onsdag 8 maj 2013

En av de där episka milstolparna

Och så kom då dagen då jag för andra och sista gången i mitt liv bjöd kollegorna på "Nu går jag på föräldraledighets-fika" (Kinderägg och glassbåtar, foto stulet från min kollega Emilies instagram). Och så städade jag mitt skrivbord och gav bort det till en kollega som blev lycklig över en bättre plats i det öppna kontorslandskapet. Och så lämnade jag min jobbmobil i receptionen och gick ut.

Ut ur dörren, ut ur bilden och hämtade upp mitt barn som stod tillsammans med sin dagmamma mitt på Linnégatan och fascinerat lekte med daggmaskar "HEJ LILLA MASKEN VAR ÄR DIN PAPPA?" och så gick vi hem och firade ledigheten med picknick på vardagsrumsgolvet.

Och jag fattar inte att jag inte ska jobba på nästan ett år. Och jag fattar inte att jag snart ska bli tvåbarnsmor. Att det ska komma en ny kropp ur min kropp och att inget ska bli som förr.

På måndag kanske jag fattar. När jag lämnar Bo på förskolan och går hem för att vila, äta carbz och träna på att förlossningsandas. Men inte nu. Nu känns det bara så konstigt allting. Som att jag har glömt något viktigt.

2 kommentarer:

  1. Körde på säkra kort (vem gillar inte glassbåtar, liksom) och det blev succé!

    SvaraRadera