torsdag 16 maj 2013

Den där magen

Åh så jobbig grej hände precis. Var ute på innergården med Bossa och hörde hur en granne, som jag inte känner (känner iofs inga grannar) frågade Bossa om hon skulle bli storasyster snart. Fast frågan var riktad mest mot mig, liksom en conversation starter. Sådär som man gör.

Trots att jag svarade med ett "nu vill jag verkligen inte att du ska tycka att det är genant, men lillebror har faktiskt redan kommit. Men det var alldeles nyss och gravidmagen är ju kvar ett tag som vi vet, haha, så det är ju inte konstigt att du tror att jag är med barn" så såg jag ju att hon ville sjunka genom jorden.

Man är ju liksom programmerad att tycka att "fråga en icke-gravid kvinna om hon är gravid" är något av det pinigaste man kan göra. Tyckte så synd om henne. Det blev så awkward.

Så nu har jag ett mål, vid sidan av att behålla förståndet medan barna är små, och det är att så snabbt som möjligt sluta se så pass gravid ut att folk vågar fråga om det. Inte så mycket för min skull, men för mina medmänniskors!

3 kommentarer:

  1. Äh man ser ju lika gravid ut en vecka efter minst. Jag ser fortfarande gravid ut. 3,5 månader and counting.

    SvaraRadera
  2. Olga - jag minns det också som månader av preggolook efter Bossa. Det är ju fullt naturligt. Men ändå: jobbigt för de som frågar och så måste man "skoja till det" för att det inte ska bli för pinigt och så blir det pinigt ändå.

    SvaraRadera
  3. Förra sommaren kom vår granne leendes mot mig "... åh, jag ser att DEN har växt! Blablabla!"

    Jag fattade ingenting, tänkte att hon ev pratade om dottern (jävligt märkligt att kalla henne för "den" dock). När hon gått in insåg jag att hon trodde att jag var gravid... THE HORROR! Sjukt pinsamt, vet inte om grannen insåg sitt misstag och därför snabbt försvann eller om hon sen gick och väntade på ett barn som aldrig kom.

    Nej, vi har aldrig pratat om det och jag har slutat bära A-linjeformade klänningar.

    SvaraRadera