måndag 27 maj 2013

Det är ett idogt jobb

Nu har jag nattat det här barnet i snart fyra timmar. Så länge har jag aldrig nattat ett barn förut. Så länge har det här barnet heller aldrig varit vaken i ett sträck.

Varför varför varför vill han inte somna. Jag är så himla himla trött.

7 kommentarer:

  1. Åh vad jag minns den här känslan.
    Jag höll på att bli vansinnig, låg i fosterställning på golvet, hulkgrinade, skrek på bebisen som såklart inte fattade någonting och blev jätteledsen och började skrika ännu mer osv.

    Om ni kan dela på de där vaknätterna så måste ni göra det.
    Annars, och det är ingen tröst det vet jag, så kommer den här perioden gå över. Det gäller bara att orka stå ut. Att mentalt ställa sig in på att nu kommer det vara så här jävla skitjobbigt ett tag och det är ingen idé att hetsa upp sig över det.
    Såklart kan man inte göra det, man blir tokig ändå.
    Men...
    Åh, kraaam!

    SvaraRadera
  2. Usch vad jag minns det där. Åh så jobbigt. Och alla som välmenande sade "men sov när bebisen sover" ville jag bara slå, för det funkade ju inte. Om det vore så lätt liksom.

    Stor kram, hoppas du får sova snart.

    SvaraRadera
  3. Åh, vi fick också kånka runt på vår lilla E ca 4-5 timmar per kväll innan hon somnade. Vagga, vyssja, sjunga så till den milda grad att jag inte bara var toktrött utan också fick ont i knän och armar. Och andra bara lägger ner sina i sängen och så somnar de där. Pft. Men vad ska man säga. Det är inget ni gör fel, bebisen vet nog inte vad den vill heller. (Ibland lade jag henne i sjalen och då somnade hon snabbt och jag lyckades lirka ner henne i sängen sedan. Ibland.) Hoppas ni

    SvaraRadera
  4. Åh, vi fick också kånka runt på vår lilla E ca 4-5 timmar per kväll innan hon somnade. Vagga, vyssja, sjunga så till den milda grad att jag inte bara var toktrött utan också fick ont i knän och armar. Och andra bara lägger ner sina i sängen och så somnar de där. Pft. Men vad ska man säga. Det är inget ni gör fel, bebisen vet nog inte vad den vill heller. (Ibland lade jag henne i sjalen och då somnade hon snabbt och jag lyckades lirka ner henne i sängen sedan. Ibland.) Hoppas ni

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Jag vet hur det känns, det är så himla jobbigt. Min son somnade bara ovanpå mig (liggandes på mage - men han dog inte plötslig spädbarnsdöd för det) eller i en sådan där mjuk bärsjal som kan låna ut till dig om du vill.

    Många kramar,

    Elin från jobbet.

    SvaraRadera
  6. Tack snälla ni! Om det håller i sig kommer vi definitivt att dela på nätterna och testa flaska osv. Men än så länge hoppas jag att det blir bättre och att jag kan fortsätta ta nätterna själv så att åtminstone en av oss får sova ordentligt och kan vara pigg med/för Bossa. ´

    Ting - jag grinade också i natt. Kändes som att jag var tillbaka i de första tre förtvivlade månaderna med Bossa.

    Fiat - "sov när bebisen sover" är en av de där dödssyndsgrejerna som man absolut inte får säga till nyblivna föräldrar, tycker jag. Man borde göra en lista.

    Elin - tack för att jag äntligen får läsa din blogg! Jippie! Puss.

    SvaraRadera
  7. I hear you! I höstas nattade jag Elly i 4,5 H en gång. Trodde att jag skulle antingen ta livet av mig eller slänga ut henne genom fönstret...

    SvaraRadera