjunger och är på vippen att ta till skriket. Jag tar upp och ammar mer. 

23:15-00:30 (ungefär) - försöker söva sprattlig bebis. Det som till slut funkar är Ergobabyn. Går omkring med honom i den och lyssnar på morfar som snarkar på kökssoffan. Lägger försiktigt ner honom i vagnen vid halv ett och jublar (tyst) när han sover vidare. Skyndar mig att själv somna. 

02:30 - Ben vaknar och är HUNGRIG. Ammar honom och hör samtidigt hur pappa Nils kommer hem efter en kväll på krogen. 

02:40 - Ben somnar på tutten. HALLELUJA tänker jag och lyfter över honom till vagnen så mjukt jag bara kan. 

02:41 - Ben är jättepigg. Eller sur. Jag tar upp och ammar mer. 

02:50 - Ben somnar på tutten igen. Jag vågar hoppas på att få sova vidare själv, men den gubben gick inte. Han vaknar och blir ledsen så fort jag rör på mig.

02:50 - 04:00 - jag skumpar runt med honom i Ergobabyn, lyssnar på Alex & Sigges podcast och "Den blå hästen".

04:00 - Ben sover och låter sig läggas i vagnen. Jag glider in i sömnen med tanken "han kommer att vakna och vara hungrig igen när som helst, åh du grymma värld" sjungande i huvudet.

05:45 - Ben vill ha mat. Han får mat. 

05:55 - Ben är pigg. 

05:55 - 07:00 - jag ömsom ammar, ömsom bär runt på den lille. Gråter en skvätt av trötthet.

07:00 - Ben sover, jag somnar om.

09:55 - Ben vaknar och vill ha käk. Jag ammar honom och rullar sedan ut honom till morfar, mormor och Bossa som håller till i köket.

10:15 - 11:15 - jag sover en timme helt själv i sovrummet. Ljuva stund.

Så håller vi på! Är det någon som känner igen sig?

Som sagt, i jämförelse med Bossas kolikskrik är det här ingenting. Men jag blir ändå rätt mosig i hjärnan, det blir jag. Fast jag vet ju att det är övergående och att jag får sova igen. Jag försöker lura mig själv att "passa på att njuta" av de här nätterna, eftersom de aldrig kommer tillbaka. Jag går dock inte riktigt på det...

På tal om sömn: Nils sover fortfarande. Tror att han försöker slå rekord i sovmorgon. Jag känner att jag har lite sådant innestående till när Bubba är färdig med amningen. N'est-ce pas? 

8 kommentarer:

  1. Nu känns det som att jag skryter så jag borde kanske inte kommentera alls, men så där hemskt hade jag aldrig med A. Med E däremot - fy fan! Och nu när de är två, kan säga så här, de nätter båda sover hela natten på en månad är så "många" att jag kan räkna de på ena handens fingrar :/ Peppar likt ett mantra i huvudet att det blir bättre, för det blir det väl?
    JA! Det blir det. Heja dig!

    Ps. Vill döda nästa person som säger:(som om hen just kommit på nåt helt revolutionerande)"men du, kan du inte sova lite på dagen dååå?"

    SvaraRadera
  2. Min unge är fem månader och är typ glad att den där jäkla rapporten om psd kom först nu, för att ha ungen i sängen så att de kan amma-sova är ju GULD VÄRT. De är ju fan omöjliga att flytta ju! Undrar hur jag ska göra nästa gång om det blir nån... Såna där nätter alltså, du är värd nåt slags pris.

    SvaraRadera
  3. Åh fyfan jag vet precis och känner verkligen igen oss. Hur överlever man ens?

    Min tanke innan jag fick barn: men då får väl Martin ge flaska och jag sova i ett annat rum då. Dels tog ej J flaska, dels kunde jag ej sova när hon skrek pga hormoner/kontrollbehov? Hejdå tanke om rättvisa.

    Lider med dig! Men tänk inte 100 dagar, tänk en vecka. Det kan ju lugna sig snabbare än du tror!

    SvaraRadera
  4. Alltså. Nej. Båda mina har ju sovit på natten från början. Ilon samsover så när hon somnat vid tutten behöver jag inte flytta på henne utan kan också somna. Jag har ingen metod eller så. De har bara varit så, bägge mina. Såklart inte varje natt jämt vid sjukdom/tandsprickning/whatever och båda kan vara rätt jävligaatt söva men när de sover, sover de.

    Ewonne – hur många gånger har man inte tänkt "Jag sover lunch med barnen" Antal gånger man gjort det: 0.

    SvaraRadera
  5. Hmm, jag måste nog bli bättre på att liggamma. Det kanske är knepet som gör tricket.

    Jamenvisst - det där om att "sova när barnen sover". HAHAHAHAHA.

    Hanna - åh, tänk om det kunde gå så snabbt! Jag är så inställd på tre månader. Men det kanske är bra, så blir allt annat en härlig bonus.

    SvaraRadera
  6. Kan inte pappan hjälpa till med dessa nätter istället för att springa på krogen OCH ta sovmorgon?

    SvaraRadera
  7. Åh. Det där är verkligen det jag absolut minst ser fram emot vid ett eventuellt lillasyskon. Men det blir bättre. Snart, alldeles anart kommer det att vara mycket bättre. Kram!

    SvaraRadera
  8. Åh alltså vad jag inte ser fram emot det där nu....enda trösten är väl att en är mer benägen att orka när det är ens eget knytte...hoppas hoppas jag kommer till den insikten inom ett par månader.

    Mitt enda "tips" är spjälsäng med ena sidan borttagen tätt intill egna sängen. Så körde vi med E å kommer testa igen. Så går det att liggamma med bebisen nära fast den inte är i egna sängen å diskret rulla sig/bebisen lite åt sidan vid behov.

    SvaraRadera