måndag 8 april 2013

Nyläst

Den här tjocka, tjocka boken - Knausgårds andra i Min Kamp-serien - har jag tagit mig igenom. Jo, jag får nog säga så - tagit mig igenom - för det var allt lite kämpigt emellanåt. Men jag har trängt mig in i en bokcirkel som ska diskutera boken och då är det bara att läsa.

Mina förkunskaper om Knausgård var extremt knapphändiga. Nu när jag läst 600 sidor om hans liv (ingen har väl missat att Min Kamp är Knausgårds memoarer i ett band om sex böcker) vet jag ju mer om vad han har varit med om (åtminstone i 30-35-årsåldern), men jag vet inte riktigt hur han uppfattas. Jag har dock fått för mig att man borde skämmas lite om man läser Knausgård på ungefär samma sätt som att man borde skämmas om man läser Ulf Lundell eller Jan Guillou. Att han är gubbig och lite unken? Därför har jag varit noga med att poängtera att jag läser den här boken PGA BOKCIRKEL.

Ja, precis så ängslig är jag. Men det är väl ingen överraskning?

Men är det någon som vet? Är Knausgård ful-litteratur? Är han en unken sexist? Är han ett missuppfattat geni? Är han underskattad? Överskattad?

Jag vet bara vad jag tycker om den här boken och det är att det är den mest detaljerade skildring av ett liv jag läst. Han är på barnkalas i cirka 80 sidor och beskriver inte bara vad exakt alla på kalaset säger och gör utan också vad han tänker om det och vad han gör under tiden och vad som händer med barnen i rummet bredvid och vad de äter, hur det smakar, vad allting har för färg, vad alla har på sig osv.

Det håller på så där i 600 sidor. Detaljerade skildringar av vardagliga händelser. Det handlas mat. Dyra råvaror. Det grälas om städning. Han vill ha många barn. Han vill inte umgås med sina barn. Han fastnar i sitt skrivande. Det bråkas med en granne.

Det kanske låter som att jag hatar den här boken, men stundtals är den riktigt uthärdlig. Stundtals flyger sidorna till och med iväg. Jag tror att det beror på att handlingen träffar så close to home i och med att den utspelar sig under en tid i Knausgårds liv då det skaffas barn.

Med det sagt så känns han inte så himla härlig alla gånger, den där Karl Ove.

En mening om varför en ska läsa boken: 

Min Kamp är den perfekta boken för den som älskar utförliga beskrivningar - av allt. 

En mening om varför en bör undvika den:

Man ska nog inte läsa Min Kamp om man tycker det är segt med fölk som ältar. 

5 kommentarer:

Kalle sa...

Jag skulle säga att han rätt allmänt räknas som väldigt fin litteratur, bra mycket finare än Lundell i alla fall. Och det är inte bara manliga kritiker som säger det.

Sen finns det väl en viss backlash mot att en medelålders vit man får breda ut sig så mycket och ägnas så mycket uppmärksamhet (jag gissar att den är utbredd i ungefär samma kretsar som använder ordet gubbslem mest). Särskilt när han inte är så härlig alla gånger, som du skriver. Jag tror det är den backlashen som får dig att känna garderingsbehovet.

Jag har läst del 1 och 2 och gillade del 2 mest.

Anonym sa...

Jag har inte läst men sett dokumentären om honom (svt). Den var bra och fin tyckte jag. Jag tycker inte att du behöver gardera dig (utifrån intrycket av Knausgård på tv).

Anonym sa...

Han uppfattas som mycket god litteratur, både hantverks- och innehållsmässigt. Inte alls Guillou och Lundell. Kritiken mot vita män som får breda ut sig är befogad, men kanske inte Knausgårds fel.

Kram
Litteraturvetare

Maria sa...

Tack för kommentarerna! Kram.

motvalls sa...

Åh, jag läste ju å skrev om den här nyss också. Jag hängde upp mig en del på den jobbiga kärleksrelationen som jag uppfattar som extremt tröttsam. Att vara i alltså.

Å barnkalaset, trodde liksom det skulle leda till att nåt verkligen HÄNDE där men icke...lite segt.

Läste del 1 i mn bokcirkel för ett par år sedan btw.

PS. Intressant att ovanstående kommentarer berättar om hur Knausgård "anses" som om det då är nåt slags sanning.